Vaken mitt i natten, då snart natt övergår till en ny dag. Kan verkligen inte sova. Ångestfylld och många jobbiga tankar. Vill inte väcka mamma. Det händer så mycket nu. Idag måste jag hem eftersom skolan börjar på torsdag. Vill inte åka hem egentligen, eller både och... Kan ju inte bo hemma hela livet. Men det känns så tomt utan Karin, inget är detsamma. Ensamheten har byggt bo. Ångesten trotsar sömnen. Trotsar, är starkare än mina mediciner. Hur ska det gå i lägenheten imorgon och resten av mitt liv. Så mycket tankar. Jag behöver kärlek, kramar, tröstande ord - Veta att nån finns där. Så lite beröring kan göra så mycket. Tycker det kan jämföras med en Stesolid. Så om nån bara killade mig, massera de mig var nära mig så skulle det vara mycket bättre än benzo. Men jag vet att ingen har tid eller lust. Men det betyder så mycket...
Nu ska jag krypa ner och försöka få några timmars sömn
Kram Sandra
SANDRA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar