Jag är sprängfylld!

Är sprängfylld med känslor. Det gör ont i mig nu! Känner mig väldigt ensam och jag är ensam. De flesta "vänner" sviker nu när jag blivit sjuk och det gör ont! Var på lungmedicin igår och träffade min läkare. Hon sa något som jag nästan visste men inte var hundra på. Att jag har en vaskulitsjukdom. Och jag kommer kanske aldrig bli frisk! Kanske kommer få äta cortison och andra immunhämmande mediciner resten av mitt liv. Det känns tufft. Men ändå lättat på något konstigt sätt. Det är väl för att jag har fått det bekräftat. Det som vi misstänkt så länge. Men jag vill inte vara sjuk! Och jag kanske aldrig blir frisk.... Känns hemskt att tänka så. Men det är ju sanningen. Läkarna är ju ärliga. Säger som det är och inte inger några falska förhoppningar. Men livet är inte rättvist. Jag vill inte låta bitter och klaga. Men jag råkar ut för allt. När jag föddes hade jag läpp, käk och gomspalt. Sen fick jag svår astma med massa allergier. Sen började jag må dåligt psykiskt. Skar mig från att jag var 14 år gammal tills jag var 22 år. Haft Anorexia i många år och höll på att dö av den hemska sjukdomen. Försökt ta mitt liv otaliga gånger. Jag ville helt enkelt inte leva. Men nu VILL jag leva och jag VILL vara frisk. Men nu går inte det. Det gör mig frustrerad och ångestfylld. Kan inte göra något för att påverka skiten! När jag hade anorexi kunde jag styra lite själv. Hade ett val. Äta eller inte äta. Eller skära mig eller inte. Då fanns det en valmöjlighet. Men inte nu. Kan inte styra mina prover osv. Det gör mig rädd! Blev utskriven från psyk för 4 år sedan nästan exakt. Efter det har jag inte satt min fot där och så hoppas jag det förblir! Har inga självskadetankar eller så. Skulle aldrig komma på tanken att göra mig illa. Nä, det har jag kommit ifrån!
Men om jag ska må såhär dåligt. Då ärligt talat vill inte jag vara med längre! Men Helena sa att jag inte skulle behöva må såhär hela livet men att sjukdomen kanske finns kvar eller nåt.... Men jag vill ju bli vanliga Sandra igen! Jag vill! Gode Gud hjälp mig! Jag orkar inte mera känns det som.....

Och så var jag på röntgen igår. Har så förbaskat ont i min fot. Inga nya frakturer men det är den gamla som inte läkt än riktigt. Några flisor eller nåt sånt var det. I hälsenorna har jag superont med, men det kan bero på cortisonet. Äter starka värkmediciner nu. Ska göra det i en vecka och sen ska vi så om det blivit något bättre. På tisdag ska jag till lungmedicin igen och ta prover eftersom de höjt Sandimmunet. Det kan tydligen påverka blodvärde och så. Så det ska jag göra på tisdag och efter det ska jag till psyk och träffa en läkare på öppenvården. Tänkte ändra lite medicinering. Skulle vilja byta ut Zyprexan, går upp så mycket i vikt av den. Ha något annat som funkar. Typ Risperdal eller nåt sånt och så behöver jag nya sömntabletter. Sover inget bra.

Oj... Blev ett långt inlägg.... Men var tvungen att skriva av mig lite, Drömmen om en hund börjar blekna. Kommer nog aldrig bli så pass frisk att jag får min lilla valpis! Tar en dag i taget.

Carpe Diem!

Kram alla! //Sandra