Tappa livslust och hår...

Mycket tankar och känslor i mig nu... Ett inre kaos. Kan inte riktigt sätta ord på det. Men kaos är ett bra ord för det jag känner. Känner mig ledsen och nere just nu... Inget känns speciellt kul och leendet är inte alltid äkta. Jag försöker vara stark och stor utåt, men det är inte alltid jag orkar... Som nyss. Lyssnade på en speciell låt om en speciell vän, och det gjorde jag bara för att få vara ledsen. Den låten betyder så mycket för mig. Jag gick ut på altanen och rökte och lyssnade på låten och lät tårarna rinna. Jag tillät mig att vara ledsen och svag.

Börjar tappa lite av håret nu. Kudden är hårig och bara man tar i min svarta kalufs så lossnar hårstråna... Hemskt. Hoppas det inte blir värre än såhär! Skulle inte tappa allt hår sa dem, men tofsar.. Det är väl det som börjar hända nu antar jag... Det kanske är värt det OM behandlingen hjälper och jag blir frisk. Men jag är inte så säker på att dem vet vad dem gör just nu på lungmedicin... Har inte fått någon diagnos än. Jag har haft feber nästan konstant i två år. Ätit höga kortisondoser sen maj 2010. Åkt in och ut på sjukhus sen augusti förra året. Börjar tappa sugen nu. Börjar tappa livslusten. Om det ska vara sähär - då vill jag inte leva. Punkt slut. Inget hot. Bara fakta. Detta är inget värdigt liv för en 26-åring. Jag vill ju så mycket mer än att sova och läsa och se på film! Jag vill ut och resa. Skaffa barn. Hund. Pojkvän. Jag vill leva helt enkelt och som det är nu gör jag inte det. Klarar inte ens av att bo själv. Orkar ingenting. Skulle aldrig orka gå och handla mat och städa. Jag blir som nyduschad. Svetten bara rinner. Det är helt sjukt. Orkar inte vara sjuk längre. Jag vill ha en diagnos. Inte bara så att dem säger att jag har en vaskulitsjukdom utan jag vill veta att jag har det och vilken och få behandling för den. Behandlingen får vara tuff. Bara jag får hjälp. Rätt hjälp.

Nu har jag sänkt kortisonet till 30 mg. Funkar sådär. Blir ju så jävla fet av kortisonet! Så jag vill sluta helt men det går inte.....

Nä, nu är jag dötrött. Tagit nattisarna och ska sova nu.

Kram Sandra