Hej på er....! Hoppas natten har varit bra och ni fått sova gott. Något jag önskar mig mest av allt just nu! Men det verkar inte bli någon ändring i nattmedicinen.... Jag är fan bitter! Jag har fått lära mig att be om hjälp när jag mår dåligt, när jag gör det så får jag ingen. Känns jävligt jobbigt kan jag säga er. Tror inte jag har modet och styrkan att våga be om hjälp igen. Eller har jag det...? Tänk om jag blir nekad hjälp ännu en gång. Klarar jag det? Eller blir det för mycket? Jag vet faktiskt inte. Tappat helt förtroendet för psykiatrin nu. Inte konstigt efter senaste mötet med dem.Men ska att försöka sova EN natt till. Sen KANSKE jag vågar be om hjälp. Igen. Tur att jag har min underbara, bästa mamma som stöd. Jag älskar dig av hela mitt hjärta! Du finns för mig i vått och torrt. Genom eld och vatten. Du är underbar, mamma! Utan dig hade jag inte funnits.
Ja, ja... Nog snackat om sömnen och psyk.... Pratade med min sannaste vän nyss. Hon får det att lysa i det mörkaste mörker. En sann vän. Jag älskar dig Sanna! Utan dig är jag ingenting! Vi läser varandra som öppna böcker. Det går inte att ljuga. Vi ser på varandra. Inga ord behövs. En blick räcker. Ett ord. Och det känns så jävla underbart att ha en sådan vän! Aldrig haft en sån vän innan. Det vi har kan ingen ta ifrån oss. Det kan jag lova.
Nu ska jag fixa lite med kläder till Hans och Greta. Så ner i källaren och hämta kläder! Sen ska mamma och jag åka ner med dem.
Bättre från förkylningen men hostan består. Den släpper inte. Så slemmig i luftvägarna och pipig i luftrören. Usch.... Proverna igår gick bra! ETT stick!!! Kalasbra!!!
Ha en underbar fredag alla ni!
Kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar