Gott nytt år alla!

Årets sista blogginlägg för 2011... 2011 har varit ett jävligt år. Kan det bli värre? Kanske. Men jag hoppas inte på det. Jag hoppas 2012 blir mitt år.

Firar nyår på lungmedicin i år igen! Om jag hade vetat det förra nyår hade jag gett upp under 2011. Gå dag ut och dag in utan att bli bättre. Utan att få en diagnos. Inte orka någonting. Bli sämre och sämre, nä, ibland är det bäst att inte veta! För om jag hade vetat kan jag lova att jag inte orkat mera. Detta är inget liv för en 26-åring.

Hade permis över Jul. Julen var okej. Så bra som den kunde vara efter mina förutsättningar. Vid firade hos farmor och farfar och släkten på pappas sida. Fick många och fina julklpappar. God mat och trevligt sällskap. Tack!

Gått på mellandagsrean två gånger och fyndat. Men det var knappt jag orkade. Men det kändes som en seger när jag kom hem med händerna fulla med klädfynd!

Nu håller vi på att trappa ut kortisonet ännu mer, Nere på 20 mg nu. På måndag 15 mg. Mår sämre av det. Får syrgas och jag är mer andfådd. Men jag får hoppas på att dem vet vad dem gör!

Nu återstår bara att tacka för detta året och önska er alla ett Gott Nytt År!

Kram Sandra

Julpanik!

Så förbannat trött! Är kvar på lungmedicin. Börjar få Jul-panik! Men fixat de flesta Julklapparna på nätet. Bara några kvar. Hatar all stress inför Julen. Helst skulle jag bara vilja vara hemma. Sitta i min lägenhet och dricka glögg och se på teve. Inte träffa någon. Men så blir det nog inte. Men känner mig inte social alls. Fet och ful är jag också. Försöker låta bli att äta, sänka kortisonet, skippa droppet men ändå går jag inte ner så mycket... Bara några fjuttiga kilon. Jag vill bli smal igen! Jag vill bli Sandra! Känner inte igen mig själv....

Nu ska jag gå och lägga mig fast klockan bara är nio, men jag är trött.

Kram och godnatt

Hjärnskakning

Kan inté skriva så mycket. Har väldigt ont i huvudet och mår illa. Fått en hjärnskakning. Svimmade ute iförrgår och slog i huvudet. Ska vila huvudet nu... Händer inte mycket annars. Skriver mer imorgon om jag mår bättre då.


Kram på er

lite kaos..

Ska snart sova men måste skriva av mig lite... Det är kaos i mig. Det härjar krig i mig. Tankar och känslor och msssa.... Jag är rädd. Tänk om jag dör? Nu vet dem inte vad det är för fel på mig. Ingen Vaskulit. Men vad fan är det då!??? Jag mår ju inte bra. Svårt att andas och känner mig sjuk. Proverna är ínte bra, så jag kan ju inte inbilla mig. Vilket jag får för mig ibland. Men blodproverna kan jag ju inte påverka inte heller febern som jag haft i två år. Känner mig jätteorolig. Men ska sova nu. Försöka iallafall. Kram och godnatt

Kämpar på!

Inte hänt så mycket denna dag heller. Kämpar på. Det är tufft men det måste gå. Mamma kommer snart, då ska vi hem till mig och se på teve och dricka glögg och bara ha mysigt! Det ser jag fram emot. Har en underbar mamma!

Mitt blodvärde är lågt nu, 99 ligger det på. Brukar ha lågt men inte såhär. Är ju sjukt trött.

Vet inte hur det blir i helgen. Om jag blir kvar eller ej.

Nu ska jag se lite på teve innan mamma kommer!

Kramar!

Inget bra alls...

Mår inget bra alls. Yr i huvudet, mår illa, har ont i kroppen och halsen. Känner mig allmänt sjuk. Vet inte när jag blir utskriven... De söker ju inte på Helena, fast hon har sagt att att dem får det. Vill veta lite. Sovít nästan hela dagen. Trött än. så godnatt!

Ännu en dag

Nu har ännu en dag på lungmedicin passerat. Ska snart få mitt näringsdropp sen så ska jag sova. Händer inte så mycket.Är sjukt trött i både kropp och själ. Benen känns om bly. Mitt blodvärde var lågt nu. Kanske behöver blod? Mådde bättre sist efter det. Får ta upp det med läkarna imorgon. Bytt rum. Har inte enkelrum längre.

Nu ska jag ut i kylan och ta ett bloss.

Kram Sandra

2:a advent

Sitter här på lungmedicin med ett vitt näringsdropp som droppar sakta in i min kropp. Näring som jag så väl behöver, men som ger mig sån ångest! Och den ångesten beror på att vissa människor straffade mig med detta när jag var sjuk i anorexi.... Nu behöver jag näringen för att orka kämpa mot sjukdomen. Sjukdomen som ännu inte fått ett namn....

Hänt lite idag. Pappa och jag har varit hemma hos mig. Gjort fint i trädgården och jag plockade lite inne. Sen kom min älskade Linda till mig på avdelningen.

2:a advent idag. Men känner ingen julstämning.

ska sova nu. Lägga mig och läsa iallafall.

//Sandra

Kvar fortfarande

Händer inte så mycket i mitt liv. Den ena dagen är den andra lik. Är kvar på avdelningen. Mamma och pappa var hos mig igår. Fick lite permis. Mår inte så bra. Men börjat med en ny medicin nu som ska ersätta höga dosen av kortisonet som har så mycket biverkningar på mig. Lite nervös... När jag slutade sist med kortisonet så kom de där lungförändringarna tillbaka, men jag vill ju så klart inte ha kortisonet! Är jättefet nu och svullen. Fast jag inte äter så mycket. Får dropp på natten. Fattar inte varför. Äter ju. Fick vitt dropp inatt. Skulle tydligen ha de i natt med... Är för fet för det ju!


Nu ska jag skriva på min bok

Kram sandra

inlagd igen...

Nu är jag inlagd igen på sjukhus. Dagen har varit full med undersökningar. Fått en hjärtövervakare som jag ska ha på mig ett dygn. Sen så har jag gjort ultraljud på hjärtat och röntgat benet som jag har så ont i. Nu är det snart dags för kvällsfika. Har inte så mycket mer att skriva om idag.

En stor kram Sandra

Mysig eftermiddag

Idag har jag tillbringat min eftermiddag hos en kär vän. Väldigt mysigt. Nu ska jag sova. Imorgon lungmedicin. Nu ska jag sova. Orkar inte skriva mera.

Kramar!

Snart åka

Ska snart åka hem till Linköping. Natten har varit jobbig med hjärtrusningar och svårt att andas. Trycket över bröstet fösvinner inte. Lite läskigt. Men det är nog ingen fara. Andningen är superjobbig. Ska prata med min läkare imorgon. Såhär kan jag inte ha det. Nä, nu ska jag åka! Skriver mer sen!

Betydelsefull text...

När jag var nyss fyllda 17 så blev jag inlagd för förta gången på barnpsyk. Och då fick vi denna text på en penna och det har varit min dröm att tatuera in den den dagen jag mådde bättre, om jag skulle överleva och det gjorde jag! Genom svårighterna - Mot stjärnorna! Nu är det bara den somatiska biten av mig som krånglar... Jobbigt det med. Men jag har vunnit över det jag trodde skulle bli min död. Anorexi och självskadebeteende och alla självmordsförsök.

Per aspera Ad astra!

Per Aspera Ad Astra

Min nya tatuering!

Tatuerat mig!

Nu har jag precis kommit hem ifrån tatueringsstudion. Har tatuerat mig. Är jättejättenöjd, lite nervös att det ska vara ett stavfel eller nåt. Har plast på nu. Ska ta bort den om 2 timmar. Men det såg rätt ut! Per Aspera Ad Astra! Så står det med stjärnor och skuggor. 1500 kostade det. Han var duktig. Nästa blir hos honom också.

Mår sämre i andningen nu så jag får höja till 40 mg kortison igen. Vilket jag inte vill men jag måste. Kan ju inte andas ordentligt men jag sväller ju upp så jävla mycket av kortisonet. Det är skitjobbigt. Jag har inte ätit mig tjock iallafall. Det är kortisonets fel.

Fyndade böcker förut. 5 böcker för 19 kr! Hittade även en jäkligt snygg fåtölj som jag bara vill ha, men det går inte.. Den får inte plats i bilen. Det var på en loppis. Skitsnygg! Vill ha den i mitt sovrum! Men det är bara att glömma.

Nu ska jag hänga in kläder i garderoben.

Kram Sandra

Tiden står stlla...

Känns som om tiden står stilla. Händer ingenting. Mår varken sämre eller bättre. Det händer ingenting. Och jag orkar ingenting. Sovit gott i natt iallafall. Alltid nåt. Idag är en dag då jag inte ska göra någonting. Bara gå i pyamasen och bara läsa, se på film och skriva på min bok. Hunnit ganska långt på min bok nu. Men det är myyyycket kvar att skriva! Blir ju som en bibel. Få sortera bort lite... Men det känns skönt att skriva om mitt liv. Då har jag det svart på vitt och jag kan gå vidare. Jag skriver så som jag minns det. Andra kanske inte håller med men det skiter jag i. Det är mitt liv. Mina minnen. Min bok.//Sandra

Inget vidare....

Varken idag eller inatt har jag mått bra. Tryck över bröstet. Yr. Illamående. Diaree. Stickningar i armar och ben.... Lite läskigt. Hjärtklappning och massa mera. Känner mig inte alls i form. Ska snart ta och gå och lägga mig och se om jag kan sova. Inatt somnade jag vid halv fyra. Hjärtat slog så fort och hade svårt att andas.

Spelat bingolotto nu. Vann o kr.

Godnatt alla.

//Sandra

Okej

Just nu mår jag rätt okej om man nu vågar säga det... Men just nu gör jag det! Och det känns bra. Köpt en kaffemaskin idag som jag är jätteglad för. Sen har vi, eller mamma och pappa, köpt en ny bil! Jättefin! Så glad för deras skull. Börjat skriva på min självbiografi. Det är kul. Men det väcker mycket tankar och känslor. Sånt som jag förträngt kommer upp igen. Men jag vill få ett slut på det gamla livet och detta är ett ypperligt sätt att göra sig av med den genom att skriva en bok. Har varit min dröm länge. Och den SKA gå i uppfyllelse!

Nu ska jag gå och lägga mig.

Godnatt alla!

Inte mycket att skriva om idag....

Hej på er... Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Händer inte så mycket i mitt liv. Mår lika pissdåligt som förut. Går bara hemma. Mellan sängen och teven. Orkar inte så mycket mera. Supertrött. Inatt var jag jätteyr i huvudet och mådde illa. Läskigt. Yr även när jag låg ner... Sen hade jag himlans ont i benet. Tror det är efter att jag svimmade. Det gör verkligen skitont. Sen har varken kuratorn eller läkare ringt som dem skulle. Så det händer inte mycket. Lever i ovisshet.... Famlar i mörkret.

Orkar inte!

Har en sån himla jävla jobbig ångest idag. Tror jag spricker snart. Det gör ont i mig! Ont! Känner mig jättedeppig och nere. Känns som om aldrig det här tar slut. Vill inte vara sjuk längre. Jag pallar inte! Orken tryter. Livslusten likaså.

Svinatrött

Svinatrött idag. Inte sovit bra inatt, även fast jag fick sova i min egen säng.. Haft sjukt ont i magen och massa annat skit. Tog en yoghurt och de skulle jag inte ha gjort. Somnade vid tre eller nåt... Hatar att vara sömnlös. Sen hade jag en sådan himla ångest. Den här jäkla sjukdomen påverka både kropp och själ... Mår allt sämre psykiskt också. Har ingen matlust. Får knappt i mig nåt. Men försöker. Det är en svår balansgång när man en gång har haft anorexia och sen tappar matlusten.. Det är så lätt att den där fröken sätter igång och triggar igång alla ätstörningstankar. Sjukt svårt att hålla Henne borta. Men jag ska inte bli sjuk igen.. Har helt enkelt ingen matlust.

Kram

Utskriven!

Hemma igen efter 9 dygn på lungmedicin. Men inta fasen mår jag bättre för det! Fått en ny medicin som vi får hoppas på. Men den tar dock 16 veckor innan full effekt märks och jag vill inte vänta så länge! Fick 4 sprutor i låret. Ont som fan gjorde det! Nu är jag iallafall hemma och ska snart gå och lägga mig. Hann med en shoppingrunda också! Och shoppade filmer också. 14 filmer för 240 kr. bra, va?

Natti Natti!

Vill inte

Önskar jag hade karft och mod. Känner mig så svag. Snart har även denna dag gått. Har haft dropp hela dagen. Ska få ett till snart. Hoppas bara inte det är näringsdropp... Pallar inte det. Men iofs så har jag inte ätit knappt nåt på en vecka... Jo, lite. Men inte mycket. Haft samtal med kuratorn idag. Hon sa att det inte är sjukt att känns som jag gör. Jag får vara ledsen. Det är inte sjukt. Men jag är sjukt ledsen! Vill inte vara med längre...

inlagd....

Sitter i min säng på lungmedicin. Kom tillbaka ifrån en permis nyss. Vi var i min lägenhet. Pappa fixade lampor och sladdar och sånt. Blev fint! Nu ska jag lägga mig och läsa en stund tror jag. Är trött. Mår inte heller så bra. Sen så har jag ingen aptit alls. Inget smakar. Har fått dropp två nätter. Men inte nu längre. Sånt där ångestdropp, vitt näringsdropp... Och vanligt oxå. Det ger inte lika mycket ångest.

Haft väldigt lågt blodtryck och svimmat två gånger sen jag blev inlagd. Imorgon ska jag få en ny medicin. Ska tydligen hjälpa mot astman men den har jag inga större problem med. Det är nåt annat. INTE bara astma. Den vet jag hur den funkar.

Nä, nu är jag trött.

Kram

God Morgon!

Sitter och dricker mitt morgonkaffe. Hur jag mår, det vet jag inte. Har inte orkat känna efter. Men långt ifrån bra är det iallafall. Det känns utan att jag behöver känna efter... Tungandad och trött i hela kroppen. Tempen har jag inte kollat. Få se om lungmedicin ringer idag. De skulle göra det iallafall.

Igår var jag med pappa på stan och shoppade lite. Hittade ett par vinterskor, en pyamas, Björn Borg-trosor och en film. Svetten bara rann om mig. Orkar ingenting numera. Tyvärr.

Nu ska jag gå och sätta på en film och bara mysa i soffan!

Kram Sandra

Lördag idag.

Var på lungmedicin igår. Hade fått bli inlagd om jag ville. Men jag valde att vänta. Vi höjde kortisonet igen och höjde hjärtmedicinen och sen ska jag sluta med cellgiftet... Vilket känns sådär. Blandande känslor. Utan behandling dör man ju! Panik! Å andra sidan hjälpte det ju inte. Men vad ska dem hitta på nu då? Jag orkar inte må såhär pissdåligt! Jag gör verkligen inte det och jag är livrädd....

Ångest...

Har ångest så jag tror jag spricker snart... Det gör ont. Det gör ont i mig. Detta tar ju aldrig slut. Önskar jag hade något att se fram emot. Men har ingenting. Kan inte planera ens för imorgon eftersom jag inte vet hur jag mår då. Jag vill inte vara med längre om det ska vara såhär. Detta är inget liv. Jag existerar, men ändå inte. Jag lever. Mitt hjärta slår, men för vad? Är det ett värdigt liv för en 26-åring att ligga och kolla på film och läsa böcker om dagarna, istälet för att leva som en vanlig tjej i min ålder. Jag orkar inte ens gå den promenad som tog 12 minuter för mig förut. Orkade halvvägs. Känner mig så lat. Så misslyckad. Sörjer min förlorade kropp. Min friska kropp. Jag orkar inte mycket mera... Det här tär på mig och behandlingen hjälper inte. Snälla. Jag orkar inte kämpa! Jag orkar inte vara stark. Jag behöver närhet och tröst. Jag är rädd. Livrädd.

Hatar!

Mår inget bra och hatar mitt liv just nu. Behandlingen verkar inte hjälpa. Mår sämre och sämre. Inte ett dugg bättre. Trots fyra cellgiftsbehandlingar och på fyra skulle man se en förbättring. Men det har inte skett. Mina prover är inte bra. CRP har dubblas på en vecka. Dem vita är alldeles för höga. Massa andra prover som inte är bra. Blodvärdet hade stigit till 110 nu efter blodet jag fick. För lågt. Men inte superlågt. Tappar hår och hårkvaliteten blir bara sämre....Jag orkar inte mer! Spydde två gånger efter cellgiftet. Trots all illamåendemedicin. Nu ha jag tröttnat på det här. Nu får dem hitta rätt behandling. För jag orkar verkligen inte.

Känner mig ledsen..

Känner mig ledsen.. Vet inte varför men det är bara så. Försöker vara glad utåt. Försöker. Men det går inte. Inte alltid. Imorgon är det dags för min 4:e cellgiftsbehandling. Inget kul men är inte nervös. Men innerligt trött på allt vad sjukhus heter!

Idag har jag sett på film och läst böcker - som vanligt.

Snart ska vi äta mat. Bara mamma och jag. Pappa jagar älg och brosan jobbar.

Inte så mycket att skriva om idag. Så vi sätter punkt här!

Kram

Livet gör ont!

Fan vad livet kan göra ont ibland.... Tar det aldrig slut? Jag orkar inte mycket mer. Jättedepp idag. Men det måste gå. Det man inte dör av blir man starkare av! Men fasen vad jobbigt och ont det gör.....

Orken...

Ibland känns det som om man inte orkar. Men man orkar ändå. Man gör det, på nåt konstigt vis... Jag tycker inte om livet nu. Men Livet är för kärt för mig att välja bort. Jag vill ju inte dö men jag vill heller inte leva om det ska vara såhär... Har konstiga tankar i huvudet. Förut skar jag mig och brände mig, det gör jag inte längre. Över tre år sedan nu. Har inga tankar på det heller. Aldrig! Men jag kan känna att jag inte vill leva... Vilja försvinna. Att jag inte orkar. Men jag går ju inte och gör dumma saker hela tiden nu, som då. Då hängde jag mig eller intoxade så fort tanken dök upp i huvudet. Impulsiv. Sånt gör jag inte längre. Ska jag dö. Då ska jag dö. Inte bli hittad, räddad tillbaka till livet och bli inlåst på en psykavdelning - aldrig mer! Det skulle vara som att börja om på ruta ett igen...

Tisdag är det idag....!

Sitter och dricker mitt kaffe. Dagens första kopp. Vaknade tidigt idag. Jag som skulle sova länge! Dagarna blir ju så långa annars. Men men, det gick iallafall inte att somna om så jag gillade läget och gick upp och kollade lite på teve och läste lite. Åt frukost och nu sitter jag här som sagt med mitt kaffe. Har planer på att gå en promenad idag i höstrusket. En liten bit skulle jag väl orka..! Bättre än ingentig iallafall. Så jag ska nog ta och klä på mig och bege mig ut snart. Kram!

Tappa livslust och hår...

Mycket tankar och känslor i mig nu... Ett inre kaos. Kan inte riktigt sätta ord på det. Men kaos är ett bra ord för det jag känner. Känner mig ledsen och nere just nu... Inget känns speciellt kul och leendet är inte alltid äkta. Jag försöker vara stark och stor utåt, men det är inte alltid jag orkar... Som nyss. Lyssnade på en speciell låt om en speciell vän, och det gjorde jag bara för att få vara ledsen. Den låten betyder så mycket för mig. Jag gick ut på altanen och rökte och lyssnade på låten och lät tårarna rinna. Jag tillät mig att vara ledsen och svag.

Börjar tappa lite av håret nu. Kudden är hårig och bara man tar i min svarta kalufs så lossnar hårstråna... Hemskt. Hoppas det inte blir värre än såhär! Skulle inte tappa allt hår sa dem, men tofsar.. Det är väl det som börjar hända nu antar jag... Det kanske är värt det OM behandlingen hjälper och jag blir frisk. Men jag är inte så säker på att dem vet vad dem gör just nu på lungmedicin... Har inte fått någon diagnos än. Jag har haft feber nästan konstant i två år. Ätit höga kortisondoser sen maj 2010. Åkt in och ut på sjukhus sen augusti förra året. Börjar tappa sugen nu. Börjar tappa livslusten. Om det ska vara sähär - då vill jag inte leva. Punkt slut. Inget hot. Bara fakta. Detta är inget värdigt liv för en 26-åring. Jag vill ju så mycket mer än att sova och läsa och se på film! Jag vill ut och resa. Skaffa barn. Hund. Pojkvän. Jag vill leva helt enkelt och som det är nu gör jag inte det. Klarar inte ens av att bo själv. Orkar ingenting. Skulle aldrig orka gå och handla mat och städa. Jag blir som nyduschad. Svetten bara rinner. Det är helt sjukt. Orkar inte vara sjuk längre. Jag vill ha en diagnos. Inte bara så att dem säger att jag har en vaskulitsjukdom utan jag vill veta att jag har det och vilken och få behandling för den. Behandlingen får vara tuff. Bara jag får hjälp. Rätt hjälp.

Nu har jag sänkt kortisonet till 30 mg. Funkar sådär. Blir ju så jävla fet av kortisonet! Så jag vill sluta helt men det går inte.....

Nä, nu är jag dötrött. Tagit nattisarna och ska sova nu.

Kram Sandra

Hängig idag!

Idag är ingen bra dag. Varken i kropp eller själ. Vaknade med 38,1 i feber. Brukar inte vakna med så hög temp. Hög och hög, det är väl inte så mycket egentligen men jag känner mig sjuk. Svettas och fryser...

Igår var jag och mamma i Norrköping. Köpte mig ett par stickade byxor som jag hade tänkt. På Gina. Jättefina och jättesköna. Nöjd. Sen gick jag in på New Yorker. Men det skulle jag inte ha gjort om jag ville ha pengar på kortet... Hm... Men klänningen var jättefin! Så jag ångrar inget. Sen så köpte jag lite presenter till pappsen som fyller år på onsdag. Ska inte handla mer denna månad. Min plånbok strejkar! Handlat mycket dn sista tiden. Nästa vecka får jag mitt nya köksbord. Spännande!

Nu ska jag lägga mig och läsa. Har plöjt igenom massor av tidningar som jag ska ge bort och läst ut en bok "Ulles mamma" Den var sådär.... Ska börja läsa en ny nu. Svedd. Hoppas den är bättre! Annars får jag hitta nån annan bok..

Ska iallafall städa garderoben idag och rensa. Det är ett måste! Behöver bara lite kraft. Ska ta två panodil snart. Kanske blir lite piggare då...

Tycker jag blev lite piggare efter blodet jag fick sist på mottagningen. Men jag har ingen aning om vad blodvärdet ligger på nu, eller CRP:T...

Nä, nu ska jag lägga mig och läsa.

Kram till er alla! //Sandra

Älskade Amanda, älskade mormor

Mina tankar går till min älskade vän Amanda och min kära mormor som båda valde att avsluta sina liv just den här natten men olika år. Ni är älskade och saknade. Mitt hjärta slår för Er. Tände ljus för er förut. Saknar er så de gör ont.//Eran Sandra

Heldepp...

Orkar inte må såhär längre. Jag verkligen inte orkar! Det tär. Blir ju inte bättre. Idag rinner bara tårarna. Känns som om jag bara vill försvinna. Sluta finnas. Men jag vill ju inte dö. Vill ju bara att allt ska bli bra igen, sörjer mitt gamla jag. Den friska Sandra. Nu är jag helt motbjudande och ful och fet. Orkar ingenting längre.... Vill så mycket egentligen men idag - bara försvinna! Heldepp... Jag orkar inte alltid vara stark.

Feber...

Skulle aldrig sagt att jag mådde bättre igår... Hade feber inatt, ganska hög. Så jag har inte sovit så bra inatt. Orolig i hela kroppen. Somnade vid fyra på soffan... Sen sov jag ju. Skriver mer sen....

Mår bra trots allt...

Just nu mår jag rätt så bra. Eller okej, eller sådär... Eller vi säger att jag mår bra! För jag mår väl så bra som jag kan göra efter omständigheterna. Mår inte lika illa idag. Har mått fruktansvärt illa efter cellgiftet och kräkts och så. I sömnen till och med...

Idag har jag varit och shoppat lite i Norrköping. Pappa och jag. Annars har jag inte gjort så mycket. Sålt på Tradera. Gått jättebra i helgen att sälja. Sen har en del andra saker löst sig för den här månaden, vilket känns tio kilo lättare.

Imorgon fyller min älskade mamma år. Då ska vi fira!

Nu ska jag snart sova.

En stor kram från Sandra

Torsdag idag

Kom hem ifrån min lägenhet idag. Sovit där inatt. Min älskade mor har städat min lägenhet och hjälpt mig med allt annat som jag inte orkar och kan. Igår fick jag cellgifter och blod. Spytt tre gånger. Trots att jag fått en bra medicin mot det men det hjälpte inte lika bra som sist. Just nu mår jag inte så illa. Mest trött. Blir det efteråt så jag ska sova snart. Var bara tvungen att skriva några rader.

Godnatt//Sandra

Vill inte vara sjuk!

Jag orkar inte var sjuk något mera... Orkar inte vara stor och stark. Att alltid kämpa. Innerligt trött på detta nu. Mår åt helevete.... Men vågar inte visa vad jag känner, eller berätta. Jag är rädd att göra andra ledsna. Att inte vara den starka. Jag är inte så stark....

Varit lite kaosartat

Godmorgon världen! Sitter här och har sjukt ont i magen... Ser ut som jag är gravid i 8:e månaden! Om det vore så väl... Men det är magsår tror jag... Hänt lite mycket sen jag skrev sist. Varit lite kaosartat. Var ju på lungmedicin i tisdags och skulle få min cellgiftsbehandling. Men nix. Det blidde inget. Såren var infekterade och blodvärdet lågt. Så jag fick en ny tid nästa vecka och antibiotika. Såret har börjat läka nu. Sen så gick jag till nästa ställe, röntgen. Skulle göra ultraljud av hälsenan som jag har ont i. Mmm.. Okej. det gick ju bra. Men jag mådde inte bra så jag och mamma beslutade oss för att gå tillbaka till lungmedicin... Där ramlade jag ihop i en sköterskas famn.. Hon hann fånga mig innan jag ramlade. Tack! Så det blev inga fler skadade revben då men en rullstolsfärd till akuten blev det och där blev jag omhändertagen direkt. Fick syrgas, dropp, EKG, prover, blododlingar och gud vet allt! Hade svårt att få luft, utan syrgasen sjönk syret fort och det pep som fasen. Men jag vet inte vad som gjorde att jag blev så sjuk om grundsjukdomen blivit sämre eller om jag höll på att få en infektion... Eller om det var någon medicin jag inte tålde. Men fick trots allt åka hem. Ville det. Det var fullt på lungmedicin och nästan överallt på US....

Idag mår jag sådär... Ska Tradera lite nu.


Stor kram

Sjukt trött...

Sjukt trött... Ska nog ta och gå och lägga mig. Ska till sjukan och ta prover imorgon. Är så himlans trött. Tröttare än vanligt.Och såren och revbenen gör ont... Nä, inget gnäll ikväll! Vart en okej dag idag iallafall. Trots allt. Nu kryper jag ner!

Natti!

En liten bättre dag....

Sitter här med en mugg te och lyssnar på Radio. Vinnarmejlen från Tradera ramlar in.... och jag blir så glad! Kläder jag ändå aldrig mer kommer kunna ha och som bara hänger i garderoben till ingen nytta. Pengar! Yes, yes!

Idag mår jag bättre än vad jag gjorde igår. Igår var jag dålig. Hängig och febrig....

Brännsåren gör ont. Dem jag brände mig av vetekudden....

Nu ska jag hitta på nåt annat. Kanske skriver mer sen.

Kram Sandra

Livet är en kamp...

Sitter här och blir gråhårig... Lagt in räkningarna på datorn och insett att jag är fattig nu! Inget kul. Det där förbannade frikortet gick ju ut den 6:e. Så nu är det bara att punga ut 900 kronor på en vecka. Det är mycket pengar om man inte får så mycket i månaden. Men det måste gå. Får frikort inom en vecka. Inte illa! Stammis på US. Får se det från den ljusa sidan...

Igår var jag och pappa på sjukhuset. På endokrina. Har diabetes. Typ 2. Så jag behöver inte insulin men andra tabletter. När ska allt ta slut???! Börjar tappa sugen nu... Men jag får inte ge upp. Jag måste vara stark. Jag måste kämpa. det måste gå!

På tisdag är det dags för den tredje cellgiftsbehandlingen... Hoppas den ger resultat snart... Orkar inte ha det såhär. Hoppas det är rätt cellgift. Jag vill bli frisk!l ha min vovve... Längtar och längtar... Kollar på hundar varje dag och läser allt jag kommer över om hundvalpar. Köpt lite leksaker redan. Den lille krabaten kommer bli bortskämt! Kommer lägga hela min själ i den hunden!

Nu ska jag gå och klä på mig. Sitter i pyssen.

Kram Sandra

Tisdag!!!

Sov till ett idag. Det var skönt, behövde sova ut. Pappa väckte mig som vanligt på morgonen och gav mig medicin. Sen tog jag ett bloss och värmde vetekudden och sen så somnade jag om... Vaknade dock av att jag hade ont på utsidan av revbenen. Hade bränt mig av den där förbannade vetekudden! Både på tutten och bröstkorgen, så är skinnflådd där. Kul. Not. Men men... Vämen hjälpte mot smärtan i revbenen iallafall! Man får vara glad för det lilla. Bara det inte blur infektion i såren nu... Håll tassarna för det! Har så lätt att få infektioner.... Och det vill jag inte ha nu. Absolut inte.

Var på akuten häromdagen, vet inte om jag skrev det men iallafall så var det igen fraktur i handleden vilket såklart är skönt. Handleden börjar bli bättre. Är inte lika blå och svullen.

Imorgon ska jag och pappa åka till sjukhuset igen. Till endokrina. Får då veta om jag har diabetes eller inte.. Jag är jättejättenervös!!! Diabets orkar jag inte med. har tillräckligt redan.

Nä, nu ska jag gå och klä på mig. Har pyssen på mig

Ha en fortsatt trevlig dag!

//Sandra

Otur!

Hej på er... Orkar inte skriva så mycket idag. Har nämilgen väldigt ont. Igår fick jag celllgiftet vilket gick okej. Fick ett jättebra illåmåendemedel. Så jag mådde inte alls lika illa denna gång. Men sen så skulle mamma och jag gå och jag svimmade. Skadade revbenen, handleden och axeln... Så tillbaks till lungmedicin. EKG och massa sånt. Men det såg bra ut. Men nu får jag bara ondare och ondare... Tror nästan aldrig jag haft såhär ont. Värker som tusan. Kanske får åka in till sjukhuset imorgon. Sen är jag supertrött efter cellgiftet.... Så jag orkar inte skriva så mycket mera just nu.

Kram Sandra

Kloka ord

Ju större motstånd vi stöter på,
desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom

Stan!

Ska snart in till stan med pappa och byta lite kläder som inte passade efter min shoppingrunda i fredags. Är helt enkelt för fet! Men ska banta... Har börjat. Men det funkar inte att banta när man äter så höga kortisondoser. Så jag får väl bara gilla läget.

Vaknade vid 8 idag. Tänkte ju ha sovmorgon. Men nix. Kunde inte somna om. På tisdag är det dags för min nästa cellgiftsbehandling. Denna gång är jag inte lika nervös. Men är så innerligt trött på att vara sjuk. Orkar inte mycket längre känns det som.

Skriver mer sen. Måste åka in till stan nu.

Ha en fin dag!

//Sandra

Pissig dag

Idag är en pissig dag. Känner mig nere. Maten är jobbig. Ångest när jag ska klä på mig. Ser ju ut som en elefant! Tvungen att byta kläder nu igen. Trivs inte alls med mig själv. Vill sluta äta. Men jag går ju bara upp allting när jag börjar äta igen. Det är kortisonets fel! ALLT! Har ingen höstjacka jag kan ha. Är för fet! Och jag har inte råd att köpa nytt eftersom jag måste betala frikortet på sjukhuset nu. Surt! Vill ha en höstkappa och en skinnjacka som jag trivs i....

Nä, har inte så mycket att skriva om idag. Ska till Linköping sen. Ta prover imorgon och göra spiro.

Kram Sandra

Känslostorm

Ätit mammas svampmackor nu. Götti! Snart stundar sängen. Sålt lite på Tradera idag. Alltid bra. Behöver verkligen pengar nu! Seriöst.. Det är lite krisigt... Men det ordnar väl sig på nåt vis... Det gör det ju alltid. Till slut.

Mår sådär. Börjar tappa sugen nu. Ser inget ljus för tillfället. Jag känner mig ensam och rädd. När jag var sjuk i själen så hade jag ju alltid ett val. Jag kunde äta, jag kunde sluta skära mig, jag kunde låta bli att hänga mig. Men det var ta me fan inte lätt! Men det hade gått. Men nu vill jag inget hellre än att bli frisk och så går det inte för jag kan inte rå över mitt fysisika tillstånd. Och det är så jobbigt! Har inget val. Vissa dagar är hemska. Som idag. Då vill jag nästan bara ge upp. Allt tar ju en sådan lång tid. Men om typ en och en halv vecka är det dags för nästa cellgiftsbehandling. Vill ha mamma med mig. Som stöd. Men hon jobbar. Behöver henne. Men hon ska inte behöva ta ledigt för min skull. Never. Jag klarar mig men det är skönt att ha sin älskade mor vid sin sida när giftet sprutas in i kroppen och jag blir så jäkla trött och illamående. Men idag är jag lite piggare. Tog ett par dagar att repa sig efter cellgiftet. Ska ha var 3:e vecka sen, men ska fråga om dem inte kan sätta varannan för att skynda på det hela. Det skulle typ ta 3-4 behandlingar innan man märkte resultat. Så jag vill att det ska gå fortare så jag kan börja leva! Detta är inget liv. Vill inte leva om det ska vara såhär. Det kan jag säga helt ärligt. Det orkar jag inte. Haft feber i över 2 år nu. Trött jämt. Svårt att andas. Ont i magen. Ja, och allt det där....

Det där förbannade kortisonet gör att jag går upp så mycket i vikt och jag verkligen hatar det! Känner inte igen mig själv längre. Idag kom jag och Trassel överens om att jag skulle minska på maten eftersom motion inte fungerar för andningen för tillfället. Men jag hade inte ens karaktär att hopppa över middagen! Men ska försöka. Imorgon kanske. Men jag vill ju inte få anorexi igen. Nä, lagom är bäst!

Nu ska jag ta mig ett bloss.

Kram Sandra

Tröttis...

Trött idag med. Ska snart sova. Tdigt, jag vet men är dötrött. Sovit mest idag. Suttit vid datorn och bara varit. Mår sådär. Kämpar på. Det måste ju gå, men ibland undrar jag HUR! Men man orkar mer än vad man tror..

Tänkte shoppa lite på Ellos sen, men gör nog det imorgon. Hittat en skitsnygg skinnjacka jag verkligen vill ha. Men osäker på storleken.

Nä, nu ska jag gå.

Kram

Första behandlingen

Igår fick jag min cellgiftsbehandling. Gick okej. Kräktes två gånger. Sånt man får ta. Men det är inte så kul. Fick massa illamåendemedicin som hjälpte. Så det kunde varit värre. Det kan alltid vara värre! Få glädjas åt det lila. Natten innan sova jag inte en blund. Men inatt har jag sovit som en prinsessa. Trots fullmåne! Fick kortison intravinöst också igår och vätskedropp. Fick vara kvar på sjukhuset om jag kände att jag behövde. Men valde att åka hem. Hade "mitt" rum, nr 4. Där har jag legat mest. Störst av alla också! :-P

Var på Ica Maxi dag. Köpte en pyamas på H&M. Älskarn!

Nu ska jag krypa ner hos Cornelia. Hon har tagit upp mer än halva sängen. Min lilla sessa!!!

Godnatt!

Kram Sandra

hemma....

Hemma i lägenheten för tillfället. Har sovit här inatt. Det har gått bra, är inte rädd eller nåt. Varit på stan en snabbis förut. Köpte en mörkblå tunika på Vila och ett par byxor och en randig tröja på Gina. Blev inte så dyrt, så jag är nöjd och allt passade. Men shit vad varm jag blir. Var tvungen att hoppa in i duschen direkt när jag kom hem. Helt sjuk... Bara rinner i ansiktet och håret är som om jag vore nyduschad. Som tur är regnade det samtidigt så folk trodde väl att det var därför jag var blöt. Ja, ja...Inte kul iallafall... Vill ha tillbaka min friska kropp!

Imorgon ska jag till sjukhuset och få min första cellgiftsbehandling. Är jättenervös... men bara det hjälper så är det nog värt det.

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Fixat iordning i dressing roomet. Tagit bort alla kläder som jag hade när jag var sjuk i anorexi och sånt som jag aldrig kommer använda mera. Säljer på Tradera.

Ingrid var här en stund. Det var längesen vi sågs nu så det var nice!

Snart kommer mamma. Ska gå och se lite på teve nu tror jag. Mamma har med sig mat. Inte ätit nåt idag... Jo, frukost men inget annat. Ska ringa och avboka tiden till psyk den 25:e. Varken vill orkar eller kan gå dit då. Fullt upp med det fysiska nu. Skulle träffa psykologen och en dietist. (som om jag inte gjort det förut...) Nä, det skippar vi.

Stor kram

//Sandra

Imorgon...

Imorgon 10.15 ligger jag på operationsbordet och får en ny Porth-a-cath.. Proverna var inte helt bra. Knappt inte sjunkit nåt. Men det tillhör nog grundsjukdomen så dem opererar mig ändå. CRP är 38 nu. Ja är skitnervös för imorgon.. Rädd att ja inte ska få sova.... Uscha!

Idag mår jag inget bra. Trött och hängig. Benen känns som bly. Svullna som fan..... Samlar på mig så mycket vätska.

Mamma och jag var på stan förut. Shoppade lite fina grejer.

Nu ska jag se på TV

Som sagt, tänk på mig imorgon!

Kram Sandra

Blidde inget

Hej! Blev ingen Porth-a-cath i onsdags.. Mina infektionsvärden var inte bra så de vågade inte sätta någon. Jag som hade laddat! CRP var 42, blodvärdet 109 och de vita var förhöjda ganska rejält. Så det blidde ingen operation. Nya prover på måndag. Se då om värdena är bättre isåfall får jag nog en ny tid för op på onsdag, för onsdagen därpå ska jag börja med cellgiftet... Och det kan jag inte göra om proverna är dåliga. Jag vill komma igång med behandlingen - NU! Orkar inte ha det såhär. Så håll tummarna att värderna är bättre nästa vecka! Jag vill ha min hund. Jag längtar! Så underbart med en liten hundvalp och jag är redo till 100% att ta hand om den.

Lite svårt med andningen idag.... Jobbigt väder.

Nä, nu ska jag äta kantarellmackor sen sova!

Godnatt!
//Sandra

Måndag

Nu ska vi snart äta sen ska mamma och jag bege oss till Linköping. Solat hela dagen idag! Gött! Fick lite färg också. Imorgon ska jag och ta prover och sen till ortopeden. Får se om det blir någon ny Porth på onsdag...

Nä, nu måste ja kila.

Kramis Sandra

Massa tankar och känslor

Hej på er! Ett tag sen jag skrev. Men det händer inte så mycket, så jag har inte mycket att blogga om. Livet rullar på med allt vad det innebär. Idag mår jag skit. Tror jag fått någon infektion eller nåt. Såret efter porth-a-cathen har inte läkt och det varar och äcklar sig. Hoppas bara jag inte fått in något i blodet som sist... Då jag fick blodförgiftning av min CVK. På onsdag är det dags för operation igen. En ny porth ska sättas men jag tvivlar på att det blir så eftersom inte det förra har läkt... Sen är jag inte säker på om jag vill och VÅGAR! Sist när jag skulle ta bort Porthen var det rent utsagt en häxa som sköterska på opertionen. Den otrevligaste människa jag mött någonsin på operation och det är inte bara en gång jag varit inne på operationer. Utan det börjar närma sig ett 40-tal operationer sammanlagt! Mest för spalten. Men för mycket annat också. Men det tar vi en annan gång. Åter till Häxan. Hon var så fruktansvärt otrevlig. Jag grät och hyperventilerade under hela operationen och jag fick inte något lungnande eller smärtstillande. Bara lokalbedövning som jag blev sjuk av en annan gång men denna gång hände inget som tur var.... Hon sa att " du som piercat dig behöver väl inget smärtstillande" Det här är väl inget att vara ledsen för. "Ligg still". Ingen kollade hur jag mådde under hela operationen. Det kanske inte var så farligt för andra, men för mig var det en stor grej att ta bort den. Och jag var livrädd innan och dödsrädd efteråt om man säger så... Så jag tvivlar på en ny Porth. Som tur var hade jag mamma väntandes på mig... En gråtande dotter. Jag trodde alla på op var trevliga och det sa jag åt dem. Så jävla otrevligt folk på operation på US! Hoppas jag slipper se dem mer. Just den läkaren och den HÄXAN! Usch. Hatar dem!

Idag har jag städat min garderob. Mamma trodde jag var nyduschad... Håret var helt blött av svett. Så det som jag orkade utan problem förut är som att besegra berg nu... Orkar ingenting och jag bara sväller av kortisonet. Hatar min kropp! Aldri varit såhär fet förut. Och jag skäms verkligen. Ätstörningar och Kortison klingar inte!

Snart dags att sätta igång med cellifterna. Nervös... Men mamma och pappa har lovat att vara med de första behandlingarna... Men jag är ändå rädd. Livrädd.

Jag tänker såhär... Helena (min läkare) kunde säga med 99% säkerhet att jag inte hade Churg-Strauss. Men den där lilla 1% som fattades var tydligen vaskulit och 90 % blir friska men 10 % dör.... Jag kanske är en av dem 10... Jag är jätterädd. Men jag vill ha diagnosen på papper innan jag kan vara lugn. Jag är livrädd för vad som kommer hända i framtiden... Ser ingen framtid om det ska vara såhär....

Nä, nä nu ska jag sluta babbla.. Tvungen att skriva av mig lite....

Kram Sandra

The botten is nådd

Känns som om jag inte orkar mer... Känns som botten är nådd. Men det är den inte för jag vet att det kan bli värre... Mycket värre... Har TYVÄRR erfarenheter av det... Jag har mått dåligt i många långa år. Gjort allt man inte borde göra. Men sånt ät et slut med. Nu har kroppen sagt ifrån. Min kropp mår inte bra. Och det tär. Sörjer min friska kropp. Mitt friska liv. Hatar det liv jag lever nu. Känner inte igen mig själv. Det här är inte Sandra... Det är inte likt mig. Det här är inget liv. Och jag ser ingen ljusning... Om jag inte orkar vad gör jag då, orkar nån för två då? Känner mig så ensam. Livet är inte rättvist.

Hittat en hund jag så gärna vill ha och som är min om jag skulle få för mamma och pappa... Egentligen är det MITT liv. MINA pengar. JAG är vuxen. Men jag får inte ändå. Får inte ta en hund hit till mina föräldrar... Fast jag vet att det skulle hjälpa mig. min livslust och allt det där. Skulle lägga ner all eneri på den hunden.. Men dem säer att ja måste bli frisk först och det kan ju ta flera år!!!

Har inget att se fram emot. Är det såhär livet ska vara så vill ja inte vara med längre....


Förlåt för ett deppinlägg. Men det var och är mina tankar just nu.

Kram Sandra

Fredag

Hej på er! Hoppas allt är fint med er där ute i vida världen! Själv mår jag ganska dåligt för tillfället. Sänkte cortisonet till 30 men jag fick högre feber och andninen blev sämre så idag tog jag 40 mg igen. Psykiskt mår jag skit också. Igår bröt jag bara ihop, kände att jag orkar inte mer! Ser inget slut på detta helvete... Vill bara bli frisk. Jag vill! Orkar inte leva om det ska vara såhär. Om 3 veckor börjar cellgiftsbehandlingen....

Har mycket att skriva om så jag skriver mer senare... Lite att göra nu..

Kram

Lida mot sitt slut...

Nu börjar dagen lida mot sitt slut... Och det har inte hänt ett skit idag. Sett på film och sovit typ. Inte mått illa iallafall. Har slutat med cellgiftet som gjorde att jag mådde så illa. Men jag blir ju inte frisk utan medicin men vi ska till Helena på måndag då får jag nåt annat. För det här tålde jag inte. Usch, så dåligt jag mådde! Hoppas hon hittar på nåt bättre. Vill ha det jag fick första gången, innan jag fick blodförgiftningen. I dropp. Då mår jag dåligt en, två dagar sen är allt som vanligt igen. Ska föreslå det. Står inte ut att må illa.

Ska skaffa hund förresten! En liten Bichon Frise blir det nog. Måste bara må lite bättre först. Men sen ska jag ha en vovve! Det skulle hjälpa mig tror jag. Har ju liksom tappat livslusten lite... En hund skulle ge mitt liv en mening. Och mamma har lovat att ta hand om honom om jag skulle bli inlagd. Jag vill verkligen och jag SKA ha en hund och jag KAN! Men det värsta är att pappa inte är så jättepå av att jag skaffar vovve... Han vill att jag blir frisk först. Men det tar ju för tusan över 2 år! Så länge kan jag ju inte vänta... helst vill jag ha honom - NU! men måste tygla mitt tålamod. Allt kan inte ske på en gång. men jag är sån. Får jag för mig en sak så vill jag ha det gjort på samma sekund.... Är nog min ADHD. Kämpar mot impulserna. Nu har jag köpt en valpbok.

Nä, nu är jag trött och ska sova.

Godnatt!

På marknad

Hej! Nu har jag gått några timmar på marknaden. Trött nu. Orkar ju inte så himla mycket. Fast jag vill. Jag vill att allt ska vara som förut! Men så är det inte och det är bara att acceptera. Men känner inte igen mig själv. Har alltid varit full fart på mig. Tränat. Gått på stan i timmar. Nu orkar jag knappt inget. Men det är inte så konstigt. Dels pga sjukdomen och alla mediciner. Tror jag äter14 olika sorters mediciner... Och hur många, det vet jag inte! Men det är två dosetter... En för själavård och en för kroppen..

Köpte en jättesnygg kjol på marknaden. Två nya skivor. En blomma. och lite småplock. Sen åt jag en sockervadd! Gött! Det var längesen.

Igår var vi hos min moster och mina kusiner och åt mat.Det var jättetrevligt och god mat. Tack!

Ska lägga mig och läsa en stund nu tror jag. Läser Skändad nu. Den är bra. Kanske sätter mig på altanen och solar lite för den tittar fram lite nu. Så får jag både lite färg och läsa en bra bok!

Måste hem till Linköping i veckan. Kan inte vara kvar här.. Bara bråk. Och allt är tydligen mitt fel.

Ja, ja...

Köpte en tavla också förresten!

Det står såhä på den:

Att ibland stanna upp ett tag , kan vara enda möjligheten att orka gå vidare...

Det var fint tyckte jag!

Hittade lite andra saker jag vile ha men plånboken var inte så tjock och så ska vi till Vadstena i veckan. Då ska jag handla lite. Så jag får vara nöjd över detta.

En stor kram till er er alla!

//Sandra

Oj, sorry!

Oj... Vad längesen jag skrev här! Sorry! Börjat hända lite i mitt liv nu. Tror jag varit inlagd två gånger efter att jag skrev sist. Nu har jag börjat med cellgift. Mår jäkligt illa av den men tar illamåendetabletter. Fläckorna på lungorna har blivit mindre. Vilket är cortisonets förtjänst. Jag slutade ju med cortisonet och då kom lungförändringarna tillbaka vilket tyder på att det är vaskulit. jag har inte utvecklat Churg-strauss helt än. Men är på väg. Så som ja kämpat för att få en diagnos! Men jag vill ha den på papper först innan jag kan "glädja" mig åt det. Inte glädja så klart men jo, veta vad som är felet. Ovissheten är värst av allt. Så nu hoppas jag att Helena håller fast om att det är en vaskulitsjukdom. Orkar inte treva i mörkret längre. Vill se ett slut på det här. Cellgifterna ska jag hålla på med i typ två år. Orkar jag det?

Psykiskt mår jag sådär. Upp och ner. Men kämpar på.

Tänkte sola idag igen men solen gick och gömde sig för mig.....

Lovar att skriva ikväll eller imorgon. Mer.

Kram Sandra

Händer ingenting!

Inte mycket att berätta ikväll heller. Inte hänt nåt idag. Bara väntat på att läkaren skulle komma men hon kom inte utan kommer imorgon. Då jag hoppas få veta lite och kanske få åka hem. Iallafall på perm. För mamma kommer till Linköping imorgon. Skulle vara skönt att sova hemma en natt. Om jag inte blir utskriven vill säga... Men vill ha hjälp. Kortisondroppet har lättat lite på lungorna. Ska göra en ny lungröntgen imorgon och se om lungförändingarna finns kvar. Sen ska Helena ha möta med Thorax imorgon om dem ska ta bort en bit av lungan för att se om det är nåt vaskulit. Nåt måste det ju vara. Inte astma. Den känner jag igen och man för inte fläckar på lungorna av astma. Punkt slut.

Åskar som tusan ute nu. Ska ut och ta enn bloss snart. Kanske ta en dusch först, jag vet inte. Hade jättesvårt att somna igår. var så speedad av kortisonet. Hoppas det blir bättre ikväll.

En stor kram

//Sandra

Inte mycket

Varit hemma en sväng med mamma idag. Skönt! Underbara mamma, och älskade lägenhet. Skönt att andas lite frisk luft. Slippa sjukhuset en stund. Hoppas jag får åka hem snart. Eller att dem sätter in behandling.

Saknar Rasmus.... Min ögonsten<3 Hoppas du har det bra nu.

Nu ska jag sova. inte så mycket att berätta idag.

Så godnatt alla!

Kram Sandra

Orkar inte...

Jag orkar inte mer. Seriöst... Jag gör inte det. Allt är bara kaos i mig. Inlagd på lungmedicin nu igen. Blev inlagd i torsdags. Dem har upptäckt nya lungförändringar nu på vänster lunga så det lutar mer åt Vaskulit nu, kanske Churg-Strauss.... Inte astma iallfall. Inte bara. Det är vi överrens om. Jag är livrädd... Sen så ska dem ta bort en bit av lungan för att säkerhetställa diagnosen men allt tar ju en sån jävla tid och jag mår skit! Porthen fick dem inte igång. Så nu får jag stå ut med alla stick och skit.... Gahh!! Får kortisondropp nu i tre dagar eftersom jag är så tät i lungor och luftrör. Sen ska dem nog höja dosen igen. Och jag vill inte!!! Vill inte vara såhär fet. Jag hatar mig själv. Lika bra att avliva mig juh! Är bara ivägen och jobbig. Maten går uselt. Kan inte äta och det jag äter kommer upp igen. Försöker dricka. Lite. Är rädd för det med. Kortisonet binder väl vattnet....?
Önskar allt vore bra. Att jag vore frisk. Mitt crp ligger på 78 förtillfället. Låga blodvärden och andra dåliga värden. Mår helt enkelt skit. Sovit mest idag. Sååå tröött!!

Min älskade Rasmus har farit till himmelen. Älskade kanin. Saknar honom så. Önskar att jag fick varit med honom när han somnade in. Troligen stannade bara hjärtat. Han var min ögonsten. Det gör ont när jag tänker på att jag aldrig mer får se Rasmus. Känna hans mjuka päls. Hans kärlek. Vila i frid Rasmus<3

Tisdag

Mår inget bra alls.. Mår skit. Både psykiskt och fysiskt. Men i kroppen. Blir helt genomsvett så fort jag gör något. Feber har jag. Som vanligt. Fick inte komma till lungmedicin idag eftersom de inte fått hem grejerna till Porth-a-cathen. Men jag mår svindåligt. Var på stan med mamma förut. Höll på att ramla ihop... Andningen är jättejobbig också. Jag orkar inte mer!!! Och maten är jobbig. som tusan.... Jag vill bli frisk och må bra!!!

omöjligt

Det är omöjligt att somna, Ska upp om tre timmar igen.. ska till nerurologen senlungmedicin. Shoppa lite i mellan sjukusbesöken. Är svintrött och har ont. Har ju fått spricka i foten och en stressfraktur som dem tror beror på kortisonet. Nu har dem sänkttill 10... Mår sämre...

Nä, nu ska jag försöka sova: skriver mer sen.

Ännu en sömnlös natt

Ännu en sömnlös natt... Tårar och en ångest jag inte haft på länge. Tårarna har runnit nerför mina kinder. Jag är så innerligt trött på det här. Att aldrig få vara frisk och må bra. Känna orken. Lusten. Jag vill så mycket men jag kan ju inte eftersom jag är sjuk. Jag vill till Turkiet. Men vi vågar inte åka eftersom vi, eller mest mamma, är rädd att jag ska bli sämre där nere. Och jag kan förstå hennes oro. Men jag måste få komma bort. Jag orkar inget mer. Jag gör verkligen inte det. Jag orkar inte vara stark och stå ut med allt. Jag är inte så stark. Jag går med vingliga ben nu. Tänkte förbjudna tankar inatt. Att jag inte vill leva. Men det vill jag ju. Men inte såhär! Det blir inget slut på det hela. Jag får inte rätt behandling. Åkt in och ut på sjukhus nu sen i augusti. Gått med konstant feber i 2 år. Jag är trött på det här nu! Jag vill leva som en 25-åring. Inte som en sjuk 90 åring. Nä, nu får det hända nåt... Tankarna bara far i mitt huvud. Hur ska jag orka? Vem orkar åt mig om inte jag orkar själv? Känner mig ensam.

Har provar med allt inatt. Tagit morgonmedicinen vid två, då brukar jag somna. Men icke. Ätit frukost gånger flera. Läst. Suttit vid datorn. Men inget har hjälpt. Nu skiter jag i att gå och lägga mig. Ser ut att bli fint väder så jag kanske kan lägga mig i solen sen och vila.

Nä, nu ska jag inte plåga er mer.

Ha en fin dag!

Kram Sandra

Mår inget bra...

Mår inget bra idag. Feber och är hängig. Ont i lederna och i min fot. Så är jag himla trött. Så jag ska inte vara vaken så länge ikväll. Lägga mig och läsa snart. Skulle egentligen åkt hem till mig idag men jag orkade verkligen inte. Så det får bli på torsdag eller kanske imorgon. Beror på hur jag mår. Har inte så mycket att skriva om idag. Så jag säger godnatt

//Sandra

Både händer och inte händer...

Det både händer och inte händer så mycket mitt liv just nu. Har ju varit inlagd förra veckan. Nu har jag en återbesökstid den 25:e på lungmedicin. Pratade med läkaren idag. Hon ringde om min onda fot. Jag röntgade ju den förra veckan men då visade det ingenting. Men nu har dem granskat bilderna av foten och jag har en inflammation i skelettet och det gör ont kan jag lova! Somna inte förrens vid halv tre inatt för fotfan! Fått mer Tradolan utskrivet nu.

Sen så har vi sänkt kortisonet från 30 till 15. Känner ingen större skillnad förutom att tepen blir högre. Ligger på 38,2 ungefär. Förut hade jag 37,7 - 37.9. Så den har stigit lite.

En annan sak som gör mig ledsen är att jag inte kommer iväg till Turkiet. Mamma tvekar. Hon är rädd. Men jag vill! Vill kommma bort ifrån allt ett tag. Är så innerligt trött på allt. På att vara sjuk. På sjukhus. Vill vara en vanlig 25 åring! Leva livet, men jag orkar ingenting...

Fått svar på den där hjärtdosan jag hade på mig i två veckor och min puls ligger på 110-140 ungefär. I vilopuls. Rätt högt. Men äter ju medicin mot hjärtat nu som hjälper lite.

Sen så ska jag göra Magnetröntgen på hjärtat och på foten inom kort. Tråkigt. För jag måste ta bort alla piercingar och jag vet inte om jag får dit alla igen. Tycker ju om dem och tänker inte betala 600 för varje igen. Dem betyder mycket för mig.

Den 9:e var det 3-års jubelium för mig! Jag har inte skadat mig själv på tre hela år och det känns så jävla bra. Är stolt över mig själ. Jävligt stolt. Höll på i 8 år ungefär. Men jag klarade det! Inget sug alls efter att göra mig själv illa. Aldrig. Vuxit ifrån det. Inte satt min fot innanför psyks vita väggar på tre år och aldrig mer! Inte för att jag gör mig illa eller inte äter. En depression kan ju alla få. Så man ska aldrig säga aldrig. Men jag kan lova att jag inte kommer bli inlagd för det jag varit inlagd för förut!

Nu ska vi äta.

Ha en fin kväll

Kram Sandra

Ett tag sedan...

Ett tag sen jag skrev... Inte hänt så mycket. Men mycket tankar och funderingar. På tisdag blir jag inlagd på lungmedicin igen för en intensivbehandling av kortison. Dem har magsjuka på avdelningen så jag blev inte inlagd denna vecka. Vill inte vara inlagd alls! Vill vara hemma och må bra. Vill till Turkiet. Ska prta med min läkare om det är okej att jag åker. Måste komma bort från allt ett tag.

Sen får jag inte den hjälp jag vill ha. Det stödet jag behöver. Pratade med I nu och hon har pratat med min soc-tant. Och eftersom jag tydligen inte är under någon behandling, eller är sjuk så kan jag inte få deras stöd. Utan måste ha äldreboendet som stöd. Vilket inte känns bra alls. Jag bor inte långt ifrån det stället men jag får inte gå dit. Och under kväll och natt har dem ingen möjlighet att komma till mig. Kanske inte ens prata då när jag behöver det. Eftersom de bara är en personal.

Men hallå, vart försvann mitt psykiska tillstånd? Min ätstörning? Jag har papper på att jag inte mår bra. Där det står svart på vitt att jag har PTSD, Adhd, Bulimi och massa annat skit. Försvann det bara nu för att jag blev sjuk i kroppen? Allt är bara kaos. Maten är skitjobbig. Men jag får ingen hjälp. Min psykolog ringer då och då. Mer än så är det inte. Visst. jag är ju inte dödligt sjuk. Men jag är sjuk. Om soc och psyk kunde ha lite kontakt - tack!

Sen så har jag fått en kp 12 timmar i månaden.

Fysiskt mår jag sådär. Ont i magen som tusan. Så fort jag äter och det gör inte ätstörningarna bättre. Då få Han ett fastare grepp och vill att jag äter mindre. Då får Han kontrollen. Men det är inte psykiskt utan jag har verkligen ónt i magen. Skitont! Idag har jag inte ätit nåt.

Solat hela dagen idag och läst. Bättre kan man inte ha det! Kvällarna fylls av filmtittande och säljande på Tradera.....

Lite bekymmer om pengarna nu... Men ska sälja min bil snart...


Nä, nu ska jag äta en glass som pappa kom hem med!

Må så gott//Sandra

Lider mot sitt slut...

Så snart lider även denna dag mot sitt slut. Påskdagen. Haft en jättebra påsk. Har mått rätt bra, både fysiskt och psykiskt. Förutom att jag har en sån himla magvärk. Det blir bara värre av att äta. Blir galen! I förrgår sov jag inte en blund för magen. Andningen är rätt jobbig också. Och febern. Nä, nu ska jag sluta klaga och vara positiv!

Helgen har ju varit hur bra som helst! Sol, shopping, bra bok, god mat och umgåtts med min älskade familj. Sen har jag fått massor sålt på Tradera. Vill till Turkiet i Juni. Sparar till den resan. Jag vill! Ska prata med min läkare nu på tisdag då jag läggs in om det är okej att jag åker utomlands. Sen så ska jag tatuera mig på lördag. Eller jag VILL. Och om jag vill nåt så blir det så!

Trevlig fortsättning på Påskhelgen!

//Sandra

Glad påsk!

Ville bara passa på att önska er en riktigt glad och trevlig Påsk!

Jag har haft en jättefin dag idag. Nu stundar sängen.

Men som sagt Glad Påsk!

//Sandra

Hemma i Linköping!

Nu sitter jag vid mitt köksbord i min alldeles egna lägenhet i Linköping och mår okej! En spinnande katt bredvid mig. Det går ganska så bra att vara själv. Varit här sen i söndags nu. Lite ensamt är det kan jag ju erkänna. Men idag har jag haft finbesök av I och E. Trevligt! Igår var min älskade Linda här och vi hade en underbar eftermiddag i solen. Imorgon ska jag ner på stan och kolla läget. Se om jag fyndar nåt!

På tisdag blir jag dock inlagd igen med kortisondropp. Inget kul. Jag verkligen avskyr min kropp nu. Jag är ful och fet! Sväller av kortisonet. Vill inte. Jag har alltid varit smal..

Säljer massor på Tradera nu. Fått in mycket pengar! aldrig fel!

Nu ska jag och Cornelia gå och lägga oss snart.

Kram Sandra

Hunnit mycket!

Idag har jag hunnit med mycket. Varit på mormors grav och satt blommor. På Karin och Johans minneslund och lagt blommot. Varit hos Siggan och hos min moster och ätit mat. Sen har vi shoppat lite. En bra dag!

Ska till sjukhuset imorgon. Två läkarbesök.

Nu ska jag sova.

Kram och godnatt!

Hemma hos mig!

Hemma hos mig nu och det känns riktigt bra! Sovit hela natten och sen så har jag städat hela dagen. Så nu är jag jäkligt trött och har ont i huvudet. Imorgon bitti kommer mamma och sover här efter jobbet. Nu ska jag se vidare på Stockholm - Båstad. Sen sova.

Kram

Ganska så bra!

Idag mår jag ganska så bra. Vilket känns skönt. Ska hem till mig idag i Linköping. Sova där tills på måndag. Lite nervös är jag kan jag erkänna. Inte sovit själv i den nya lägenheten än. Men jag tror det går bra. Trivs ju där. Har bra grannar och så. Älskar min lägenhet. Cornelia ska följa med mig. Bara hon kommer in så... Hon är ute tror jag och vi ska åka snart.

Varit ute och fotat vårtecken. Underbart!

Längtar utomlands nu. Det är snart ett år sen jag var utomlands. Då var vi i Turkiet. Sen dess har jag inte varit frisk. Ätt kortison i ett år snart! Helt jävla uppsvälld. Men det går ju ner sen men det är inget kul alls...

Nä, nu måste jag packa och leta reda på katten! Sriver mer ikväll.

Kram Sandra

Hemma efter en ny sjukhusvistelse

Nu är jag hemma efter ännu en sjukhusvistelse. Har legat på hjärtavdelningen och haft hjärtövervakning. Inget hit. Fått en medicin som gör att min puls gått ner lite. Var på lungmedicin i måndags för att lägga om såret på port-a-cathen. Då rådde Helena mig att gå in till akuten och det gjorde jag och blev inlagd i tre dagar. Så det blev inte som jag tänkt mig. Skulle ju bara lägga om såret! Men nu är jag hemma igen. Åkte hem till familjen eftersom jag inte mår så bra. Jag behöver inte oroa mig för hjärtat. Men det är inte bra att det slår så fort sa dem. Hade en vilopuls på 131. Det var så skönt att slippa bli stucken nu när jag var inlagd. De gjorde allt i porten. Skönt! Dropp och prover. Så nu ser jag inte ut som en nåldyna längre.

Ska sätta mig och se lyxfällan nu. Sen sova. Är trött. Mina blodvärden är inte bra. De är för låga. Nog därför jag är så trött.

Men jag skriver mer imorgon!

Kram Sandra

Svimmade..

Ursäkta att jag inte skrivit på några dagar nu. Men mår inget bra. Igår svimmade jag. Bara sådär, bara ramlade ihop... Över mamma.. Stackarn. Idag är jag inte lika yr i huvudet men har en himlans huvudvärk och känner mig trött och sliten så jag ska snart gå och sova.

Sålt en jacka på Tradera nu. Yes!

Nu ska jag sova. Skriver mer imorgon när jag är piggare.

En stor kram Sandra

Ont

Nu är Port-a-cathen på plats och jag har oooont! Men det lär väl gå över. Jättetrött idag men fick ju så mycket lugnande igår på operationen. Sov hela iden. Märkte ingenting. Så himla skönt! Jag var ju så nervös. De gav mig bara mer och mer medicin så jag märkte inte av någonting. Bra. Det kunde göra lite ont ett tag och det är ju inget konstigt.

Var och shoppade lite förut. Men jackan var för liten. Tröjan gillade jag inte. Mamma kanske åker och lämnar tillbaka kläderna. Då får jag pengar ju. Lite dåligt av sånt denna månad.

Nu är vi ätit middag. Är hemma hos familjen. Ska hem till mig i helgen. Men jag får inte bära eller lyfta tungt på 2 veckor. Men ska ta det försiktigt.

Nu är jag supertrött. Ska packa upp sen ta nattmedicinen tidigt så jag får sova. Inatt hade jag jätteont... Hoppas på att få sova inatt.

Kram Sandra

tappat förtroendet

Känner inget som helst förtroende för lungmedicin längre. Till och med tappat förtroendet för läkarna. Tror inte dem vet vad dem gör just nu. Jag orkar inte mer! Vi åker inte till stan idag utan åker imorgon bitti. Jättenervös för portacath:en.... Kommer göra ooont!

Ska fika nu.

Skriver senare.

//Sandra

Hej Lars

Hej, du Lars som skrivit till mig angående churg strauss. Ville bara tacka dig för att du bryr dig så mycket! Och sen nämnde du att jag kunde få några kontaktuppgifter till nån specialist inom Churg Strauss. Skulle du kunna mejla dem till mig? Känner att jag måste ta tag i det här nu. Så här kan jag inte må som du säger. Måste få veta. Så snälla Lars, mejla mig på:
adda_85@hotmail.com. Tack ännu en gång!

Tisdag!

Idag mår jag inget bra alls. Vaknade alldeles svettig. Pyssen var helt blöt och håret också. Inget kul alls. Hade jättesvårt att somna inatt. Klockan var nog två när jag somnade. Hjärtat slog så förskräckligt. Kunde inte somna bara därför. Blev rädd men vågde inte väcka mamma. Hon var ju tött. Jobbat två nätter. Gick in till pappa som sov på soffan. Pratade lite med honom. Stackarn. Väckte honom med. Sen la jag mig bredvid mamma. Kändes bäst så när jag var rädd. Sen så somnade jag... Stesolid hjälper inte mot hjätat. Så då kan jag konstantera att det inte är ångest jag har. Utan nåt fysiskt.

Idag ska jag hem till Linköping. Mamma och jag. Imorgon ska jag operaera in en Port-a-cath.. och jag är nervös. Önskar Karin levde. Hon hade varit med mig så länge hon fick. När jag opererade ögonen var hon med tills jag somande. Men mamma vill inte. Eftersom jag är vuxen. Men jag är ju rädd! Vet hur ont det gjorde när dem satte CVK:n. Vill ha lugnade innan. Man får vara rädd även om man är 25 år. Hoppas på att få sova inatt... För mammas skull. Men jag ska inte väcka henne. Jag känner mig så till besvär. För allt och alla. Jag är ju bara till bekymmer. Ärligt. Det är så. Jag bara tar och tar. Vill ge också! Älskar ju min familj så mycket. Vill inte störa dem med mina bekymmer. Dem har haft tillräckligt redan med mig. Förlåt!

Skriver mer sen. Ska ner och duscha nu...

Kram Sandra

helt slut...

Helt slut för tillfället. Städat huset. Och jag är inte van plus att jag har feber. Men fint blev det! Mår rätt okej idag. Ska fortsätta städa nu. Vi hörs senare!

//sandra

Det är söndag idag juh!

Nu är jag nyduschad och klar för natten. Tagit min nattmedicin, men inte Stilnocten än. Kan bli lite knasigt när jag skriver då!:-) Och det vill jag inte juh.

Har inte så mycket att berätta idag heller. Haft en tråkig dag idag. Vaknade tidigt och kunde inte somna om. Blir så speedad av kortisonet. Jävla skitmedicin! Men utan den vet jag inte hur det blir. Äter 30 mg nu.

Idag har mest Trassel skrikit på mig om maten. Att jag ätit för mycket. Och det har jag ju gjort. Kommer rulla fram imorgon... Men det är imorgon det.

Hatar mina ätstörningar! All ångest.

Men jag mår mycket bättre nu än vad jag gjort på länge i själen och och matproblemen och så. Men jag kommer nog alltid få leva med dem tankarna. Men jag kan bemästra dem nu.

Fick mina ätstörningar när jag var 14 år, nu är jag snart 26. Och mår bättre än på länge. Vilket är skönt. Men har fortfrande svårt att veta hur mycket mat man ska äta och så. Vad som är normalt. Det är ett dilemma varje dag. Och en våg ställer jag mig inte på! Inte inför folk iallafall.

Sett på Vingar Av Glas idag. Den var riktigt bra. Sen så har jag sålt saker på Tradera. Imorgon ska jag lägga ut bäddsoffan på blocket.

Ska hem till mig nån dag denna vecka och pyssla lite. Första natten själv... Men jag är inte rädd. Trivs i min lägenhet. Älskar den!

Nä, nu blidde det långt fast jag inte hade nåt att skriva, skumt, va?!-:)

Vi hörs imorgon!

Godnatt//Sandra

Hemma igen!!!

Hemma hos familjen igen. Vilket känns skönt. Den sista inläggningen var helt onödig. Ännu oklokare än vad jag var innan. Så den här sjukhusvistelsen kunde jag ha skippat. Känner inget förtroende för dem längre. Tror inte läkarna vet vad dem gör just nu. Känns inte alls bra.

Men men..


Annars är det okej. Säljer kläder på Tradera för tillfället och köper böcker på adlibris. Har inte så mycket att skriva om ikväll. Så jag får önska er en trevlig lördagskväll!

Kram Sandra

Åt helvete!

Mår rent utsagt åt helvete, både i kropp och själ. Känns som om jag inte orkar men jag vet att man orkar mer än vad man tror. Så är det alltid. Men just den känslan är så jobbig. Att inte orka. Men det måste gå! Livet kan ju inte sluta nu... 25 år gammal... Har inte hunnit med nåt i livet. Ska det ta slut nu? Krafterna är iallafall slut. Trött på att kämpa och slåss med näbbar och klor för att få en diagnos. För att få hjälp. Jag är så jävla innerligt trött på det! Nu är mitt kortisondropp slut men tempen är lika hög och på lördga blir jag utskriven men inte ett dugg klokare för det. En vecka till spillo igen. Så jävla trött på ALLT!

Maten funkar inte alls. Lever på kaffe. Är så rädd att gå upp i vikt. Samtidigt som jag mår illa och har ont i magen. Vilket jag haft ett bra tag nu och som försämras när jag äter.

Läkaren, den där snubben, rematulogen såg inga tecken på vaskulit. Vet inte vad jag ska säga... Önskar jag fick en diagnos. Jag bara önskar. Allt är så mycket lättare då.

Sen så mår inte mitt hjärta riktigt bra. Den pumpar inte som den ska. Läskigt. Det gör mig rädd.

Ska försöka komma hem imorgon. Ska bara stanna kvar här för att samla urin men det kan jag göra hemma. Kommer må bättre hemma. Orkar inte med sjukhus. Orkar inte med alla mediciner, cancer, vitrockar... Vill hem! Men vill ha hjälp. Vilket jag inte får. Känns det som iallafall. Det är som ett ekorrhjul.

Förlåt att ´jag varit så negativ men var tvungen att skriva av mig lite....

//Sandra

Förvirrad!

Rematulogen var här nyss och satte massa griller i skallen på mig. Vill att jag ska sluta med kortisonet och INTE cellgift. Fattar nada. Ska gå runt och må såhär då? Det orkar jag inte. Det är inget värdigt liv. Såhär vill jag inte leva med handen på hjärtat. Det är inget liv. Om dem inte hittar en diagnos snart så vet jag inte vad jag gör... Vill ha hjälp. Rätt hjälp. Rätt diagnos. Gått runt med feber i två år nu. Min kropp mår inte bra. Men jag blir så jäkla frustrerad. Hur svårt kan det vara att ställa en diagnos??! Trött på det här nu. Jävligt less på allt. Jag vill inte vara med om det ska vara såhär. Kan inte äta heller. Då har jag väl inga kläder att ta på mig. Lever på kaffe och cola light. Eftersom kaffe är vattendrivande... Jag vill inte mer. Snälla nån - HJÄLP MIG! Det kan inte bara vara astman. Såhär sjuk blir jag inte av den. Min astma känner jag igen men ínte detta.ÅKt in och ut på sjukhus nu sen i höstas. Nä, nu ska jag sluta klaga och sätta på en film....

Bara sväller nu!! Ångest!

Jag orkar inget mera. Sådan ångest för kroppen. Bytt kläder 3 gånger idag för att jag är så tjock. Magen är jätteuppsvälld. Jag skäms. Kan knapppt knäppa jackan. Inget roligt alls. Kan inte äta heller, är rädd att gå upp ännu mera och ställa mig på en våg skulle jag ALDRIG göra! Det är så svårt att hålla reda på vad som är vad. Om det är Bulimin bara, eller min sjukdom bara. Är både och tror jag. Hatar ju verkligen min kropp. Aldrig sett ut så här förut. Trodde jag alltid skulle vara smal. Mamma sa att det inte fanns några "tjockgener" i vår släkt, men se på mig! Där hade hon fel. Men jag tror det är av kortisonet jag sväller. Inte ätit så mycket idag. Nästan inget. Så jag tänker som så om jag inte äter så kanske det kompenserar dem kilona som kortisonet ger mig.... Kan inte släppa den tanken. Berättat för personalen också.

Nu har jag varit på ultraljud på hjärtat. Har inte fått nåt svar ännu. Tempen ligger på 38,2 och sockret 12,7... Mår inget bra... Svettas och fryser och har ont i magen. Sen så har min nål åkt ur igen. Måste ha en ny idag för att jag ska få medicin imorgon i dropp. Den 30:e opererar dem in en portacat på mig. Kommer säkert göra skitont.. Men det blir en senare fråga.

Nu ska jag lägga mig och läsa ADHD i din kropp.

Så bye bye so longe!

Jobbigt...

Känns jobbigt att vara på avdelningen... Vill bara hem. De har satt två nålar nu. Den ena funkade inte. Får ingen CVK, utan får en portacat den 30:e.. imorgon börjar behandlingen med kortisonet. Mår pissdåligt.... Maten är jobbig. Är jätteuppsvälld av kortisonet. Vågar inte äta...

Nä, nu ska jag bege mig ut och ta sista nattblosset. Sen stundar sängen.

Blir inlagd idag

Blir inlagd idag.... Jag vill inte! Snälla.. Jag orkar inte.. Vill må bra, vara hemma och frisk. Men det kanske jag blir efter den här dunderkuren.. Hinner inte skriva så mycket mer just nu. Men ska hålla er uppdaterade från sjukhuset. Ska fika nu. Ha en fin dag!

Sandra

Inte mycket att skriva

Ska snart sova. Inte så mycket att skriva ikväll. Mår som jag mår. Får se om sjukhuset ringer imorgon om vilken dag jag blir inlagd. Är nervös för det...

Hittade en hel del i Vingåker. Jättenöjd!

Ha en fin kväll så hörs vi imorgon!

Sandra

Söndag!

Ska till Vingåker snart och köpa lite Frank Dandy - trosor. Brist på det! Mår okej idag. Just nu iallafall. Älskar min nya mobil! Nu ska jag gå och fixa till mig lite. Skriver mer sen. Kram

Lite om vad som händer och sker....

Nu ska jag berätta lite om vad som händeri mitt liv just nu.

Som sagt, igår var jag och mamma på lungmedicin och träffade min läkare och sköterska. Tog EKG, prover som jag ännu inte vet svaret på, och sen temp och syresättning. Jag syresatte mig bra då iallafall. Skönt. Men tempen ligger på 38 ungefär hela tiden. Då med.

Det bestämdes att jag skulle bli inlagd på avdelningen nu nästa vecka. Vilket känns sådär... Vill ju inte vara inlagd. Men ska få kortison i dropp, intensivit i 3 dagar i höga doser. Vilket jag bävar för. Kommer svälla upp massor. Redan gått upp flera kilon nu sen vi höjde från 15 till 40 mg kortison. Vilket inte är kul. Inte tycker jag det iallafall. Jag har ju min ätstörning som gör att jag redan innan hatar min kropp. Kommer inte kunna äta när jag får kortisonet... Är rädd att gå upp ännu mera då. Låter kanske dumt i era öron. Men jag tror inte jag kan äta när jag får hästdoserna. Är för rädd att tappa kontrollen. Vill ju vara fin i kroppen! Ja, ja... En senare fråga...

Sen så är det bestämt att jag ska börja med cellgifter igen. Fick ju bara en omgång sist eftersom jag fick blodförgiftning och blev jättesjuk. Men nu ska jag börja med cellgiftsbehandling igen. Men är rädd. Kommer inte tappa allt hår. Men toffsar och så... Jag älskar ju mitt hår! Tjockt och lockigt. Det är inte bestämt om jag ska få cellgift i dropp eller tabletter. Det får jag veta nästa vecka. Tabletterna ger snabbare effekt, men jag får inte vara i solen med den medicinen och jag vill åka till Turkiet i maj. Men det är ju att välja mellan pest eller kolera... Antingen feber eller inte vara i solen...

Men det i dropp som jag redan fått en gång får man sola med. Men det tar längre tid att uppnå effekt på den vad jag kunde förstå. Så jag vet inte hur det blir. Huvudsaken är att jag får hjälp. Men vill inte vara inlagd. Kommer må skitdåligt av dem här medicinerna. Av kortisonet blir jag så ledsen och känslig och rastlös. Men kommer få lugnande lovade Helena. Av cellgiftet vet jag inte hur jag blir. Sist blev jag trött och mådde illa.

Ska få en ny CVK nu när jag blir inlagd. Men jag vet inte om jag vill. Det gör ont! Så jag måste ha nåt ordentligt lugnande innan om jag ska klara det. Sist gjorde det förjävligt ont. Sen ska dem sätta in en "portacat" Eller hur det stavas. Jag är så svårstucken. Så de ska jag få också.

Får räkna med minst 7 dagar på sjukhuset. Laddat upp med filmer och böcker har jag gjort.

Önskar jag vore frisk... Nu... Jag orkar inte mer! Dem har kontaktat rematulog och hjärtläkare. På avd ska dem följa upp min temp och så pulsen. Kanske får nåt som lugnar hjärtat. Min kropp går på högvarv. Kryper i mig.... Hur ska detta sluta? Men nu händer det ju lite iallafall. Men jag är rädd. Jävligt rädd. Känner mig ensam fast jag inte är det. Har massa underbara människor omkring mig. Som älskar mig för den jag är. Men jag är rädd ändå.... Så läskigt att inte veta vad det är för fel på mig. Tror dem är lite inne på Churg Strauss fotfarande eftersom jag får sån behandling och jag uppfyller ju kritirena. Det skulle vara så skönt att få en diagnos. Få ett slut på allt sjukt. Jag hopppas dem ställer diagnosen snart.

Nu har jag solat en halvtimme. Skönt. Måste ha lite färg. Sen kan jag inte sola på ett tag. Tyvärr.

Älskar min nya mobil! Så fin!

Nu vet ni lite om vad som händer och sker...

En stor kram, nu ska jag hoppa in i duschen.

//Sandra

Lördag...

Nu har jag varit hemma i Linköping i två nätter! Var på sjukhuset igår. Blir inlagd nästa vecka. På lungmedicin. Ska berätta mer om vad som kommer hända men mycket händer nu kan jag säga.

Idag har jag köpt en ny mobil. Råkade sabba min igår. Den gick av. Så nu har jag en en fin.

Jättetrött nu. Inte sovit mycket inatt. Ångest för telefonen och den behandling jag kommer få... Som sagt. Skriver mer sen.

Nu ska vi äta.

Kram Sandra

Inget bra idag...

Idag mår jag inget bra alls. Mår illa, ont i magen ch har feber. Inget ovanligt. Men vardagligt för min del. Har 38,2 idag. Somnade vid nio igår kväll och vaknade tio idag på morgonen. Men är lika trött för det. Imorgon ska jag till lungmedicin. Se vad dem har att säga. Väntat på denna fredag nu, har ju inte sökt akut. Men jag hoppas att jag inte blir inlagd. Vill bara ha nåt så pulsen går ner, så jag kan slappna av lite och inte vara hyperstressad i kroppen. För jag orkar inte det. Min kropp är helt slut. Väntar på att dem ska ringa om jag kan komma tidigare och ta proverna imorgon. För vi ska vara där vid halv tre, hinner inte få svar på proverna innan jag åker hem annars. Så jag vill gärna komma och ta proverna tidigare om det går.

Sen så har jag ringt och avbokat tiden till käkortopeden och till öron. Kände att det blev för mycket nu. Så jag ringde återbud.

Ska hem till Linköping idag mamma och jag. Pappa kommer och fixar klart garderoben! Hoppas han håller vad han lovar... Men lite otäckt att ha honom ute på vägarna sent på kvällen när han är trött och så. Så vi får se. Men jag vill ju väldigt gärna ha iordning bland kläderna så jag kan göra i ordning resten av lägenheten. Har så himla mycket kläder. Älskar kläder! Skor. Väskor. Ska ta kort på dressingroomet när det blir klart ska ni få se!

Nu ska jag lägga mig och läsa en stund. Kram Sandra

Tisdag idag!

Godmorgon världen!

Hoppas ni sovit gott! Det har jag men jag har tydligen andads jättefort inatt enligt pappa som har varit orolig för mig men det är inget jag märkt av själv. Men lite läskigt... Men på fredag ska vi till läkaren.

Snart ska mamma och jag åka till Finspång. Måste komma ut lite känner jag.

Väntar på ett spel som inte kommer. Suck.

Sitter och dricker min energidryck. Gött vettni! Fina grejer!

Ha en fin dag så hörs vi!//Sandra

Dör av rastlöshet!

Dör av rastlöshet snart. Kroppen är så orolig. Kan inte koncentrera mig på nåt idag. Har massor av filmer att se, massa böcker att läsa, ben att ut och gå med... men känner inte för nåt... Orkar ingenting. Benen är som blyklumpar. Orkar inte vara sjuk längre. Jag tror nästan jag hellre vill dö. Ingen kan ju säga vad som är fel. För nåt är det. Feber är ett symptom på att något är fel och så har jag svullnat upp av det där jävla kortisonet också. Men kan fortfarande ha mina stövlar. Alltid nåt positivt. Är så frktansvärt trött. Vill bara sova men det bara kryper i kroppen och hjärtat rusar iväg. Jag orkar inte mer! Gått upp massa i vikt. Hatar mig själv. Snälla nån, hjälp mig! Jag vill inte ha det såhär. Ringde aldrig lungmedicin imorse. Jag avvaktar tills på fredag. Kanske dumt... vet inte. Tar en stund i taget.

Det är så hemska tankar jag tänker. Jag tänker på vad jag vill ha för låtar på min begravning. Jag försöker snåla på pengara så mamma och pappa slipper betala begravningen. Tror det är rätt dyrt. Och det vill jag inte utsätta dem för... Men jag är rädd för att dö. Så mycket känslor och tankar som spökar i mig.

Ätit pannkakor nu. Gött! Ska se om jag kan få nån fason på mitt rum. Mitt dressingroom hemma hos mig ska bli klart på torsdag sa pappa. Om det vore så väl! Kan inte riktigt tro honom. Men om det är så - då vet ni en som är överlycklig! Allt är inhandlat och klart iallafall.

Kram så länge//Sandra

Långtråkigt

Har långtråkigt... Rastlös som tusan. Dett på tre avsnitt av Tre Kronor. Läst ut en halv bok. Ätit lunch. Gosat med mina djur. Vaknade vid halv 6 imorse. Börjar bli lite trötter nu. Sova kanske? Får se. Lägger mig nog och vilar en stund iallafall. Upptaderar mer senare.

//Sandra

Söndag......

Nu har jag duschat. Svinaont i huvudet. Ska ta en Tradolan snart. Sen ska jag sova. Mår inget vidare. Åkte aldrig in till akuten idag. Jag avvaktar... Hoppas på att hjärtat och allt lugnar ner sig. Får se hur jag gör i veckan. Har en tid på fredag men vet inte om jag kan vänta så länge... Just nu är pulsen okej tror jag, kanske inte eftersom jag har en sån jäkla huvudvärk. Kanske kan bero på det. Vad vet ja!

Sett på solsidan nyss.

Nu sa jag knalla vidare

kram och Godnatt

Matdags

Nu ska vi äta mat... Inte så värst hungrig. Antingen är det för att jag är sjuk eller Bulimin. Eller både och.... Får så himla ont i magen när jag äter. Och mår illa. Men ska försöka pilla i mig lite iallafall. Det är ju god mat. Fått iordning på kameran nu! Och lagt ut en sak på blocket, lagt ut fler saker på Bokbörsen. Vill få lite sålt! Pengar vettni!

Kram så länge!

Mamma - Jag älskar dig!

Var på Mia Skäringer igår och det var superbra! Jättejättejättenöjd! Höll på att skratta ihjäl mig! Så det var en lyckad kväll. Tack mamma för en trevlig kväll. Älskar dig! Alltid och förevigt! Du betyder allt för mig. Det har alltid varit du och jag, enda sen jag var nyfödd så var det bara du och jag! Du och jag mot världen. Vi kämpade och stred. Blod svett och tårar. Jag skrek och du kunde inte soav pg.a min kolik och alla operationer. Du har funnits vid min sida jämnt. Vi har klarat det tillsammans. Nu blev det långt... Men ville bara säga till dig mamma - JAG ÄLSKAR DIG!

Sååå stressad...

Snart ska vi åka och se på Mia. Men jag känner mig orolig för mitt hjärta. Sen så har jag så himla ont i magen. Men vet inte hur jag ska göra. Om jag ska åka in till akuten imorgon eller söka på min läkare på lungmedicin på måndag... Har inte betsämt mig än. Vill ha hjälp men är rädd att inte bli tagen på allvar.. Tänk om hjärtat inte slår lika fort när dem kollar pulsen? Eller om magontet har försvunnit? Och syresättningen är bra.... Är rädd att inte bli tagen på allvar. Men jag är rädd att mitt hjärta tar skada. Min kropp är jättestressad. Kan inte koppla av. Jag är skittrött men kan inte sova. Kvällarna är värst. Hjärtat bara slår hur fort som helst hur lätt är dte att sova då? Så jag vet inte hur jag ska jag göra... Sitta och vänta på akuten eller söka Helena...? Frågan är om jag vågar vänta tills nästa vecka. På fredag har jag en tid hos Helena. Men det känns så långt fram när jag mår såhär dåligt. Har feber, ont magen, hjärtat krånglar och kroppen är på högvarv. Vill inte vara inlagd men om jag måste så okej. Men inte ikväll. Då är det jag och mamma och mia skärlinger som gäller! Så ikväll blir det ingen akut. Det vill jag inte riskera.

Nu ska vi äta mat.

//Sandra

Dyngkåt och hur helig som helst och lite annat!

Ikväll ska jag och mamma gå på Mia Skäringer. Ska bli jättekul! Det längtar jag faktiskt efter. Ska bli mys. Bara mamma och jag.

Idag mår jag sådär. 38,3 nu på morgonen. Hjärtat sköter sig väl okej för tillfället. Lite för fort slår det. Hela min kropp är stressad. Kan inte koppla av. Jag får ju inte ta Inderalen. Tål ju inte den. Stesolid hjälper inte så mycket.

Värsta ångesten imorse när jag vägde mig... Hade gått upp och det måste vara kortisonet. Ska prova om jag kan ha mina stövlar eller om benen är för svullna. Skäms för min kropp. Men jag orkar inte träna. Men jag vill...

Håller på att fixa och dona med nya kameran nu. Tror den är rätt lätt. Så jag behåller den. Batteriet är på laddning nu. Sen blir det fotografering av!

Läser Vårlik nu. Ska lägga mig och läsa lite nu en stund om jag har ro till det.

En stor kram Sandra

Nya bilder på mej!

Natti!

Godnatt allihopa! Kom hem nu. Ska sova. Sov så gott!

Svårt att sova...

Haft väldigt svårt att sova inatt. Hjärtat har slagit jättefort. Somnade till slut vid halv fem. Läskigt det där. Sov till 11 eller nåt idag. Sminkat mig och klätt på mig nu. Väntar på att pappa ska komma hem, eller först mamma. För hon är och hämtar min systemkamera på posten, och pappa och jag ska till Linköping och fixa min drömgarderob! Inte för att jag tror vi hinner så mycket men ändå.. Vill bli klar i lägenheten. Och Dressingroomet är en stor del av lägenheten. Får inte plats med mina kläder juh! Sen är det lite sladdar som ska dras och såna saker. Ska fixa iordning i mitt badrum idag. Hoppas det blev fint efter renoveringen. Hade velat åka till IKEA och köpa de sista grejerna till garderoben men jag tror inte pappa vill. Han har så mycket att göra och jag känner mig bara till besvär. Vill inte tjata...

Ska lägga mig och läsa ut min bok nu. Skriver mer ikväll.

Ha en fin dag//Sandra

Mycket tankar...

Nu slår mitt hjärta jättefort, utan att jag har ångest eller känner oro. Det är läskigt. Läskigt att inte veta vad det beror på... Jag är rädd.. Sjukdomen, om det nu är Churg-strauss, kan ju slå sig på hjärtat... Jag är livrädd! Vågar inte sova... Ska en sån här bra dag sluta såhär...? Är rädd att somna och inte vakna mer. Får be mamma eller pappa kolla till mig inatt. Det är obehagligt. Jag vill inte dö. Kan man det av så hög puls? Jag är ju bara 25 år! Sen så har jag 38.3 i temp trots 40 mg kortison i kroppen. Vilket inte är bra. Nu har jag tagit min nattmedicin och hoppas kunna somna.... Ska prata lite med mamma att jag är rädd. Men det är nog ingen fara. Tror jag inte... Måste få min diagnos snart. Om det är Churg-strauss eller nåt annat skit. För bara astma är det INTE! Det har jag haft sen jag var två år gammal så det vet jag hur det känns! Jag är sjuk. Det känner jag och det visar proverna. Det ser omgivningen och läkarna. Jag är inte den vanliga Sandra. Är inte mig själv. Symptomen stämmer in på Churg-strauss, förutom att förändingarna på lungvävnanden är borta. Men jag har läst att höga kortisondoser kan ta bort dem fläckarna. Jag har ju även problem med hjärtat och magen och ibland ont i njurarna. Och allt detta kan man få av den sjukdomen. Men läkaren har kört fast. För proverna på vävnaderna visade ju inget vaskulit. Men jag litar inte på dem proverna. Jag vill ha en diagnos. Nu. Jag vill ha hjälp nu. Men jag vill inte vara inlagd! Vägrar! 9 långa veckor räcker plus att jag åkt in och ut hela hösten på sjukhus... Så nej Tack. Ingen Landstingsfilt och vita rockar som svansar omkring....

Godnatt!!

Tack!

Tack för kommentarerna och de goda råden jag får av er. Tack för att ni bryr er! Jag har kontakt med lungmedicin. En jättebra lungläkare och nu ska jag även få en hjärtdosa av hjärtläkaren som kommer följa min puls som är alldeles för hög. Så jag får hjälp. Men inte tillräckligt. Har inte fått den rätta diagnosen än, även fast jag varit inlagd i 9 veckor och under utredning över ett år snart. Det känns jobbigt. De var inne på Churg-Strauss ett tag men sen gjorde jag flera underökningar men de hittade ingen vaskulit. Men jag litar inte riktigt på det. Eftersom jag åt så höga kortisondoser när de tog de proverna på vävnaderna. Plus att jag åt massa kortisonnässprey, vilket jag tror kunde påverka provsvaret i näsan. Kortison döljer ju inflammationer och infektioner och jag åt en hästdos av kortison när testernas togs. Så jag är inte helt säkert på att det verkligen inte är Churg-strauss.. Symptomen stämmer in på mig och allt.

Sen har jag haft tur och fått pengar idag får försäkringsbolaget för inläggningen! Och kameran har kommit! Yes!

Nu ska vi äta

Kram Sandra

Grattis älskade Karin

Grattis älskade Karin på din 80-årsdag! Önskar jag fick fira denna dag med dig. Men nu är du med din älskade livskamrat, din underbara, älskade man i himmelen! Jag hoppas du har det bra där du är. Men jag saknar dig varje dag. Varje timme, var minut... Kommer alltid minnas dig. Fick ha dig i mitt liv i 25 år. Det är jag tacksam för. Tack för att du fanns för mig. älskade mig. Var min Gudmor. Jag älskar dig Karin. Nu, då och för alltid! Du kommer finnas i mitt hjärta så länge det slår. Sen ses vi. Sen ses vi i Nangijala! Grattis än en gång! Jag älskar dig! //Din Sandra

Allt flyter!

Idag flyter allt! Skönt att ha en sån dag. Mår helt okej. Lite feber men det får jag väl leva med. Ska krypa ner och läsa en bok snart. Fick pengar från att jag var inlagd på lungmedicin. Skulle egentligen inte fått det men det fick jag ch shit vad glad jag blev! Löste mycket om mina pengabekymmer.
Skriver mer sedan.

//Sandra

Godnatt!

Skittrött för tillfället men det får man vara vid halv tio på kvällen juh! Ska snart krypa ner under täcket och hoppas på att en spinnande kisse kommer till mig. Mys. Mår bättre idag än igår. Igår bara grät jag. Ville nästan bara försvinna. Kortisonets fel. Men idag har jag haft högt blodsocker. Inte bra. Annars händer det inte så mycket. Mitt badrum är färdigrenoverat imorgon så på fredag ska jag dit och pyssla och pappa ska fixa dressingroomet. Vill bli klar med det nån gång! Men pappa har ju fullt upp och jag har ju ingen annan som kan hjälpa mig. Så jag får så tåligt vänta. På lördag ska jag och mamma gå på Mia Skäringer. Ska bli nice. Fick det i 25-års present av mamma men det blev inställt i november så nu blir det på lördag istället! Blir så himla rastlös av kortison. Men ska kanske ta en stesolid så jag kan varva ner....


Godnatt//Sandra

Kaosliknande

Gahhh!! Mår åt helvete o man får säga så... Tålde inte den nya medicinen så jag har kräkts och haft svårt att andas sen blir jag på dåligt humör, ledsen och så av höga dosen av kortison. Världskrig vid matbordet. Hatar mig själv. Hatar att jag alltid förstör för alla andra. Jag vill inte vara sån. Jag vill inte vara till besvär...

7 mars 2011

Fått en ny medicin idag. Inderal. Ska göra så att mitt hjärta inte slår så fort. Tagit en men känner ingen skillnad. Lite trött. Kanske man kan bli. Annars händer det inte så mycket. Sett på film nästan hela dagen. Skönt att bara vara. Men är orolig för mitt hjärta. Rädd att det ska stanna... Vilopulsen ligger på omkring 120. Och det är för mycket. Ibland går det upp till 160 slag och det är verkligen inte bra. Min kropp går på högvarv. Kan inte slappna av. Svårt att sova fast än jag tar sömntabletter...

Fått höja kortisonet nu också. Till 40 mg. Har haft 15 ett bra tag nu´. Vill egentligen inte, eftersom jag går uppså mycket av kortison... Sen har vi höjt kaliumtabletterna eftersom mitt kalium ligger på 2.8, även fast jag åt två tabletter om dagen. Den ska ligga på 3,5. Så nu dubblar vi på det också!

Lagt ut massa filmer och böcker på Bokbörsen. Hoppas jag får lite sålt!

Kram Sandra

John blund kom inte....

John Blud kom inte till mig inatt. Inte sovit en hundradels sekund... Men men... Får lägga mig tidigt ikväll. Har så himla ont i magen och feber. hade 38,8 inatt. Mådde pyton. Det har varit en lång natt. Mamma sover än.

Sen så var inte badrummet färdigrenoverat, har bara ett toa som står löst.. dem skulle ju vara klara igår. men dem har inte kaklat eller nåt. Och det har gått 10 dagar.. Suck..

Ska till avdelningen idag och prata med min läkare. Skriver och berättar mer sen. Nu ska jag pimpla i mig kaffe!

Ha en fin dag!

Snart ska mamma och jag åka hem till mig i Linköping för att sova där tills imorgon då jag ska till läkaren. Skumt, va? Läkarbesök på en lördag. Men hon är världens bästa!

Mår inte så superbra. Tyvärr. Kroppen är helt slut efter nästan två år med konstant feber. Hjärtat går på högvarv. Kan inte somna på kvällarna eftersom hjärtat slår så fort. Det är jättejobbigt och jag tror inte det är bra för hjärtat, eller hela kroppen menar jag. Det frestar på. Som fan. Andningen går upp och ner. Ibland är det värre, ibland bättre. Men slutat att inhalera. Behöver inte det längre. Känns inte så iallafall. Märker ingen större skillnad.

Ont där jag hade min svans (cvk:n) satt. Och det är över en månad sedan jag tog bort den , eller ännu längre... Så det borde inte göra ont. Det är svullet och skumt...

Maten går sådär. Om man ska skilja på Bulimin och "Det Fysiska onda i magen" så bör jag få ont i magen igen. Jätteont. Där jag brukar ha ont. Och det gör att jag har svårare att äta eftersom det gör ondare då. Vilket då resulterar i att ätstörningarna för ett större grepp som gör att jag äter ännu mindre. Igår kräktes jag. Men ärligt inte med flit, jag hade så ont i magen. Men då blev kära fröken Bulimi glad och jag fick beröm. Men då blev jag ledsen. Jag vill bli frisk. Haft ätstörningar sen jag var 14 år gammal. Nu är jag 25. Nu får det vara nog. Men jag är ju mycket, mycket friskare än vad jag någonsin varit. För tre år sedan låg jag inlagd på en psykavdelning för att jag var dödligt sjuk i anorexin. Jag höll på att dö. Och jag hade dött om jag inte haft sonden, droppet, vaket, vilan och den braiga personalen. Mina underbara vänner. Och min älskade familj. 4 månaders kamp blev det. Sen blev mitt LPT avskrivet, då drog mamma och jag till Turkiet vilket var det bästa som kunde hända då. Jag bestämde mig. Jag började äta. Inte mycket. Men jag åt. Och jag kämpade. Dag ut och dag in. Vilket jag gör fortfarande. Men nu kan jag äta godis utan att få superågest och svälta mig i flera dagar. Jag unnar mig saker. Livet är för kort för att inte äta det man gillar. Det kan ta fort så slut. Jag väger lite för mycket nu. Men det ordnar sig. Ångest har jag för min kropp. Men inte som förut. Mår ju betydligt bättre nu än vad jag gjorde för tre år sedan då jag höll på att tyna bort och vägde otroligt lite.

Ha en fortsatt trevlig dag!

//Sandra

Livet är inte rättvist...

Det känns som om orken tryter. Att jag inte orkar mer just nu. Så jävla trött. På allt. På mig själv. Jag tycker inte om mig själv. Jag nästan hatar mig själv just nu... Jag har inte lyckats med något i livet. I maj fyller jag 26 år, och vad har jag gjort med mitt liv? - Inget! Jag är misslyckad. Helt jävla misslyckad. Någon man inte kan tycka om. Jag vill inte vara med längre. Inte om det ska vara såhär. Tårarna bara rinner just nu... Vill bara bort, bort från allt ont. Men jag vill inte dö. Jag är rädd för att dö. Och det värsta är att jag tror att jag kommer dö. Snart. Det är en känsla jag har. Men fatta - jag vill inte dö! Inte nu. Inte 25 år gammal. Inte nu när jag vill leva. Då, då när jag var som djupast nere i träsket och själen värkte som fan - då ville jag dö men gud tog inte emot mig fastän jag försökte helhjärtat gång på gång. Hade verkligen gett upp. Ville dö. Ville inte finnas på denna jord. Men sen blev jag sjuk i kroppen och själen har läkt mer och mer, och då kommer den här sjukdomen som ingen vet namnet på.... Diagnos Okänd. Jag vill inte låta bitter. Jag är inte bitter, bara lite... Livet ä orättvist och ja, jag vet att många har det väre än mig så att jag ska inte klaga. Men livet är inte rättvist. Vissa drabbas inte alls, vissa andra får allt. Oskyldiga barn. Vad har dem gjort för ont? Jag kanske är svag.. Men orken tryter efter allt nu.... Kalla mi vad ni vill men jag orkar inte kämpa. Me jag vill inte dö. Bara vila och bli bra...

//En ledsen Sandra

Vill inte...

Hej på er allihopa! Hoppas ni mår fint... Själv är det la sådär... Imorgon ska jag in och göra en röntgen av hela skelettet sen så ska jag ta massor utav prover. Ska vara på sjukhuset klockan nio. Så får åka härifrån vid halv åtta. Men jag vill inte! Är rädd att proverna är sämre då blir jag säkert inlagd. Min blodförgiftning är tydligen inte borta än. Har feber fortfarande. Idag har jag haft 38,3 hela dagen. Mår inget vidare. Trött som satan. Vill bli frisk! Jag vill!

Sett klart på tedje boxen av Tre Kronor nu. Väntar på den 4:e... Sen så sitter jag med färg i håret just nu. Ska bli svarthårig igen. Så nu ska jag gå och skölja ur färgen. Önskar er en trevlig kväll!

Håll tassarna för mig att jag inte blir inlagd imorgon. Sist låg crp:t på 36... Hoppas på att det sjunkit... Tänk på mig imorgon!

Kram Sandra

imorgon bär det av!

Borde jag vara glad? För jag vet inte om jag är det... Blir utskriven imorgon. Det känns ju väldigt skönt att komma hem, det kan jag erkänna. Men felet är att dem inte hittat den rätta diagnosen på mig. Har varit här i snart 9 veckor men är inte klokare för det. Vet inte ett skit mer vad det är för fel på mig. Och det grämmer mig. Mig och min familj. Vi är besvikna. På 9 veckor borde de kunna hittat felet. Ska jag gå runt med feber hela livet? Vara trött och orkeslös.. nej tack. Då vill jag inte vara med. Såhär orkar jag inte må. Idag jat jag 38,4 i temp. Mer än vanligt. Har kännt mig jättekonstig idag. Yr och orkeslös. Lite beror nog mycket på maten. Att jag inte äter. Det är svårt att äta. Har varken hungerkänslor eller matlust. Det är blandat. Både ätstörningar och annat skit. Maten smakar ju inget.

Ikväll är det den sista kvällen med antibiotika intrenavöst... Sen ska jag få tablettform. Grejen är den att jag inte tål all medicin och den jag ska få tål jag inte, tror jag inte iallafall.. Den som lever får se! Mitt crp har gått upp igen till 54... Inte bra...

Nu ska jag iallafall hem. Men är lite besviken på dem.

Kram Sandra

Orken tryter....

Fy fan vad ledsen jag är.. Så himla trött på allt. Jag vill bara härifrån. Vill bort från allt. Man orkar inte hur länge som helst. Inte jag iallfall. I 25 år har jag åkt in och ut på sjukhus. Operation efter operation. Smärta och åter smärta. Nu är jag less på det. Orkar inte hålla tårarna inne och leendet på mina läppar har släppt.... Vill inte må såhär. Imorgon ska jag till Hand och Plastik. Kolla upp min onda arm jag var så dum att göra illa... Sen så ska jag få sova hemma imorgon. Skönt. Men nu är allt piss...

Men har blivit fadder nu! Får veta mer nästa vecka.

Kramar

Börjar tröttna nu...

Börjar tröttna på dem här korridorerna nu. På allt dropp. Vitrockar. På att vara sjuk först och främst. För personalen är ju bra, fantastiska faktiskt! Dem gör allt, eller försöker göra så jag har det så bra som möjligt - trots allt. Inne på den 7:e veckan nu på lungmedicin. Har åkt på en infektion i blodet som kräver 4 timmars dropp om dagen. Den hann aldrig nå hjärtat som tur är. Då hade jag nog inte levt. Läste om det och det stod att det kunde vara en dödlig utgång.. Usch och fy... Men så är icke fallet. Hjärtat mår bra. Men febern håller i sig. Trots all pencillin och skit. Och min cvk har börjat bråka.... Nu måste jag sluta. Ska få dropp och se på familjen annorlunda

Kram

Första behandlingen

Fått min första cellgiftsbehandling idag. Mår illa och är jäkligt trött. Men det är det värt bara jag mår bättre! Skriver mer imorgon. Så trött.

Kramis

Tråkigt!!!

Har tråååkigt!! Vill hem. Imorgon har jag varit inlagd fyra veckor. Otroligt. Jag mår inte så mycket bättre. Feber. Åkt på näringsdopp nu också. Tycker inte om det... Inte alls. Räcker med vanlig vätska. Ska ha detta inatt. Hopppas på att få åka hem på permis imorgon. Hoppas, hoppas - HOPPAS! Vill verligen det. Ska ner på stan en stund om jag orkar sen så ska jag vara i lägenheten och pyssla lite. Mamma och pappa kommer imorgon. Ska bli mys.

Opererade in en CVK igår. Det är den jag får droppet i och så.

Nu ska jag snart sova. Trött som fasen idag.

Kram och godnattis!

Inlagd fortfarande...

Är fortfarande inlagd men får nog snart åka hem. Står inte ut längre! Egentligen är det ju bara att åka hem men då är dem är 3 veckorna bortkastade. Och det vill jag ju inte. Så kul är det inte att vara inlagd. Allra minst på en sån här avdelning där alla är dödssjuka. Hemsk miljö. Men personalen är bra. De flesta iallafall... Imorgon kanske jag ska påbörja den nya behandlingen. Dem har inte bestämt om jag ska få det i dropp eller tabletter. Väntar på besked om det. Nu har dem stuckit mig och snott massa blod igen. Jag vill hem. men jag vill må bra. Jag vill veta vad det är för fel på mig. Satt och pratade med läkaren förut. Hon undrade om jag hade ätstörningar. Jag har HAFT anorexi sa jag och det är inget jag vill prata om. För det är inte nån anorexi nu. Utan jag har helt enkelt ingen matlust. Vill inte blanda in det psykiska i min lungsjukdom. Försöker äta lite, men det är svårt. Får väldigt ont i magen och nu har jag ju inte ätit på så länge så magen har ju igening att arbeta med. Så det gör ont. Nu ska jag lägga mig och läsa min bok.

En stor kram Sandra