Själavård....

Godmorgon på er! Hoppas ni sovit gott....! Själv har jag väl sovit som vanligt - dåligt. Men var ju på psykakuten igår. Bad verkligen om hjälp. Fick jag någon? Nej! Inte ett skit gjorde dem fast de lovade! Börjar tappa sugen nu. Jävligt mycket. Hur långt måste man gå för att få hjälp? Måste man verkligen göra sig själv illa? Det vill jag inte men det verkar så. Under alla de år jag mått dåligt så har jag fått lära mig - SANDRA - BE OM HJÄLP, säg till när du mår dåligt osv. Och när jag väl ber om hjälp UTAN att ha gjort mig själv något. Då får jag ingen hjälp. Men alla de gånger jag skadat mig och försökt klara mig på egen hand. Då har jag blivit tvångsomhändertagen utan att jag bett om hjälp.... Tycker det är så jävla fel rent utsagt! Man måste tydligen göra något allvarligt för att folk ska förstå. Känns rätt hopplöst, meningslöst nu. Tappat förtroendet för psyk. Tyvärr. Och tyvärr så hade min "käre" ex:läkare bakjour igår när vi var där. KATASTROF!!! Den mannen och jag går inte ihop. Jag verkligen HATAR honom. Och han hatar mig. Så är det. Därför han inte ändrade några mediciner eller hjälpte mig på nåt sätt. Jag valde ju bort honom. Han skrev ett långt, elakt brev till mig. Låter som en riktig psykiatriker, va? Det är den vidirigaste människa jag mött! Han kan inte vara frisk. Eller han är INTE frisk på nåt vis! Mamma gillar honom inte heller. Ja, så därför blev det ingen medicinändring igår trots timmar på akutenheten.... Med tårar i ögonen och ångest i bröstet gick jag därifrån. Där tog de mitt sista hopp kändes det som. Jag tyckte jag var MODIG som verkligen vad om hjälp. Berättade om mina tankar och vände helt och hållet ut och in på mig själv för att de skulle få en helhetsbild av mitt mående. Men det hjälpte inte. Inte ett skit. Mådde sämre när jag gick därifrån än när jag kom dit. Psykiatrin är under all kritik! Nu vet jag inte om jag vågar be om hjälp ännu en gång.... Rädd att få ett nej till och då orkar jag inte mer. Seriöst. Man orkar inte hur länge som helst. Skriker verkligen efter hjälp. Men får ingen. De hade en plats att erbjuda på psyk. Jag tackade nej - såklart. Jag vill ju inte vara inlagd! Får ju ångest av att bara vara inom de fyra vita väggarna. Låsta dörrar. Rökrum. Överfallslarm. Ångesten i väggarna. Skulle må betydligt sämre att bli inlagd. Det kan jag lova! Skulle bli desperat! Så nej tack! Men vi var välkomna att höra av oss igen om besvären bestod..... hm... Okej.

Nä, nu ska jag till sjukhuset och ta prover! Skriver mer när jag kommer hem. Hoppas de lyckas på första. De tar inte i porten idag. Sa inte till om det. Se hur det går!

Kram på er!