Gott Nytt År!

Gott Nytt År!!!! Hoppas ni har det trevligare än mig. Siter på mitt rum på lungmedicin och är skitdeppig. Funderar på att sova över tolvslaget. Blir ju nytt år ändå! Och det kan inte bli mycket sämre...

Gott nytt år ännu en gång! En stor kram//Sandra

Onsdag....

Sitter här med min nya fästman, vi ska sova tillsammans inatt. Eller han får stå bredvid. Jag ska sova. Har fått dropp eftersom jag inte äter och dricker. Får så himla ont i magen då och mår illa. Så Styrbjörn, som droppställningen är döpt till ska hjälpa mig att ge energi!

Inte hänt så mycket idag. Ingrid var här idag. Nice. Annars har jag mest glott på teve och läst... Mår sisodär... Det får gå. Eller... Tror det iallafall.

Nu ska jag ta min nattmedicin. Så godnatt!

Ursäkta...

Ursäkta mitt dåliga bloggande men det händer så mycket nu. Har inte haft ork att skriva eller fantasi eller lust att skriva. Men nu skriver jag några rader... Är inlagd. Har varit det i snart 3 veckor på fredag. Men hade permis över Jul. Men kom tillbaka igår. Mår inget bra och dem gör ingenting. Säger ingenting. Är så jäkla less på allt. På sjukhus. Vitrockar. Stick och blod... Vill inte vara med längre. Magen krånglar som tusan. Idag har jag knappt fått i mig nåt. I helgen har jag haft diaree och ont i magen. Idag med. Har ingen matlust. Tur att man har lite att ta av! Hatar fettet. Men jag vill ju försöka äta men det går inte. Dricker inte så bra heller. Känner att Han kommer tillbaka när jag inte äter som jag ska... Då får Han makten igen. Men än så länge kan jag styra själv. Hoppas att det inte blir värre... Känner mig lite yr i bollen. Ja, ja... Det ordnar sig. Tror jag....

Ingen säger vad som kommer hända, vad de tror det är eller så. Nu är dem inte inne på Churg-strauss längre eftersom näsprovet inte visade nåt. Nu är det tarmprovet och muskelprovet som får avgöra tror jag. Jobbigt att inte veta... Mår ju inte bra hursomhelst.

Nu ska jag gå ut och ta ett bloss. Skriver kanske mer sen, det var faktiskt skönt att skriva av sig lite!

Kram Sandra

Inte mycket....

Inte så mycket att skriva idag. Mår inget bra. Fått så förbaskat ont i benet och feber har jag. Andningen börjar bli sämre nu igen. JAG ORKAR INTE MER! Men jag har ju min lägenhet nu. Den är jag glad för. Dit ska vi i imorgon och pyssla. Mys. Men jag orkr inte bära så himla mycket... Tyvärr. Men kan vara arbetsledare! Inget jag vill.. Men det kan få behövas. Vi säger så iallafall!-:) Jag har en underbar familj som ställer upp på mig till 100%. Mamma och pappa - jag älskar er!

Nu är den min!

Sitter här med en stor kopp te och bara är. Igår fick jag nyckeln till min lägenhet och jag är så jävla glad! Den är så fin. Vill få iordning - NU! Men nästa vecka är mamma ledig så då ska vi pyssla och ha oss i min nya lya!-:) Så ikväll mår jag rätt så bra. Lite gnagande ångest. Men det kan jag leva med. Finns ju medicin. Ska lägga mig och läsa vidare på min bok nu. Kärleksbarnet. Den är bra! Tänkte se en film men orkar inte. Tagit nattmedicinen. Och så är jag trött av febern. Så jag får önska er en godnatt!

Så himla trött

Nu är jag så himla trött. Ska gå och sova nu. Gött! Det händer mycket just nu med flytten och allt. Inatt har jag inte sovit en blund. Så nu är jag trött. Skriver mer imogon. Får min lägenhet då! Godnatt!

Inget bra....

Fan vad dåligt jag mår... Både i kroppen och i själen. Känner mig bara till besvär. Imorgon går flyttlasset och jag orkar inte hjälpa till specíellt mycket. Jag vill. Men jag orkar inte och det är så jäkla frustrerande! För jag vill. Vill bara inte att alla andra ska behöva slita för min skull. Är bara ivägen. Känner mig inte älskad. Känner mig ensam och utanför. Överflödig. Varför finns jag? Inte världens mest positiva inlägg. Men mår pissdåligt och är asdepp....

Precis ätit mat. Dillkött och potatis. Det var gott och jag var hungrig. Nu lade jag precis ut min bäddfåtölj på galleriet på Blocket. Vill få den såld innan flytten. Har redan så himla mycket att flytta.

Vi, eller jag rättare sagt, hyrde ett magasin som jag hämtade nyckeln till igår. Där vi ska fövara mina grejer tills jag får lägenheten.

Imorgon åker jag hem till mig för sista gången och sover där tills på fredag, då kommer I och hjälper mig att packa ner det sista. Sen så kommer mamma och pappa lite senare och hjälper mig med med det allra sista. Alla lampor och skit.

Igår var jag och gjorde det där ingreppet i näsan. Det gjorde ont och inget jag vill göra om. Blödde hela dagen igår. Nu ska jag smörja snoken med vaselin i tio dagar. Och jag hoppas de hittar det dem ska hitta i näsan.

Nu har jag bara två undersökningar kvar tills de kan faställa diagnosen. Men allt tar ju en sån jävla tid. Bara det här svaret tar två veckor även fast de skrev akutsvar. Sen ska jag ju ta bort den där muskeln i benet och sen göra tarmundersökningen och det är lördagen den 18:e december.... Gahh! Och vilka jäkla förberedelser. Dricka fyra jävla liter av nån vätska så jag kommer nog bo på toaletten den dagen... Men jag kommer inte klara dricka fyra liter. Never. Vill inte göra den undersökningen. De har redan hittat en inflammation i magsäcken och i slemhinnorna. Så detta känns jävla onödigt och ångestladdat. Men OM jag måste göra undersökningen så får de droga ner mig ordentligt. Och det har dem lovat.

Vill veta om det är Churg-strauss eller inte. Måste få veta. Snart. Och jag orkar inte må såhär. Nåt här fel. Helt jävla fel.

Skulle blivit inlagd igår men jag avböjde det. Känns inget bra att bara gå på ett skithemskt ställe som lungmedicin, dag ut och dag in bara för att observera. De kan ju inte behandla nåt nu som det är eftersom det inte är klart med alla prover. Men om de hade kunnat påbörja en behandling för att jag skulle må bättre så hade jag såklart gått med på att lägga in mig.... Men lungmedicin är hemsk. Tycker jag ialafall. Alla är så sjuka. Sen så fick jag inget bra bemötande när jag blev inskriven första gången. De bara dumpade mig och rullstolen, min packning i ett rum och gick. Visste inte ens vart man åt mat. Eller hur det funkat med nåt på avdelningen. Så jag har inga bra erfarenheter av den avdelningen. Men sen när jag varit där på besök har det varit bra bemötande och bra personal.

Vill slippa sjukhus så länge det gå för det kommer säkert komma en dag då jag behöver vara inlagd för behandling. Så det kändes inte bra att läggas in igår. Sen är jag så svårstucken. Ser ju ut som en nåldyna efter varje besök på sjukhuset. Inget kul.

Fått pengar ifrån försäkringskassan nu. *applåder* Tog BARA nästan ett halvår för dem. Men har inte fått nån lapp om hur mycket jag får i bostadstillägg än. Får om det kommer nåt brev imorgon från försäkringskassan. Nu händer det iallafall nåt.

Nu ska jag ta mig ett bloss och en kopp te.

Kramar Sandra

Godmorgon Världen!

Godmorgon världen! Sitter med en stor kopp te. Precis läst ut ännu en bok. Evelyn Spöke. Läst den förut. Ska börja på nån ny snart. Tänkte bara skriva några rader här först.

Idag ringer min läkare ifrån lungmedicin... Oshit vad nervös jag är... Vet inte vad som kommer hända och att inte veta är det värsta av allt. Mår ju inte tipptopp. Så nåt måste göras. Imorgon ska jag på nån jäkla undersökning. De ska ta bort en vävnadsbit ifrån näsan. Aj fan säger jag bara... Jag som redan har så ont i snoken(:- Så vi får se hur det går. Värsta bra läkaren har jag iallafall. Så det är ju skönt.

Vill ha en diagnos snart. Vill veta vad det är för fel på mig. För nåt är det ju. Så jag tycker de får snabba på lite nu så jag får må bra igen. Har nästan haft feber konstant i ett år snart. fatta, ett år! Min kropp är helt slut.

Funderar på att bege mig ut i snökaoset nu.... Eller inte nu. Snart. Sen. Kanske.. Får se. Snöar som tusan och ikväll ska jag och mamma hem till mig. Sista natten i lägenheten. Det känns sådär. Har ju trivts bra i Berga och jag har aldrig varit rädd i lägenheten. Men det ska bli så himla skönt att få markplan utan en jäkla trappa! Gött Hörrr`ni!

Pappa väckte mig vid halv sex i morse och gav mig medicinen. Hade svårt att somna om. Men sovit lite iallafall. Det värsta är att jag är så hungrig på morgonen. Ska försöka vänja mig av med det.. Så jag har ätit frukost två gånger idag. Sen så har jag ju fått nåt jäkla dille på att jag måste väga mig. Och det gjode jag. Såklart. Efter frukostarna och massa kaffe. Men hade gått ner ett kilo ändå sen jag vägde mig sist. Ska ner tio till bara... det SKA gå! Eftersom jag både hade ätit och druckit hela morgonen så måste ju man kunna räkna bort nästan ett kilo. Japp. Så får det bli! Så bestämmer jag att det är.

Väntar på post. Beställt två böcker som kommer idag.

Vi ska magasinera mina möbler på ett ställe i i Linköping. Det blir bra. Då behöver vi inte krångla med att köra iväg alla möbler hem till Finspång. Shit - jag flyttar snart!

Nä, nu ska jag sluta tjöta!

Förrtsen betalade jag resan igår till Teneriffa. Det sved. För jag vet att vi inte kommer att komma iväg. Men vi får tillbaka våra pengar sen så det är lugnt.

Ha en fin dag! Kramar Sandra

Kan säga att jag mår bra - faktiskt!

Nu har jag varit på bion med mamma och Lena. Filmen var bra. Nu har vi käkat mat och nu så provar jag tröjan jag köpte på NewYorker. Skitsnygg! Hann inte prova den där. Hade en kvart på mig och om jag hade testat den så att jag blivit helt slut. Orkar ju ingenting. Sen köpte jag ett par caprilånga joggingbyxor. Satt också bra. Och jag mår bra. Rätt så bra. Så bra det går. Tar vara på dem här stunderna. Men visst. Feber och hängig och svårt att andas har jag. Men inte så mycket ångest och så. Vilket känns såååå bra! Nu är ju kortisonet sänkt. Men vet inte om jag känner nån skillnad än. Tror inte det. Nervös för nästa vecka... Vad kommer hända?! Nä, nu ska jag leva i nuet och ta vara på den stund jag mår bra. Kram och godnatt!

På bio

Idag ska jag på bio. Vi ska se "I rymden finns inga känslor". Har velat sett den länge. Men nu blir det av. Sovit ganska gott inatt. Städat mitt rum nu. Rörigt som fasen var det men nu är det fint igen. Ska ta och käka lunch nu. Skriver mer ikväll.

Ha en bra dag! kram Sandra

Känslokaos

Tankar och känslor bara far inom mig. Jag är rädd. Livrädd. Ledsen. Ångestfylld. Förbannad. Kan inte sätta ord på mina känslor. Det gör ont i mig... Jag vill inte vara med längre. På tisdag har jag en undersökning som jag inte vill göra. Ta vävnad ifrån näsan. Jag är så himla öm i näsan efter alla oprationer så jag vill inte! Sen så kanske ska jag ska bli inlagd... Nä, shit, nä... Får veta på måndag.... Kan ingen orka åt mig för jag orkar fanimej inte!Ge mig kraft... Orkar inte juh....

väntar....

Väntar på att klockan ska bli två. Åkte aldrig hem igår. Mamma hann inte skjutsa mig innnan jobbet så idag åker jag istället. Ska packa, packa och åter packa.... Och umgås med min Linda.

Idag är jag inte lika pigg som igår. Men det gå ju upp och ner. Inte testat tempen idag. Men känner mig inte så jättefebrig. Inte än. Det brukar ju komma framåt kvällen. Bävar för mina trappor. Hatar dem. Vill ha min nya lägenhet - nu! Flåsar ju fan som en flodhäst efter att besegrat trapporna. Men idag är ju pappa med så han får bära. Stackare. Men det gör han.

Läst ut ännu en bok nu "Daniel pratar inte" Den var sådär... Ska börja ¨på någon ny snart.

En stor kram så länge

Hem till mig..

Drar hem till Berga idag. Sover där inatt. Måste komma härifrån lite. Klättrar på väggarna snart. Pappa kommer och hjälper mig att packa imorgon eftermiddag. Ska packa ner alla kläder och porslin som jag inte använder. Alla jackor och skor... Rensa garderoben gör jag efteråt. Har varken tid eller ork till det just nu. Så det får bli sen när jag packar upp i den nya lägenheten.

Idag har jag en ganska bra dag... Så länge den varar... Men inte mycket feber. Men jag mår inte på topp men jag har mått sämre. Så det gäller att glädjas åt det lilla.

Varit ute och gått en liten promenad idag. Det var skönt. Gick i min egen takt, vilket inte är så snabbt nuförtiden, men ändå. Jag gick iallafall. Orkar inte som förut.

Rastlös idag och så har jag ont... Som fan i axeln. Svimmade i förrgår kväll.... Vet inte varför. Men svimmade gorde jag iallafall. Och det känns.

Nu ska jag ta och bädda sängen och göra lite fint tills mamma vaknar.

Kram Sandra

Bara är idag...

Idag har jag bara slappat. Legat och läst och bara varit. Både mamma och jag sov till ett idag. Skönt. Varit vaken ganska mycket inatt. Fick en sån jäkla hjärtklappning av den nya medicinen så jag kunde inte somna. Fick ta en lugnande tablett. Pulsen var skithög. Men somnade tillslut. Nu har jag läst ut "Vår lilla hemlighet" den var sådär. Börjat på en ny bok nu. Min kamp. Verkar lite konstig. Beställt lite nya böcker. Några får jag av mamma och pappa i julklapp. Läser så himla mycket. Skönt att jag kan göra det iallafall när jag inte orkar så mycket annat. Ikväll ska mamma och jag se på film och mysa. Snart är det matdax. Börjar bli hungrig. Magen är inte lika svullen idag. Skönt.

Nu ska jag ta och duka fram till maten. Ha det gott så länge! //Sandra

Allt och ingenting

Inte skrivit på ett par dagar nu. Har inte orkat helt enkelt. Haft massor att göra. Är hemma hos familjen nu igen. I onsdags var jag på sjukhuset nästan hela dagen för olika undersökningar och läkarbesök. Det gick bra. Men var så trött när jag kom hem att jag somnade innan nio. Och det är inte likt mig men jag hade inte sovit nåt på natten. Inatt somnade jag också ganska tidigt. Före midnatt iallafall. Vilket känns skönt. Idag har jag en slappardag. Ligger och läser och tar det lugnt. Mår sådär. Både i själ och kropp. Min kropp börjar bli sliten nu efter all feber och blodsocker som åker bergochdalbana... Har feber hela tiden. Nu ha jag fått en egen blodsockerapparat och både igår och idag har jag legat bra vilket känns riktigt bra. Men sjukt ont i huvudet som jag inte vet vad det beror på. Har planer på att ta en Tradolan för panodilen hjälper inte. Sen gillar jag inte att ta så mycket panodil. Har ju tagit det å himla mycket nu den sista tiden och innan så tog jag så många intoxer av paracetamol att
jag var nära att skada levern. Alvedon kan jag inte ta... Seriöst. Spyr då. Kan inte med lukten. Usch oh fy... Nä, nu skriver vi om nåt annat....

Jag var ju på plastiken för sista kontroll av näsan och läppen och läkaren, Anders, var nöjd. Han ville inte göra ågot mer. Så jag får väl nöja mig och liksom gilla läget. Stå ut med hur jag ser ut. Acceptera.

Sen så gjorde jag nåt konstigt nervprov på ben och armar i onsdags. Får svar på det om 2-3 veckor....

Jag är ledsen. Vi kommer nog inte iväg till Teneriffa i Januari. Det gör mig jätteledsen och besviken. Alla undersökningar dröjer ju iväg och jag är sjuk. SÅ varken mamma och jag skulle få nåt utbyte av att åka utomlands. Men vi vill. Gärna. Skitgärna. HATAR vintern. VILL åka. Men det är otäckt sen så vet vi ju inte hur det går med andningen och allt. Och ha feber i solen är ingen hit. Inte orka gå promenader och bada och ha det allmänt trevligt är inte lätt när man mår såhär. Resan ska snart vara betald. Men vi får läkarintyg och pengar tillbaka. Men ändå, Det är tråkigt... Jag är trött på att vara sjuk nu. Sjukt trött på det. Aldrig kunna känna sig pigg och utvilad. Ha energi, kraft och ork och mena att man må bra när folk frågar! Innerligt trött på detta.

....Och några pengar från försäkringskassan har inte dykt upp än. JAG HAR INTE RÅD att betala 4 hyror utan bostadstillägg. Så rappa på med pengarna... Tack.

Snart flyttar jag också. PANIK! Halva lägenheten är kvar att packa ner. Och det är inte lite saker... Tänkte åka dit på söndag med mamma och pappa ooch packa ner det mesta. Längtar efter flytten. Eller inte flytten men lägenheten som jag ska flytta till. Flytten bävar jag för. Orkar ju ingenting själv. Och jag tycker inte om att vara folk till last... Men skönt att slippa städa. Anlitat en städfirma. Så då kan jag lägga all enrgi på den nya lägenheten. Vilket känns skönt.
Kommer ta tid att få allt på plats... Men men... Så är det för alla.

Kan inte fatta mig på min kropp. Eller fläskberg kanske man ska säga.. Försöker att gå ner i vikt men det går inte. Börjat väga mig vilket är dumt eftersom det är så ångestsskapande.... Min mage är jättesvullen. Vet inte varför. Kan vara inflammation i tarmarna som sist. Men har inte lika ont som då. Vilket är bra.

Nä, nu har jag skrivit mycket... Me det finns mer i mina tankar... Dem kanske kommer svart på vitt senare! Nu ska jag ta ett bloss sen ska jag lägga mig och läsa en stund.

Kramar Sandra

GodMorgon

Godmorgon hela världen! Hoppas ni sovit gott. Det har inte jag. Typ ingenting. Blir så himla nervös nu när jag skulle gå upp vid halv sex. Sen har jag legat och grunnat och tänkt på allt mellan himmel och jord. Mycket tankar på kroppen. Jag skäms. Jag var ju så fin förut. Nu ser jag ut som en träskpadda. Kan inte ha vinterjackorna som jag kunnat förut. Så jag måste köpa en ny. Men jag har inte råd. Sen behöver jag nya vinterskor. Får se vad jag hinner och orkar efter sjukhusbesöket idag. Vet vad jag vill ha för jacka och skor. Men det är bara pengar som fattas... Ja, ja.. Nu ska jag gå och borsta gaddarna sen ska vi åka.

Kram så länge

Tisdag

Till plastiken imorgon kvart i nio. Måste åka härifrån vid sju. Suck och gäsp.... Men det går. Sen ska jag vara kvar i Linköping tills på torsdag, för då ska jag på nån jäkla undersökning kvart i åtta. Orka!

Nu har vi precis käkat mat. Potatismos och fläsklägg. Det var gött. Jag vet inte när jag är mätt är det värsta... Mina hunger och mättnadskänslor är inte som dem ska. Känner inte när jag är mätt. Eller när jag är hungrig. Eller jag är hungrig för det mesta. Men nu när jag är hemma hos mamma och pappa brukar dem lägga upp mat åt mig vilket känns bra. Då får inte Trassel rösten hörd. Då slipper jag bestämma. Är rädd för att äta för mycket och att folk ska tycka jag är äcklig fet och inte borde äta alls. Men jag måste äta. Annars får Trassel hårdare grepp... Det är ett dilemma.... En balansgång.

Nu ska jag dricka mitt kaffe!

Packat...

Varit hemma i Berga och packat idag med hjälp av pappa och Linda. Är jättetrött nu men det har gått bra. Pappastackarn fick ju slita och släpa, men det visste vi ju innan. Har ju inte den orken och styrkan. Mår jättteilla av allt slem i luftvägarna. Så det är mindre kul. Fått tid till en operation den 23:e, men tror inte att den går att genomföra eftersom jag är sjuk och svårt med andningen. Får se. Imorgon kanske min läkare ringer och meddelar o hon kommit fram till nåt. Fan - vill bli frisk!

Nu ska jag packa upp kläder jag hade med mig hemifrån. Sen nattinatti!

Varit och tänt ljus för mina älskade änglar i himmelen. Så idag går tankarna bara till Er. Ni Fattas Mig. Men mitt hjärta kommer alltid slå för er. Vila i frid och hoppas ni har det bra där ni är. Ni är älskade och saknade. Älskar Er//Eran Sandra

Lagom mycket...

Har legat och kollat på film nu ikväll. Blidde C/O Segemyhr. Koncentrera mig lagom mycket. För en sån dag är det idag. Kan inte koncentrera mig så bra. Mycket tankar och känslor ivägen. Men det är lite bättre än igår då jag bara ville försvinna och TRODDE jag skulle göra det också. Kanske jag gör, men jag vill inte. Inte just nu. Tycker livet är orättvist. Men önskar ingen annan det jag går och har gått igenom. De är för mycket. Det är för smärtsamt. Samtidigt vet jag att folk har det mycket värre än vad jag har och att jag är en riktig gnällspik. Men sån är jag.

Försöker hålla skenet uppe ska ni veta. Men det är inte alltid lätt att vara stor och stark.... Jag känner mig liten och svag ibland... Och ibland kan jag orka för två. Just nu räcker min ork till att hålla mig vaken och varasånär trevlig och social. Men är anti till sjukhus och allt skit. Önskar jag kunde vakna upp ur dennna mardröm. Hoppas verkligen mamma och jag kommer iväg till solen i januari... HATAR denna årstid. Verkligen hatar. November är den värsta månaden på hela året. Kanske har sina orskaer... Men efter Jul brukar det vända. Börjar gå in i en deppression nu tror jag. Då jag bara vill försvinna och jag bara gråter och allt känns jobbigt och hopplöst. Men samtidigt är jag rädd för att dö. Men samtidigt inte. Men jag vill leva. tror jag. Jag är 25 år och har hela livet framför mig... Men vem vill leva med en som som jag....? Det är ju frågan...

Tror ingen vill. Ingen kan. Ingen orkar. Är för jobbig. Men jag önskar jag fick tag i "den rätte"... Jag vill ju ha små barn i framtiden. Jag vet vad jag vill jobba med. Jag vet vad jag vill. Och min vilja är stark. Men jag är otroligt rädd... Får jag vara det....? Tänk om jag dör.?! När jag inte vill. Förut har jag bara velat dö och nästan varit död. Men tänk om jag dör nu pga att jag är sjuk. Dö när jag inte vill. Det skrämmer mig. Jag önskar jag hade någon.

Saknar Karin så himla mycket. Hon fanns för mig var dag i 25 år. Hoppas du mår bra där du är nu min älskade Karin. Hos din Johan. Min mormor.

Imorgon ska jag tända ljus för er och tårarna rinner nu redan på mig när jag tänker på dig Karin... Det gick för fort... Alldeles för fort.... Karin - Jag älskar dig.

Svarta tankar...

Mår piss och åt helvete... Ledsen och ångestfylld. Tänker hemska saker. Tänker på min begravning. Vad jag ska ha på mig och så. Vilka låtar som ska spelas. Men begravningen får inte bli för dyr: Får ta av mina sparpengar. Mamma och pappa ska inte behöva betala nåt. Idag är en svart dag och saknaden efter Karin är stor.

Onsdag

Sitter med en kopp kaffe bredvid mig och bara tar det lugnt. Lite rastlös. Läst ut en bok nu. Den var inte så bra. Nu har jag börjat på en annan som jag ska fortsätta på. Den verkar bra. Köpte den för 10 kr i berga. Som hittat. Japp! För den är bra också.

Jag har fan inget liv. Orkar ingenting längre. Min ork är slut. Vi var ju på jouren igår men då låg mitt socker bra så då kunde dem inte göra nåt. Nu låg jag på 8, förut på 13. Men imorgon ringer en läkare ifrån Berga vårdcentral och pratar med mig. Men har ingen lust att åka in till sjukhuset. Är så himla trött på sjukhus att jag skulle kunna göra vad som helst.. Typ...

Och så var dem TVUNGNA att sticka mig igår igen i Finspång. Gick med på det. Men på lungmedicin fick dem inte göra det. Lter kanske som en trotsig 5 åring men jag är så sjukt trött på att bli stucken och ha ont. Ser ju ut som jag vet inte vad efter varenda läkarbesök. Hur mycket prover finns det att ta egentligen?? Ja, ja.. Men dem lyckades på andra försökt iallafall. Brabra.

Måste hem och packa snart. Sen måste jag flytta över telefon och en massa skit till den nya adressen. Massor att tänka på juh! Men pappa ska hjälpa mig att packa ner det mesta på söndag. Själv orkar jag inte så mycket. Känner mig fruktansvärt lat. Från att vara en tjej full av energi till att inte orka något alls. Jag promenerade över en timme varje dag förut. Jag simmade. Åkte skidor. Var ute och cyklade. Nu orkar jag knappt gå upp till min lägenhet på tredje våningen utan att vara helt slut efteråt. Det känns inget kul. Inget alls. Det här är inte Sandra. Det är det verkligen inte. Blek, trött och orkeslös.

Maten är kämpig just nu. Men jag äter ändå. Blir så hungrig av kortisonet och jag har svullnad - masssor!! Ser inte klok ut. Funderar på att sluta med medicinen men då blir jag väl jättedålig... Men det är jättejobbigt att ha det såhär. Har aldrig vägt såhär mycket. Har ju min Bulimi att tampas med. Och de anorektiska tankarna som lever kvar även i den nya överviktiga kroppen. Igår ville läkaren på akuten känna på min mage. Men NEJ. Skäms över min kropp. Jag måste ju ha rätt att säga ifrån om min egen kropp utan att låta trotsig och inte vilja samarbeta. Så det blidde inget kläm på min mage igår. Punkt slut.

Tror jag samlar på mig vätska. Svullen i fötterna och benen också. Blir väl så av medicinen.

Nu ska jag fortsätta läsa min bok.

En stor kram från mig

Gick bra

Nu är jag hemma ifrån sjukhuset för denna gång. Det gick rätt så bra på lungmedicin. Gjorde röntgen på lungorna och dem var oförändrade. Alltså lika som förut. Sen tänkte hon sänka kortisonet till 30 men det gjorde hon inte. Höjde astmamedicinen och så ska hon fixa så jag blir inlagd några dagar och gör alla undersökningar. Sen blir det tuffare behandlingar. Andra mediciner. men men, jag gör vad som bara jag slipper må såhär. Halv fem ska jag till jourcentralen och träffa en läkare pga. mitt blodsocker som åker bergochdalbana. Kanske får insúlin. Får se.

Skitsvårt att somna inatt. Har det när jag vet att jag ska upp tidigt. Pappa och jag åkte vid sju imorse. Skulle vara på röntgen halv nio så det blev bra. Tänkte stanna kvar i Linköping men nej, mår inget bra. Skulle ändå inte orka packa. Pappa och jag åker in på söndag och packar en massa.

Jättetrött nu. Tror jag ska sova en stund.

Det blev strömavbrott nu. Pissigt. till tre tror jag.

Skriver mer sen.

Kram Sandra

Måndag

Förbannade skitdator! Han bara bråkar med mig... Försöker ladda in musik men den vill inte samarbeta. Så jag ger upp. För stunden iallafall. Imorgon ska jag till lungmedicin för undersökningar och träffa en läkare. Är nervös. Jättenervös. Bara jag inrte blir inlagd... Pallar inte. Men måste få nån medicin så jag mår bättre. Detta går icke längre. Men kan inte vara på den avdelningen. Inte lungmedicin. Den är hemsk. Värsta avdelningen jag varit på. Så dit vill jag inte. Nu ska jag ta min nattmedicin och ni kan hålla tummarna för mig imorgon om ni har lust. Ska vara där halv nio.

Kram Sandra

Simons kalas och andra tankar...

Idag har släkten varit här, så vi har firat Simon som fyllde 20 år i torsdags. Det var trevligt. God mat och trevligt sällskap. Men själv är jag inte så jättepigg och jättesocial. Men men.. Så är det. Vi testade blodsockret nyss och då låg det på 17,1 vilket är alldeles för högt. Sen så håller febern i sig. Den vill inte ge med sig. Mår skit. Inatt har jag inte kunnat sova för allt slem och en fruktansvärd huvudvärk. Hjälpte inte ens med Tradolan. (:- Vill ha hjälp - nu! Vill bli frisk. Vill få en medicin som funkar. Nu när kortisonet har minskat mår jag mycket sämre och svårare att andas.

Mamma och jag ska ju till Teneriffa i Januari, så jag måste bli frisk tills dess men i denna snigelfart händer det inte så mycket. Har tröttnat på alla provtagningar och sånt skit nu. Nu får det vara nog och jag menar det. Jag är så himla svårstucken och armarna är helt blåa när jag kommer hem ifrån sjukhuset. Orkar inte ha det såhär. Jag vill må bra!!!! Går inte med på mer smärta och lidande nu. Dem får söva mig när jag ska göra dem tre slutgiltliga undersökningarna. Tänker inte stå ut med mer smärta. Haft det tillräckligt under mina 25 år. Så nu sätter jag ner foten i backen och jag menar verkligen NEJ! Jag har gått igenom cirka 35 operationer under mina levnadsår. Så mycket smärta. Men jag har inte klagat. Men nu får det vara slut. Har en näsoperation kvar att göra efter gomspalten. Så dit ska jag den 10:e och träffa läkaren. Det får bli den sista av LKG-operationerna. Blir inte bättre än såhär. Nu ska dem flytta nässkiljeväggen och göra iordning snoken på mig. Och läppen. Sen är jag nöjd. Det får duga. Thats I`t. Så förbannat sjukt trött på sjukhus så jag kan spy.

Köpte en våg igår. Men har inte invigit den. Får panik av att väga mig och panik av att inte veta. Men ikväll ska jag INTE väga mig. Då går ångesten igång och då kan jag inte sova. Men så kan jag heller inte sova om jag inte vägt mig och inte vet hur mycket jag väger... Fan, vilken cirkus!:-P Men ikväll blir det ingen vägning. Punkt slut. Men jag går upp så jävla mycket av all medicin. Svällt upp massor i ansíktet och överallt. Hatar mediciner. Hatar min kropp. Hatar ätstörningarna.

Nu ska jag sätta mig vid teven en stund tror jag. Ta det lite lugnt. Kanske sätter på en film. Såg nya Beck igår. Skitbra! Så den säger jag bara! Vet inte va jag ska se ikväll men har en ny film som jag kan slappa till.

Känner mig stressad inför flytten men mamma och pappa hjälper mig att packa. För jag orkar helt enkelt inte. Blir helt slut för ingenting. Känner mig lat men jag kan inte rå för att jag mår såhär... Ska bli skönt att få en marklägenhet. Slippa alla jäkla trappor. Orkar inte det med mina lungor och så. Jobbigt som fan.

Nä, nu blidde det mycket. Sov så gott! Kram Sandra

Finns det nån mening?

Ser på Dexter med mamma i källaren. Mys. Men kan inte koppla av. Min kropp är på helspänn. Ska nog ta en Stesolid för att kunna slappna av lite. Det blev inget Linköping idag. Imorgon. Då ska vi till bo-butiken och beställa torktumlare och tvättmaskin till den nya lägenheten. Sen så ska vi packa lite. Jättestressad över flytten. Det är ju bara en månad kvar sen bor jag inte kvar i Berga! Shit.. Men jag har en underbar omgivning som stöttar och hjälper mig med packning och allt. Jättesvårt att organisera och så. Sen så är jag så himla trött och orkeslös. Det är jobbigt. Jag är trött men kan inte sova. Har massa feber ikväll också. Min kropp är helt slut men kroppen är stressad. Orkar inte!! Ibland känns det som om det inte fanns nån mening med att fortsätta kämpa. Men det måste gå. Jag måste vara stark. Jag vill att någon orkar för två... Orkar för mig när jag inte längre orkar gå... När orken tryter och ångesten är jävligast och kroppen mår sämst. När hoppet och tron inte räcker till. När jag inte längre orkar gå, skulle du kunna orka för två då? Jag känner mig ensam. Jag är rädd. Jag är arg. Jag är ledsen. Jag älskar. Jag hatar.

Nu ska jag se klart filmen. En stor kram till er alla!

Kaos..

Sitter med en mugg kaffe och tusen tankar. Natten har varit jobbig. Oroligt. Men somnade tillslut. Hade 38,7 inatt så jag tror det beror mycket på att jag hde sån feber jag hade svårt att sova. Sen tänkte jag mycket. På sjukdomen. Jag är rädd. Ärligt. Jag är rädd. Får man vara det? Jobbigt att inte veta. Jobbigt att inte kunna andas ordentligt. Jag är arg. Men jag försöker att inte vara bitter. Men jag är så jävla arg! Kan inte sätta ord på mina känslor. Det är krig. Det härjar krig i mig. Vet inte om jag orkar... Orkar jag vara stark? Orkar jag kämpa? Jag orkar inte! Men jag vill. Vill så förbannat mycket.

Bara fel

Ledsen och har ångest. Rädd och vilsen... Allt är bara fel idag. Ska sova tidigt. Ha en fin kväll. //Sandra

Värre än vanligt...

Mår inget bra idag. Lite värre än vanligt. Jätteont i lungorna och svårt att andas. Knappt inte sovit nåt inatt. Blir så himla orolig i kroppen av febern. Men sov några timmar nu på morgonen. Skönt. Nu sitter jag och pimplar kaffe för att bli pigg. Ska ge mig ut snart på en promenad. Måste röra på mig. Blivit alldeles för fet nu. Sen så tror jag det är bra att röra på sig i vilket fall som helst. Men måste gå ner 10 kilo, men det är inte så lätt med medicinerna som gör att jag går upp i vikt(:- Men nu ska jag iallafall klä på mig och ta tempen och blodsockret. Vid 5 imorse hade jag 8, det är okej. Men nästan 17 igår. Och det är inte bra. Får se vad som händer. Mamma vaknar la snart. Hon har jobbat i helgen. Nä, nu gott folk ska jag sätta fart. Skriver mer senare! Ha en fin dag!

Hängig och febrig..

Är febrig och hängig nu. Svårare att andas. Så jag mår helt enkelt inte bra. Orkar ingenting. Nu ligger mitt blodsocker på 16,8, vilket är för högt så vi kanske måste åka in till sjukhuset imorgon så jag får insulin. Jag har ju inte diabetes, det är för att jag äter så göga doser kortison. Men ändå har vi minskat till 40 mg nu och därför mår jag sämre i andning och allt. Gahh! Allt är kaos. Jag vill bli frisk. Jag vill så mycket.... Har inte tid, lust eller kraft att vara sjuk. Jag flyttar ju om en månad! Panik!!!! Har knappt inte packat nåt juh... Shit... Nu blev det för mycket... Ska ner och lägga i en maskin tvätt nu, sen filmtajm.

Kram

Varit på stan

Varit på stan idag och shoppat lite... Men shit, det märks att man inte är bra. Genomsvettig och yr och illamående. Så det blev inte så mycket shoppande. Mamma fick ta mitt kort. Jag var tvungen att gå och sätta mig, orkade inte stå kvar i kön och betala. Men lite fint blidde det allt! Shoppa är jag bra på. Nu är jag svinatrött. Lägga mig vid teven och slappa lite snart. Mamma åkte och jobbade nu. Och nu ska jag packa upp grejerna innan jag somnar... Inte så långt inlägg idag.Men men... Kram Sandra

Nu är jag hemma igen....

Nu är jag hemma ifrån sjukhuset igen. Det blev mag och tarm denna gång. Inget kul ställe alls... Och så hittade dem inget fel heller. Gjorde massa äckliga undersökningar. Gick ner med en kamera i magsäcken och massa skit. Men det såg fint ut. Iallafall åt det hållet... Ska göra flera undersökningar, fast åt andra hållet. Endoskopi eller vad det heter. Men jag ska få massa lugnande har dem lovat. Nästan som jag sov. Så det kanske blir bra... Me jag är inte så pigg på att göra det. Men, men, jag måste.

Ja, iallafall så har jag varit inlagd sen i måndags. Det var skitmycket folk på akuten. Men när jag väl kom in så blev det lite fart på dem. Dropp, prover och allt det där ni vet. Röntgen och så. Sen kom jag till avdelningen. Fick en spruta i magen, en morfinspruta.. Så sen så sov jag..

Nyss ringde dem ifrån lungmedicin och berättade lite vad de tänker göra och så vidare... Dem ska ta ett prov, ett vävnadsprov ifrån näsan. Tarmen, musklerna och kanske lungorna för att kunna sätta rätt diagnos. Åsa, läkaren sa nu ikväll att de misstänker Churg-strauss. Och det känns... Rätt bra. Låter kanske dumt men vi har ju misstänkt det hela tiden enda sen Benjamin på Mava sa att jag led av den sjukdomen och alla symptom stämmer in.

Nu ska vi sänka kortisondosen till 40 mg och jag kommer att må sämre då. Det sa hon. Men mitt blodsocker är så högt, inatt när dem tog så hade jag 14.9 och det är högt juh. Så kanske måste äta nån medicin mot det också. Typ insulin. Men vi skulle avakta och se hur det blir.

Ikväll har jag varit ute och gått en liten promenad. Och det var riktigt skönt. Var tvungen att röra på mig och rensa tankarna. Gick inte fort. Inte länge. Men jag var ute och gick iallafall. Och det känns bra. Ska försöka gå en stund varje dag. Bra för både kropp och själ.

Men ikväll ska jag ta det lugnt. Mamma och jag. Se på teve och bara mysa. <3

Massa räkningar att lägga in på datorn och jag har inte fått pengar än!!!! Jävla försäkringskassa. Blir så jäkla less på allt strul.

Jo, förresten, en sak sa dem och det var att jag tydligen hade en inflammation i tarmen och att jag har massa brister på järn bl.a. Det tyder på att nåt är fel i magen. Har ont fortfarande. Får ta Tradolan i värsta fall. Nu ska jag kolla mejlen och sen fixa lite i mitt rum sen bara slappa!

En stor kram//Sandra

Snart till sjukhuset.

Nu ska snart jag och mamma åka till sjukhuset. Först till psyk för ett intyg till försäkringskassan. Sen ska vi till akuten med min onda mage. Kanske blir inlagd. Inatt somnade jag vid 4 för att jag hade så ont. Och så går inte att ha det. Måste få hjälp. Så fort jag äter får jag skitont i magen. Så jag önskar er en trevlig måndag! Önska mig lycka till!

Kram Sandra

Vill så mycket!

Nu sitter jag här med tusen tankar och funderingar. Och ont i magen. Huvudet och feber. Känner mig ledsen och nedstämd. Jag orkar inte vara sjuk. Orkar inte leva om det ska vara såhär. Men jag vill ju leva. Jag vill massor med mitt liv. Jag vill leva mitt liv! Men allt känns så hopplöst Just nu och saknaden efter Karin är så stark. Vill ha dig tillbaka, Karin! Jag älskar dig. Gör vad som helst, bara jag får dig tillbaka. Du fattas mig!Jag är inte hel utan dig. Behöver dig nu. Tårarna bränner innanför ögonlocken. Gråten sitter i halsen. Ångesten i bröstet och det gör så förbannat ont!

Håller på att packa utifall jag blir inlagd imorgon. Ska till psyk först klockan tre för att få ett läkarintyg till aktivitetsersättningen. Sen ska vi in till akuten. Det här håller inte. Har så ont. Mest efter jag ätit. Nåt är fel. Jävligt fel och jag orkar inte må såhär. Kan ju inte låta bli att äta heller, då mår jag ännu sämre. Både psykiskt och fysiskt och ätstörningarna får ett starkare tag igen. Och det vill jag inte riskera. Hatar den där jävla bulimin. Men har en okej period just nu vad det gäller mat och så. Tankarna finns ju där. Alltid. Men jag kan bemästra dem och hålla mig på en rimlig nivå vad det gäller matintaget. Har inte kräkts på ett bra tag nu och det känns bra. Har heller inte hetsätit så som jag brukar. Men när det psykiska är bättre börjar kroppen strejka. Inget kul alls.

Oroar mig för pengarna också... Måste få bostadstillägg snart. Jag går back flera tusen i månaden och det grämmer mig.

Nu ska jag snart gå och lägga mig och försöka sova.

En stor kram och Godnatt

Måste man vara stark för att man är stor?

Nu börjar jag få fason på min blogg! Tack Linda. Älskar Dig! Du är underbar!

Mitt liv är kanska kaotiskt just nu. Mycket tankar och funderingar. Jag är sjuk. Det vet jag. Det är konstaterat. Men dem vet inte VAD eller HUR dem ska kunna hjälpa mig. Om det nu ens går att hjälpa... Tänk om jag dör. Jag vill inte dö. Jag är rädd. Jag är livrädd. Har så ont i magen och andningen är jobbig. Sen är jag höstdepp också. Hatar denna årstid. Men det värsta är att inte veta vad som är fel. Få en diagnos. Mamma och jag blev inte mycket klarare efter mötet på lungmedicin. Mer prover. Trodde inte det gick att ta fler prover... Hatar att bli stucken. Hatar att vara sjuk. Hatar att inte veta. Allt är ovisst.

Måste man vara stark för att man är stor?

Jag är stor. Men inte stark. Jag är rädd. Jag är livrädd. Det kan jag erkänna nu. Tappat gnistan lite nu. Som tur har jag min älskade familj och vänner vid min sida. Jag älskar er.

Kram från en livrädd Sandra....

Inget bra...

Mår inget bra alls. Feber och ont i magen. Vi ska nog åa in till akuten snart. Trött som fan, inte sovit många timmar inatt heller.... Ska försöka pilla i mig lite mat nu. Orkar inte skriva mycket mer just nu. Så kram sålänge

trött

Så himla trött idag. Inte sovit mycket inatt. Hade hög feber och ont i magen. Sitter och väntar på att posten ska komma och på att mammma ska komma hem. Vi ska ta lite kort tänkte jag-:) Sminkat mig idag. Så som jag brukar men jag känner mig inte piggare för det. Tyvärr. Mamma och jag åker hem till mig idag. Ska till sjukhuset imorgon och på fredag. Hoppas posten kommer snart. Väntar några böcker.

Har inte så mycket matlust men ändå är jag hungrig. Eller sugen. Måste ner i vikt. Men det är inte så lätt när man äter så mycket kortison. Har aldrig varit såhär fet förut. Jag skäms. Och jag ska ha en ätstörning.... Har ju ingen karaktär. Men å andra sidan mår jag bättre nu än när jag hade anorexia och var nära att dö. Det är en balansgång. En svår balansgång.

Nervös....

Jag är jättejättenervös för på fredag då jag ska få min diagnos. Om jag har Churg-Strauss eller inte. Alla symptom stämmer ju in på mig. Så troligtis har jag den sjukdomen. Men jag bryr mig inte egentligen. Bara jag kan få medicin och må bra. Äter ju höga kortisondoser fortfarande och jag har gått upp massor i vikt. Svullnad upp både här och där. Och det är inte kul. Inte alls. Sen så har jag feber. Haft det i en vecka snart. Det är ju inte så himla kul. Mår inget bra. Varken i kropp eller själ. Idag har jag inte tagit tempen. Men den ligger runt 38.5, det har den gjort hela tiden. Nu ska jag krypa ner under täcket och se en film. Eller först läsa lite sen så ska jag se nån film. Skriver mer sen. Kram Sandra

Blogg...

Försöker fixa min blogg. Tror jag kommit på vad jag gjort för fel. Så nu hoppas jag på kommentarer! Linda och jag har försökt hela helgen med bloggar. Fixat 2 nya. men ska ta bort dem om den här funkar. Skriver mer sen. Måste ta ett bloss.

Ovanlig sjukdom....

Nu har det varit väldigt kaotiskt i en längre tid. In och ut på sjukhus. Mina armar ser ut som nåldynor efter alla prover. De har hittat en lungsjukdom på mig. Men diagnosen är inte till 100% säker. Håller på att utredas. Det är en ovanlig lungsjukdom som jag har isåfall. Churg-Strauss Syndrom heter den. Den sjukdomen drabbar bara några på miljonen. Tror att runt 100 människor i Sverige har den sjukdomen. Så den är väldigt ovanlig. Äter väldigt höga kortisondoser nu och jag mår SKIT av det. Håller på att trappa ut den. Eller minska. Åt 60 mg, nu 50. Så inte så stor skillnad. Blir jätterastlös och orolig av kortisonet. Men den hjälper mina luftvägar. Så därför står jag ut att använda den. men har börjat svälla upp i ansiktet och skit. Jätteful och äcklig är jag.

Idag har jag varit på sjukhuset för blodprov och lämnat in en dunk med urin som jag samlat sen igår. De ska analysera det... Uscha. Är jättejättetrött. Somnade efter att jag kommit hem från Finspång. Och det är INTE likt mig. Mina prover är sådär. Just nu är sänkan okej. Men för mycket vita i blodet. Jag vet inte vad jag känner om att kanske vara sjuk... Försöker hålla modet uppe. Men nätterna är jobbiga. Tusen tankar och funderingar. Det är inte många som vet nåt om sjukdomen för att den är så ovanlig. Det gör mig faktiskt rädd. Men jag måste vara stark. Men jag är rädd. Helst skulle jag vilja bara krypa upp i mammas knä som när jag var liten och få tröst. Men måste vara stor och stark. Inte ge upp. Vara glad. Men jag funderar... Man kan behöva få cellgifter och äta lika stora kortisondiser länge. Och jag som hatar min kropp innan. Jag blir så föbannat hungrig av medicinerna och medicinlistan blir bara längre och längre... För att förebygga, för att motarbeta osv...

Var och klippte mig förut. Var jäkligt långhårig. Så nu är jag svart och korthårig igen! Trivs bäst i det.

Snart ska vi käka middag. Tacos. Ska bli gott. Kanske skriver mer sen... Tusen tankar i mitt huvud...

Kramar från Sandra

inlagd

Hej! Är inlagd Mava nu. Har några förändringar i lungvävanden. Hemma på permis nu. Hinner inte skriva mer nu. Kram så länge

Första höstdagen

Ikväll ska jag och min älskade mamma gå på bio. Vi ska se "Bröderna Karlsson". Ska bli mys! Just nu håller jag på med att lägga in nya låtar på min Ipod. Måste ju förnya sig lite ju! Trött som tusan idag.
Men det får man vara ibland. Ska snart ta och gå och sminka mig lite. Känner mig inget fräsch. Lite färg tack!

Nu är det höst... Hemskt. Sommaren bara sprang iväg. Men har ju en utlandsresa att längta till. Sen flytten som jag verkligen längtar efter. Allt i denna lägenhet påminner om Karin. Hon var ju här så ofta. Inte för att jag vill glömma henne, absolut inte. Aldrig. Men det är sååå mycket minnen här. Tror inte jag kommer sakna Berga speciellt mycket. Skulle vara Linda förstårs, men vi håller kontakt ändå! Släpper aldrig dig min vän!<3

Annars mår jag sådär. Ganska okej nu faktiskt Förutom lite gnagande ångest men den får jag leva med. Jag kan iallafall hantera den nu utan att skada mig själv och det känns sååå bra!

Tror det är snart 2 och ett halv år sedan jag skadade mig sist. Det var den 9:e maj 2008 som jag gjorde mig sjäv illa sist och det var även det ett bakslag för jag hade hållit upp sen 27:e oktober 2006. Så det är längesen jag gjorde mig illa och det är jag jävligt stolt över! Trodde jag ALDRIG! Minns första gången jag rispade mig. Då var jag 13 år. Hade bråkat med min pappa och hade jätteångest. Kommer ihåg att jag låste in mig på toan och tog en rakhyvel och rispde mig lite lätt och oskyldigt och det skulle än dröja länge innan någon fick veta. Det gick nästan tre år utan att jag visade vad jag gjorde med mig själv.

Var noga med att dölja. Minns somrarna, dem var jobbiga. Eftersom detvar varmt och man skule ha linne på sig. Men dem tre åren lyckades jag nog hålla mig ifrån rakbladet och allt annat vasst och dumt. Bara för att ingen skulle få se. Var livrädd. Nu efteåt önskar jag att någon sett dem då oskyldiga sårena på mina armar. Då kanske jag inte suttit här med en ond och trasig handled. Om.. Om kan man tänka om mycket. Om kan man tänka och älta tills man dör. För det blev inte så. Hur gärna jag än önskat nu 10 år efteråt. Jag var ett litet barn som redan fått vara med om för mycket. Men om någon hade öppnat ögonen redan då hade jag inte varit den jag är idag. Jag är stark. Gått igenom så mycket. Det man inte dör av blir man starkare av. Jag har gått livets hårda skola. Något som jag kanske kan dra nytta av.... Inget går att göra ogjort iallafall. Det är bara att acceptera och gå vidare. Nu ska jag ta ett bloss! Ha en fin kväll. Kram Sandra

Bara rörigt just nu...

Så jäkla less på allt nu. Känner mig sååå ensam och vilsen. Mycket beror nog på att jag äter höga doser av kortison nu mot luftvägsinfektioner och skit. Och av den brukar jag bli ledsen och arg av men astman är ju bättre. Så nåt bra i det dåliga finns ju... Rastlös som sjutton. Precis käkar mat, var tvungen för pencillinets skull. Ingen matlust alls. Vägt mig i några dagar nu och det går neer!!! Yes! Typ bara 10 kilo kvar tills jag är normal.. Hatar min kropp nu. Hatar mig själv. GAHH!! Blir bara rörigt att skiva nu... Fortsätter sen... Måste gå och fixa lite i lägenheten... Kram så länge

Torsdag

Idag känner jag inte så mycket. Jag bara är. Det är rätt skönt. Att bara vara. Nyss käkade vi middag. Det var gött! Massa svamp som jag bara älskar!!! Inte bara svamp förstårs, utan kött och potatis också. Men jag skulle kunna leva på enbart svamp. Så himla gott.

Slutat med flera mediciner nu. Propavan och Theralen, och så försökte jag sluta med Lyrican men mådde inte så bra av att bara sluta rätt av så nu så tar jag halva dosen ett tag sen minskar jag mer och mer om det funkar.

Idag skulle jag gått till skolan. Men är fortfarande sjuk och har varit det i flera månader nu. Så jag ringde till infektion förut och pratade med en sköterska. Så imorgon ringer en läkare til mig och pratar och sen så kanske jag får komma dit. Andningen är skitjobbig och febern ger sig inte fast jag äter pencillin. Inget kul att ha det såhär juh! Orkar inget och blir andfådd utan att jag tar ut mig alls mycket. Vill ju börja träna och allt igen. Men just nu orkar jag inte göra nåt utan att bli trött. Så nu ska jag lägga mig och se på film eller läsa en stund. Skriver kanske mer sen.

Kram så länge...

När natt blir till dag

Vaken mitt i natten, då snart natt övergår till en ny dag. Kan verkligen inte sova. Ångestfylld och många jobbiga tankar. Vill inte väcka mamma. Det händer så mycket nu. Idag måste jag hem eftersom skolan börjar på torsdag. Vill inte åka hem egentligen, eller både och... Kan ju inte bo hemma hela livet. Men det känns så tomt utan Karin, inget är detsamma. Ensamheten har byggt bo. Ångesten trotsar sömnen. Trotsar, är starkare än mina mediciner. Hur ska det gå i lägenheten imorgon och resten av mitt liv. Så mycket tankar. Jag behöver kärlek, kramar, tröstande ord - Veta att nån finns där. Så lite beröring kan göra så mycket. Tycker det kan jämföras med en Stesolid. Så om nån bara killade mig, massera de mig var nära mig så skulle det vara mycket bättre än benzo. Men jag vet att ingen har tid eller lust. Men det betyder så mycket...

Nu ska jag krypa ner och försöka få några timmars sömn

Kram Sandra

Lördag

Sitter hemma i köket hos mina föräldrar och funderar.. Är sjuk igen, eller jag har egentligen aldrig varit frisk emmellan febertopparna. Nu har jag närmare 39 grader och mår piss. Snart gå och lägga mig och gosa med min Theo. Vi sover i mamma och pappas sovrum nu, Theo och jag. Mamma jobbar. Annars brukar vi sova där. Gjort det
sen vi fick Theodor. Han får nämligen inte gå ut. Tycker att han är för liten. Men idag har han varit ute och klättrat i trädena. Det gillade han verkligen. Men inte jag... Han är ju så jäkla vinglig, ingen direkt balans. Men han är ju inte så stor ju.

Tänker på Karin. Saknar henne så mycket. Sen längtar jag till flytten. Och så var jag på skolan igår Det gick bra. Dit på torsdag igen och prata med en lärare.

Har massor att skriva.Så fortsätter imorgon.

Godnatt gott folk.

Blandat

Mycket blandade känslor, kan börja med det jobbiga. Känner mig väldigt, väldigt ensam på denna jord och imorgon är det begravning av min älskade Karin. Min Karin som har funnits i mitt liv i 25 år och som helt plötsligt inte finns mera... Borta. Död. Skriver inte mer om det jobbiga nu... Blev för jobbigt om man nu kan säga så. Iallafall så få jag lägenheten: Det är klart nu. Underteckna kontraktet bara. Sen går flyttlasset den 1:e december. Underbart! Jättejättefin lägenhet! Orkar inte skriva mer ikväll. Kram Sandra

Trötter

Är svinatrött nu. Men det är ju sovtime snart så det är ju lugnt. Imorgon ska jag åka och se lägenheten; Håll tassarna att jag gillar den! Det är inflytt den 1/12. Så det är ju lugnt med uppsägning och så. Pappa prata med han som bor där och han sa att det var ett lugnt område, mycket barn dock men det gör inte mig nåt. Bara kul. Sen så var det sol nästan hela dagen. Så gött! Nya golv och tapeter. Får se om jag gillar tapeterna. Vill helst ha nya tapeter ju. KRÄSEN! Men den som lever får se. Berättar imorgon. Nu ska jag sova snart. Så godnatt! Kram Sandra

Fått en lägenhet-:)

Trött som tusan idag. Varit ute och gått en kvart nu. Inte mycket men alltid nåt! Jag tror inte jag gått upp så mycket i vikt. Har ett par shorts jag hade på mig för ganska länge sedan, och dem sitter löst! Yes! Men vågar inte ställa mg på vågen. Vågar inte utsätta mig för det. Vet hur dåligt jag mår efteråt.

Jag har fått en lägenhet!-:) Väntat länge nu och nu har jag en trea på markplan. Lite utanför stan, men det kan vara rätt så skönt också. Vi försöker få tag i han som bor där nu. Eftersom jag inte sett lägenheten. Ska dit i helgen och kolla på den om vi får tag på dem. Vet inte om jag är glad eller ledsen. Blandat. Jobbigt att flytta, orolig för att jag inte få tillräckligt med bostadstillägg. Har fått ta en del av sparpengarna nu bara för att försäkringskassan är så sega. Men denna lägenhet är billigare än den trea jag har nu. Den ger jag ungefär 5900 för och den här blir runt 5400. Så lite skillnad är det och markplan MÅSTE jag ha. Pallar inte mina trappor upp till tredje våningen. Vilka jäkla jobbiga trappor. Så dem kommer jag inte sakna. Men lägenheten kanske, för där trivs jag. Bott där i 2 år. Där är jag inget rädd, så jag hoppas jag kommer trivas i den nya lyan.

Måste hem till mig och hämta kläder till begravningen på tisdag. Har inte riktigt bestämt vad ja ska ha på mig. Är för fet för alla min kjolar(:- Usch. Hatar mig själv. Önskar jag hade lite mer kontroll på mitt matintag. Men nu har jag inte hetsätit på ett tag. Känns bra, men suget finns där ibland. Just nu kan jag tämja min hunger lite iallafall. Äter inte lika mycket tycker jag. Men för mycket. Inte nöjd. Ja, ja. Iallafall ska jag ha på mig min nya svarta kavaj och nåt till, byxor eller kjol, beror på fettet på min kropp.

Så förbaskat trött nu. Ska gå in och gosa med min Theo den stund. Prata lite skit med honom. Han lyssnar alltid, min lille kissemiss<3

Ha en trevlig kväll

Kram Sandra

Att hata sin kropp

Ångest just nu. Ångest för nåt så simpelt att ta en varm macka med familjen. Jag är skithungrig, men jag tänker som så - om jag inte äter den mackan ikväll, så kanske jag lär mig leva med hungern och den så smått försvinner, som jag vet att den gör. Gjort förut, hänt förut. På både gott och ont. Inte så gott förut, när jag var sjuk och smal och behövde äta, så var det på ont, kan jag se nu i efterhand. Men nu skulle det BARA vara på gott. Fet, fet, fet. Äcklig. Hatar mig själv. Hatar för att jag ens tänker tanken på att äta. Jag rullar snart fram - JAG ÄR ÄCKLIG! Fan, tårarna bränner innanför ögonlocken. Varför???! Vaför har jag ingen karaktär. Varför låter jag Sandra äta, Trassel borde få ordet nu igen. Mer makt åt min Trassel! Mer makt åt Trassel! Snälla, Trassel -kom tillbaka och ta makten. Jag gå under av allt fett. All ångest. All odödlig-hunger. Av ätstörningarna som finns där men som ingen ser och det som inte syns, finns inte. Det är hemskt att vara i e överviktig människas kropp och ha ätstörningatankar kvar. Samma som när man nästintill dog av svält. När kroppen var utmärglad. Då kände jag mig som jag är nu, ett XX antal kilo mer. Nu önskar jag mig bort.... Som då, men det är nu.... Skämms att äta bland folk, vill berätta hur det känns. Men jag vågar inte. För jag äter ju. Jag är ju fet. Jag hatar...

Sjuk och tankar på mat och annat jobbigt...

Mejlat till sjukhuset idag, till hon som har hand om dem som har immunbrist. Har blivit sjuk igen. Feber, ont i halsen, ont i lungorna och luftrören. Så inget att räkna med mig idag. Fryser och huttrar. Usch och fy.

Det är filmtajm snart. Läckan ska mamma och jag se på.

Min älskade piercing på kinden hade lossnat inatt. Panik! Men pappa fick till slut in den i kinden igen. Tack och lov.

Tänker mycket nu på allt och inget. Viss tanke på maten finns fortfarande. Även fast jag är överviktig så finns samma tankar kvar sen jag var anorektisk. Men Bulimi och Anorexi går ganska ofta hand i hand. Tyvärr. Och Fröken Bulimi har tagit grepp om mig istället för anorexian. Det är ett helvete båda sjukdomarna. Dem bottnar i samma ångest och tankar på mat. Jag känner ingen mättnad, inte mycket iallafall. Hunger känner jag. Från och till. Bulimi är mer skamligt, mer ångestfyllt för man är inte "ren" såsom när man svälter.. men mat är inte skämmigt egentligen. Alla måste äta. Annars dör man. Det vet alla. Men maten går rätt bra för mig just nu. Inte kräkts på ett ta nu. Ätit ganska normalt, tror jag. Mamma och pappa lägger upp min mat när jag är hemma hos dem. Tycker det är så svårt att veta vad en normalportion är och jag skämms om dem tittar på min tallrik, och så tänker jag att andra tycker jag tar för mycket mat och tänker "Åh, men hon som är så tjock,ska hon verkligen äta sådär mycket" Hon borde äta mindre... Ständigt såna tankar. men det har blivit vardag för mig nu efter alla år i ätstörningarnas träsk. Men jag är påväg mot det friska. Kämpar hela tiden...

Nu blev jag jättetrött. Sova en stund nu. Måste kurera mig nu, så jag blir frisk.

Kram Sandra

Åska och känslostormar

Åskan hänger i luften. Hatar åska! Hatar mig själv. Hatar livet. Allt och lite till. Så mycket tankar som far i mitt huvud. Kan inte fokusera, koncentrera mig på nåt. Jag orkar inte mer. Ilska, sorg, ångest, saknad och alla minnen. Men det är mest bara fina minnen som finns efter dig, Karin. Jag vill tacka dig för det! Dig och Johan. Ni finns alltid med mig. Alltid. Ni har förgyllt mitt liv. Med kärlek. Minnen. Skratt. Glädje. Jag vill inte finnas längre. Jag vet att det är förbjudna tankar. Men jag orkar inte. Inget känns roligt längre. Vill säga så mycket. Skrika. Skriva. Prata. Men det går inte.. Snälla nån.. Hjälp mig. Ge mig styrka, kraft och mod. Vet varken ut eller in. Tankar som mal.

Ont i kroppen också. Börjar nog bli sjuk. Inte det också. Hinner inte, orkar inte, vill inte. Det vill väl ingen men jag är sjuk så himla ofta. Mitt immunförsvar är inte som det ska. Går på utredning där på infektion. Nåt fel är det, men dem vet inte vart febern kommer ifrån. Nu ska jag höra av mig till dem om de kan ta ett prov om jag har reumatism. Får se.

Hoppas åskan försvinner. Inget kul ju. Min dator är snart urladdad. Så bye bye

Kvällen lider mot sitt slut

Nu börjar kvällen lida mot sitt slut. Ska ta min nattmedicin nu. Tar ett tag innan den verkar. Just nu tar jag Propavan, Lyrica, Zyprexa, tavegyl och Theralen och så tre Nozinan. Rätt mycket. Men jag behöver dem nu. Och så är det Grottmannen (läkaren) som har ordinerat. Så jag tar inte för mycket nu iallafall. Min ångestnivå är väldigt hög. Försöker stå ut. Kämpar, men tar en tablett för att orka stå ut med ångesten. Det lindrar lite. Men sorgen försvinner inte och det vill jag inte! Jag vill kunna gråta. Skrika. Vara nere och inte låta tabletterna ta bort det. För sorg är en naturlig del av livet. Glädje och sorg och allt däremmellan.

Mina katter tål inte varandra. Cornelia fräser och vill inte veta av Theo. Musse, mammas katt, fräser också och vägrar att vara nära Theo. Men Theo vill ha kontakt. Min lille skrutt vill leka. Men det kommer väl. Det är bara den andra kvällen Theodor är hos oss. Så det är nog ingen fara. Theo är bara en bebis än.

Nu ska mamma, pappa och jag käka paj som min underbara mamma gjort. Ska bli gott.

Sov så gott

Kram Sandra

Här kommer alla känslor på en och samma gång...

Sitter med en gnagande ångest, gråt i halsen, tårar i ögonen och tankar som inte vill försvinna. Mår inte alls bra. Men det måste gå. Det SKA gå! Nu har jag min lilla Theo här också. Min prins. Mitt hopp, ljus. Han sprider så mycket kärlek och värme till oss alla här hemma. Håller på att försöka städa lite, men det går inget bra.. Inget tålamod. Så mycket ilska och ångest. Ledsamhet och ensamhet. Saknad. Här kommer alla känslor på en och samma gång.... Inte så mycket mer att skriva för stunden. Ner till källaren och lägga i en maskin tvätt. Kram Så länge

Det är tungt juh...

Det är tungt idag med. Och det kommer det nog vara en lång tid framöver. Pissigt väder till råga på allt. Suck. Men en sak värmer mig faktiskt; min katt, Theo kommer till mig idag. Han ger mig lite livslust. En känsla att vara behövd. För det behöver han. Han är snart 12 veckor. Han e så go!

Försökte städa förut. Eller plocka iording på mina saker i rummet, men jag tappar koncentrationen direkt. Sätter mig ner och vill inte vara i min egen kropp. Ångesten
river och sliter i mig. Saknaden efter min Karin. Den gör så ont, men är så naturlig.

Ibland, mer och mer tänker jag förbjudna tankar. tankar att jag vill försvinna.. Men jag har inga tankar på att göra mig illa, såsom att skära, bränna eller så. Men ibland vill jag helt enkelt dö. Men jag har mina älskade föräldrar jag får ett oerhört stöd av. Som jag får bo hos nu. Dem är underbara<3 Älskar er, mamma och pappa. Utan er skulle jag inte orka! Tack! Er kärlek får mig att orka lite till. Jag lämnar er inte...

Nu ska jag ta ett bloss. Bye Bye

Du fattas mig

Jag har sorg. Vi har sorg. Alla vi som kände Karin har sorg och det gör så förbannat ont. Jag kan inte läsa en rad i en tidning ens utan att tänka på min älskade Karin. Det är tufft. Jävligt tufft. Hon var som en extra-mormor, extra-farmor, extra-mamma, min gudomor; Hon var helt enkelt en viktig del av mitt liv. Nyss tänte jag ringa henne. Jag kan inte förstå att hon är borta; Aldrig kommer tillbaka. Att jag aldrig får vara i hennes varma famn. Trösta mig när jag är ledsen. Vara liten en stund och hon berättar om hur jag var när jag var liten. För hon har funnits i mitt liv i 25 hela år, från att jag var några dagar gammal tills söndagen den 25:e Juli 2010. Vi vet inte ritigt än hur hon dog. Men det får vi snart veta när obduktionen är klar. Vad vi vet är att hon inte behövde lida. Hon blödde från benet så lägenheten var tydligen full av blod. En sköterska hade varit där och NÄSTAN fått stopp på blodet. men jag blir så arg, vad då NÄSTAN??! Det fattar väl vem som helst att man inte kan lämna en människa som precis har haft en fontän av blod på benet. Då är det något fel. Det förstår jag med. Men men.. Jag klandrar inte henne. Hon gjorde så gott hon kunde. NÄSTAN. Men men, nu spelat det ingen roll längre. Karin finns inte längre. Men jag hoppas hon mår bra där hon är nu. Om hon hunnit komma till himmelen än. För det gör hon snart. Sen tror jag att hon kommer leva i min Theo, min kisse som kommer i helgen. Tror på sånt. Nu har jag satt ord lite på mina tankar och känslor men det känns som om jag ska spricka. Det gör ont. Jävligt ont och hur gärna jag än vill så kommer inte min älskade vän tillbaka... Men tårarna slutar inte rinna. Och kärleken försvinner inte. minnena har jag kvar... Kram Sandra

Slödag....

Nu har jag varit ute och gått en stund. Det gick faktiskt ganska bra med mitt onda knä:-) Så bra! Så nu är det kaffedags! Vet inte om jag ska ta nåt till. Inte ätit mycket idag. Lite småätande bara. Fy Sandra! Men har en slappardag idag. Gör typ ingenting och det är jag INTE bra på alls. Ska nog sätta på en film snart. Eller läsa. orkar inte städa idag. Plockade och gjorde iordning igår. Saknar mina älskade djur. Dem är hemma hos mamma och pappa nu.

Mycket tankar i mitt huvud just nu. Rädd. Rädd för framtiden. Rädd för minnena, men jag vet att dem inte kan göra mig illa. Det var då. Nu är nu.Kämpar på. Ofta med en påklistrad fasad av ett leende och konstgjorda skratt. Men ibland, mer och mer börjar jag känna glädje. Jag vill inte vara den sjuka längre. Jag är inte frisk. Mår inte bra. Men jag pratar inte med någon. Tårar är förbjudna. Men dem rinner ibland ändå. Salta tårar... Nu har ju alla semester. Så inget är som vanligt. Så åker hem till familjen snart igen. Där har jag min älskade mamma<3

Nu ska jag ta ett bloss! Bye Bye så länge!

Tankar på kvällen...

Det är så mycket som händer i mitt liv just nu. Det råder stort kaos. Tankar som far. Som mal. Varför är jag så olycklig när jag borde vara glad? Jag har ju nästan allt. Vänner. En underbar familj. Egen lägenhet. Snart två kissemissar och en älskad kanin. Jag köper de kläder som jag vill ha och som är bland det bästa jag vet! Men tankarna tynger ner mig. Tankar på mat, på vikt, på livet. Mina tagit ut sig i en annan form. Bulimi. Ibland önskar jag att jag hade Anorexia istället. Den sjukdomen är inte lika skamlig som denna. Jag skäms. jag skäms för att jag äter. För mycket ibland. Jag hatar min kropp. Men jag mår klart mycket bättre nu än när jag var som sjukast i anorexin. Jag var bara av skinn och ben. Livlös. Död själ. Nästan en död kropp. Men då hade jag kontrollen. Kontroll över min vikt och matintag (trodde jag) Hade ju egentligen ingen kontroll alls, det var bara Han som hade kontroll. jag var styrd. Styrd av Trassel. Anorexins vassa klor. Ikväll blev det ett bakslag men jag lyckades stoppa hetsätningen efter en chipspåse. Kräktes vilket jag inte gjort på ett litet tag. Den känns förjävligt. Nu har jag käkat lite pasta för annars vet jag att jag får ett hetsätande igen. Blir ju så förbannat hungrig efteråt. Men nu känns det lite bättre. Men min kropp är som en hungrig tiger. Det finns inget stopp. Känner ingen mättnad. När jag var sjuk i anorexi svalt jag bort hunger och mättnad, önskar jag kunde det nu med... Eller iallafall känna rätta hunger, mätttnad-känslor.. Nä nu babblar jag för mycket. Ska sluta för idag. Men kommer nog börja skriva. På så sätt får jag utlopp för känslor och tankar som bara snurrar runt. Godnatt//Sandra

Söndagsmörker...

Har feber och känner mig allämnt sjuk. Troligtvis är det efter blindtarmsoperationen för en och en halv vecka sen. Sårena är infekterade. Så jag tillbringar mycket tid i sängen. Sova. Läsa. Se på film. Läser Sophies Resa just nu. Den är rätt så bra. Har inte så mycket mer att berätta idag. Händer inte så mycket i sängen... Men är hemma hos mamma och pappa. Så jag har lite sällskap. Snart ska vi äta. Är hungrig. Kram Sandra