Man får leva på hoppet....

Ikväll är jag ensam hemma. Både mamma och pappa jobbar. Ser på film. Men har ingen ro i kroppen! Svårt att koncentrera mig nu. Tusen tankar som flyger runt i skallen. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv! Men jag försöker kämpa. Jag tar en dag i taget. Jag fångar dagen. Jag lever nu. Det är jäkligt tufft kan jag erkänna. Men vi får hoppas på att höjningen av Sandimmunet hjälper så jag blir någorlunda frisk. Såhär kan jag ju inte må! Inget värdigt liv. Nu ska jag se klart filmen, sen en dusch! Ser på en film som jag fick när jag fyllde. "Oslo 31 augusti" Den är okej! Blev inte så långt inlägg idag. Men några rader blev det!'

Stor kram till alla!