Tungt....

Livet känns inte så värst kul idag.... En tung dag. Mörkt ute och mörkt i mitt inre. När ska detta helvete ta slut? Kämpat år in och år ut för att överleva. Nu börjar jag tröttna på kampen om livet. Är det värt det? Jag vet ju att det är värt det. För att må bra är så härligt. Känna lycka. Men nu känns det så avlägset. Så långt borta. Inget man kan ta på. Inget jag kan känna. Inte just nu. Men imorgon? Om en månad? Jag vet ju att det alltid blir bättre. Därför orkar jag ju alltid lite till... Det är okej att ge upp ett tag. Men inte okej att ta sitt liv. Men att bara lägga sig i sängen och skita i allt. Sluta existera för en stund. Gråta och skrika ut sin ångest i kudden. Det är okej. För jag kommer alltid igen. Jag hittar alltid tillbaka igen. Men just nu känns det inte så. Jobbigt. Både feber och mår dåligt i själen idag. Känner mig i vägen för alla och väldigt utanför. Känner mig mindre värd än alla andra. Det har jag gjort länge. Jag är inte lika mycket värd som ni! Det är bara att inse. Jag är ju bara till besvär. Ett orosmoment. En som tar upp tid och plats. En som egentligen inte borde finnas....

Varit hos farmor och farfar idag och ätit mat. Nu ska jag snart gå och lägga mig och hoppas att lyckan infinner sig i mig imorgon! Hoppet är ju det sista som överger en!

Sorry för ett dystert inlägg. Men detta är min blogg. Mina tankar. Mina känslor. Som jag delar med mig av till er.

Idag fyller min Cornelia 5 år! Stora tjejen!!!!

Stor kram!