Det är tungt idag med. Och det kommer det nog vara en lång tid framöver. Pissigt väder till råga på allt. Suck. Men en sak värmer mig faktiskt; min katt, Theo kommer till mig idag. Han ger mig lite livslust. En känsla att vara behövd. För det behöver han. Han är snart 12 veckor. Han e så go!
Försökte städa förut. Eller plocka iording på mina saker i rummet, men jag tappar koncentrationen direkt. Sätter mig ner och vill inte vara i min egen kropp. Ångesten
river och sliter i mig. Saknaden efter min Karin. Den gör så ont, men är så naturlig.
Ibland, mer och mer tänker jag förbjudna tankar. tankar att jag vill försvinna.. Men jag har inga tankar på att göra mig illa, såsom att skära, bränna eller så. Men ibland vill jag helt enkelt dö. Men jag har mina älskade föräldrar jag får ett oerhört stöd av. Som jag får bo hos nu. Dem är underbara<3 Älskar er, mamma och pappa. Utan er skulle jag inte orka! Tack! Er kärlek får mig att orka lite till. Jag lämnar er inte...
Nu ska jag ta ett bloss. Bye Bye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar