Kvällen lider mot sitt slut

Nu börjar kvällen lida mot sitt slut. Ska ta min nattmedicin nu. Tar ett tag innan den verkar. Just nu tar jag Propavan, Lyrica, Zyprexa, tavegyl och Theralen och så tre Nozinan. Rätt mycket. Men jag behöver dem nu. Och så är det Grottmannen (läkaren) som har ordinerat. Så jag tar inte för mycket nu iallafall. Min ångestnivå är väldigt hög. Försöker stå ut. Kämpar, men tar en tablett för att orka stå ut med ångesten. Det lindrar lite. Men sorgen försvinner inte och det vill jag inte! Jag vill kunna gråta. Skrika. Vara nere och inte låta tabletterna ta bort det. För sorg är en naturlig del av livet. Glädje och sorg och allt däremmellan.

Mina katter tål inte varandra. Cornelia fräser och vill inte veta av Theo. Musse, mammas katt, fräser också och vägrar att vara nära Theo. Men Theo vill ha kontakt. Min lille skrutt vill leka. Men det kommer väl. Det är bara den andra kvällen Theodor är hos oss. Så det är nog ingen fara. Theo är bara en bebis än.

Nu ska mamma, pappa och jag käka paj som min underbara mamma gjort. Ska bli gott.

Sov så gott

Kram Sandra