Åskan hänger i luften. Hatar åska! Hatar mig själv. Hatar livet. Allt och lite till. Så mycket tankar som far i mitt huvud. Kan inte fokusera, koncentrera mig på nåt. Jag orkar inte mer. Ilska, sorg, ångest, saknad och alla minnen. Men det är mest bara fina minnen som finns efter dig, Karin. Jag vill tacka dig för det! Dig och Johan. Ni finns alltid med mig. Alltid. Ni har förgyllt mitt liv. Med kärlek. Minnen. Skratt. Glädje. Jag vill inte finnas längre. Jag vet att det är förbjudna tankar. Men jag orkar inte. Inget känns roligt längre. Vill säga så mycket. Skrika. Skriva. Prata. Men det går inte.. Snälla nån.. Hjälp mig. Ge mig styrka, kraft och mod. Vet varken ut eller in. Tankar som mal.
Ont i kroppen också. Börjar nog bli sjuk. Inte det också. Hinner inte, orkar inte, vill inte. Det vill väl ingen men jag är sjuk så himla ofta. Mitt immunförsvar är inte som det ska. Går på utredning där på infektion. Nåt fel är det, men dem vet inte vart febern kommer ifrån. Nu ska jag höra av mig till dem om de kan ta ett prov om jag har reumatism. Får se.
Hoppas åskan försvinner. Inget kul ju. Min dator är snart urladdad. Så bye bye
SANDRA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar