Vill så mycket!

Nu sitter jag här med tusen tankar och funderingar. Och ont i magen. Huvudet och feber. Känner mig ledsen och nedstämd. Jag orkar inte vara sjuk. Orkar inte leva om det ska vara såhär. Men jag vill ju leva. Jag vill massor med mitt liv. Jag vill leva mitt liv! Men allt känns så hopplöst Just nu och saknaden efter Karin är så stark. Vill ha dig tillbaka, Karin! Jag älskar dig. Gör vad som helst, bara jag får dig tillbaka. Du fattas mig!Jag är inte hel utan dig. Behöver dig nu. Tårarna bränner innanför ögonlocken. Gråten sitter i halsen. Ångesten i bröstet och det gör så förbannat ont!

Håller på att packa utifall jag blir inlagd imorgon. Ska till psyk först klockan tre för att få ett läkarintyg till aktivitetsersättningen. Sen ska vi in till akuten. Det här håller inte. Har så ont. Mest efter jag ätit. Nåt är fel. Jävligt fel och jag orkar inte må såhär. Kan ju inte låta bli att äta heller, då mår jag ännu sämre. Både psykiskt och fysiskt och ätstörningarna får ett starkare tag igen. Och det vill jag inte riskera. Hatar den där jävla bulimin. Men har en okej period just nu vad det gäller mat och så. Tankarna finns ju där. Alltid. Men jag kan bemästra dem och hålla mig på en rimlig nivå vad det gäller matintaget. Har inte kräkts på ett bra tag nu och det känns bra. Har heller inte hetsätit så som jag brukar. Men när det psykiska är bättre börjar kroppen strejka. Inget kul alls.

Oroar mig för pengarna också... Måste få bostadstillägg snart. Jag går back flera tusen i månaden och det grämmer mig.

Nu ska jag snart gå och lägga mig och försöka sova.

En stor kram och Godnatt