Onsdag

Sitter med en kopp kaffe bredvid mig och bara tar det lugnt. Lite rastlös. Läst ut en bok nu. Den var inte så bra. Nu har jag börjat på en annan som jag ska fortsätta på. Den verkar bra. Köpte den för 10 kr i berga. Som hittat. Japp! För den är bra också.

Jag har fan inget liv. Orkar ingenting längre. Min ork är slut. Vi var ju på jouren igår men då låg mitt socker bra så då kunde dem inte göra nåt. Nu låg jag på 8, förut på 13. Men imorgon ringer en läkare ifrån Berga vårdcentral och pratar med mig. Men har ingen lust att åka in till sjukhuset. Är så himla trött på sjukhus att jag skulle kunna göra vad som helst.. Typ...

Och så var dem TVUNGNA att sticka mig igår igen i Finspång. Gick med på det. Men på lungmedicin fick dem inte göra det. Lter kanske som en trotsig 5 åring men jag är så sjukt trött på att bli stucken och ha ont. Ser ju ut som jag vet inte vad efter varenda läkarbesök. Hur mycket prover finns det att ta egentligen?? Ja, ja.. Men dem lyckades på andra försökt iallafall. Brabra.

Måste hem och packa snart. Sen måste jag flytta över telefon och en massa skit till den nya adressen. Massor att tänka på juh! Men pappa ska hjälpa mig att packa ner det mesta på söndag. Själv orkar jag inte så mycket. Känner mig fruktansvärt lat. Från att vara en tjej full av energi till att inte orka något alls. Jag promenerade över en timme varje dag förut. Jag simmade. Åkte skidor. Var ute och cyklade. Nu orkar jag knappt gå upp till min lägenhet på tredje våningen utan att vara helt slut efteråt. Det känns inget kul. Inget alls. Det här är inte Sandra. Det är det verkligen inte. Blek, trött och orkeslös.

Maten är kämpig just nu. Men jag äter ändå. Blir så hungrig av kortisonet och jag har svullnad - masssor!! Ser inte klok ut. Funderar på att sluta med medicinen men då blir jag väl jättedålig... Men det är jättejobbigt att ha det såhär. Har aldrig vägt såhär mycket. Har ju min Bulimi att tampas med. Och de anorektiska tankarna som lever kvar även i den nya överviktiga kroppen. Igår ville läkaren på akuten känna på min mage. Men NEJ. Skäms över min kropp. Jag måste ju ha rätt att säga ifrån om min egen kropp utan att låta trotsig och inte vilja samarbeta. Så det blidde inget kläm på min mage igår. Punkt slut.

Tror jag samlar på mig vätska. Svullen i fötterna och benen också. Blir väl så av medicinen.

Nu ska jag fortsätta läsa min bok.

En stor kram från mig