Lite om vad som händer och sker....

Nu ska jag berätta lite om vad som händeri mitt liv just nu.

Som sagt, igår var jag och mamma på lungmedicin och träffade min läkare och sköterska. Tog EKG, prover som jag ännu inte vet svaret på, och sen temp och syresättning. Jag syresatte mig bra då iallafall. Skönt. Men tempen ligger på 38 ungefär hela tiden. Då med.

Det bestämdes att jag skulle bli inlagd på avdelningen nu nästa vecka. Vilket känns sådär... Vill ju inte vara inlagd. Men ska få kortison i dropp, intensivit i 3 dagar i höga doser. Vilket jag bävar för. Kommer svälla upp massor. Redan gått upp flera kilon nu sen vi höjde från 15 till 40 mg kortison. Vilket inte är kul. Inte tycker jag det iallafall. Jag har ju min ätstörning som gör att jag redan innan hatar min kropp. Kommer inte kunna äta när jag får kortisonet... Är rädd att gå upp ännu mera då. Låter kanske dumt i era öron. Men jag tror inte jag kan äta när jag får hästdoserna. Är för rädd att tappa kontrollen. Vill ju vara fin i kroppen! Ja, ja... En senare fråga...

Sen så är det bestämt att jag ska börja med cellgifter igen. Fick ju bara en omgång sist eftersom jag fick blodförgiftning och blev jättesjuk. Men nu ska jag börja med cellgiftsbehandling igen. Men är rädd. Kommer inte tappa allt hår. Men toffsar och så... Jag älskar ju mitt hår! Tjockt och lockigt. Det är inte bestämt om jag ska få cellgift i dropp eller tabletter. Det får jag veta nästa vecka. Tabletterna ger snabbare effekt, men jag får inte vara i solen med den medicinen och jag vill åka till Turkiet i maj. Men det är ju att välja mellan pest eller kolera... Antingen feber eller inte vara i solen...

Men det i dropp som jag redan fått en gång får man sola med. Men det tar längre tid att uppnå effekt på den vad jag kunde förstå. Så jag vet inte hur det blir. Huvudsaken är att jag får hjälp. Men vill inte vara inlagd. Kommer må skitdåligt av dem här medicinerna. Av kortisonet blir jag så ledsen och känslig och rastlös. Men kommer få lugnande lovade Helena. Av cellgiftet vet jag inte hur jag blir. Sist blev jag trött och mådde illa.

Ska få en ny CVK nu när jag blir inlagd. Men jag vet inte om jag vill. Det gör ont! Så jag måste ha nåt ordentligt lugnande innan om jag ska klara det. Sist gjorde det förjävligt ont. Sen ska dem sätta in en "portacat" Eller hur det stavas. Jag är så svårstucken. Så de ska jag få också.

Får räkna med minst 7 dagar på sjukhuset. Laddat upp med filmer och böcker har jag gjort.

Önskar jag vore frisk... Nu... Jag orkar inte mer! Dem har kontaktat rematulog och hjärtläkare. På avd ska dem följa upp min temp och så pulsen. Kanske får nåt som lugnar hjärtat. Min kropp går på högvarv. Kryper i mig.... Hur ska detta sluta? Men nu händer det ju lite iallafall. Men jag är rädd. Jävligt rädd. Känner mig ensam fast jag inte är det. Har massa underbara människor omkring mig. Som älskar mig för den jag är. Men jag är rädd ändå.... Så läskigt att inte veta vad det är för fel på mig. Tror dem är lite inne på Churg Strauss fotfarande eftersom jag får sån behandling och jag uppfyller ju kritirena. Det skulle vara så skönt att få en diagnos. Få ett slut på allt sjukt. Jag hopppas dem ställer diagnosen snart.

Nu har jag solat en halvtimme. Skönt. Måste ha lite färg. Sen kan jag inte sola på ett tag. Tyvärr.

Älskar min nya mobil! Så fin!

Nu vet ni lite om vad som händer och sker...

En stor kram, nu ska jag hoppa in i duschen.

//Sandra