elden falnar....

Mår inget vidare... Känner inte någon livslust längre. Livet är inte rättvist, inte ett jävla dugg! När jag kommit från det psykiska måendet så blir jag somatiskt sjuk. Och det kan jag inte rå på. Det gör mig arg, ledsen, ångestfylld... Ja, här kommer alla känslorna på en och samma gång!!!! Det är kaos i mig nu ska ni veta. Behöver en lugn hamn, eller en trygg famn att vila i.... Jag är rädd. Jag är så jävla rädd ska ni veta! Rädd för att inte veta någonting om framtiden. Om sjukdomen. Kommer jag någonsin bli som förut? Det här är inte jag! Det här är inte Sandra! Jag orkar inte känns det som.. Men ändå kämpar jag. Men för vadå?