Bara rörigt just nu...

Så jäkla less på allt nu. Känner mig sååå ensam och vilsen. Mycket beror nog på att jag äter höga doser av kortison nu mot luftvägsinfektioner och skit. Och av den brukar jag bli ledsen och arg av men astman är ju bättre. Så nåt bra i det dåliga finns ju... Rastlös som sjutton. Precis käkar mat, var tvungen för pencillinets skull. Ingen matlust alls. Vägt mig i några dagar nu och det går neer!!! Yes! Typ bara 10 kilo kvar tills jag är normal.. Hatar min kropp nu. Hatar mig själv. GAHH!! Blir bara rörigt att skiva nu... Fortsätter sen... Måste gå och fixa lite i lägenheten... Kram så länge

Torsdag

Idag känner jag inte så mycket. Jag bara är. Det är rätt skönt. Att bara vara. Nyss käkade vi middag. Det var gött! Massa svamp som jag bara älskar!!! Inte bara svamp förstårs, utan kött och potatis också. Men jag skulle kunna leva på enbart svamp. Så himla gott.

Slutat med flera mediciner nu. Propavan och Theralen, och så försökte jag sluta med Lyrican men mådde inte så bra av att bara sluta rätt av så nu så tar jag halva dosen ett tag sen minskar jag mer och mer om det funkar.

Idag skulle jag gått till skolan. Men är fortfarande sjuk och har varit det i flera månader nu. Så jag ringde till infektion förut och pratade med en sköterska. Så imorgon ringer en läkare til mig och pratar och sen så kanske jag får komma dit. Andningen är skitjobbig och febern ger sig inte fast jag äter pencillin. Inget kul att ha det såhär juh! Orkar inget och blir andfådd utan att jag tar ut mig alls mycket. Vill ju börja träna och allt igen. Men just nu orkar jag inte göra nåt utan att bli trött. Så nu ska jag lägga mig och se på film eller läsa en stund. Skriver kanske mer sen.

Kram så länge...

När natt blir till dag

Vaken mitt i natten, då snart natt övergår till en ny dag. Kan verkligen inte sova. Ångestfylld och många jobbiga tankar. Vill inte väcka mamma. Det händer så mycket nu. Idag måste jag hem eftersom skolan börjar på torsdag. Vill inte åka hem egentligen, eller både och... Kan ju inte bo hemma hela livet. Men det känns så tomt utan Karin, inget är detsamma. Ensamheten har byggt bo. Ångesten trotsar sömnen. Trotsar, är starkare än mina mediciner. Hur ska det gå i lägenheten imorgon och resten av mitt liv. Så mycket tankar. Jag behöver kärlek, kramar, tröstande ord - Veta att nån finns där. Så lite beröring kan göra så mycket. Tycker det kan jämföras med en Stesolid. Så om nån bara killade mig, massera de mig var nära mig så skulle det vara mycket bättre än benzo. Men jag vet att ingen har tid eller lust. Men det betyder så mycket...

Nu ska jag krypa ner och försöka få några timmars sömn

Kram Sandra

Lördag

Sitter hemma i köket hos mina föräldrar och funderar.. Är sjuk igen, eller jag har egentligen aldrig varit frisk emmellan febertopparna. Nu har jag närmare 39 grader och mår piss. Snart gå och lägga mig och gosa med min Theo. Vi sover i mamma och pappas sovrum nu, Theo och jag. Mamma jobbar. Annars brukar vi sova där. Gjort det
sen vi fick Theodor. Han får nämligen inte gå ut. Tycker att han är för liten. Men idag har han varit ute och klättrat i trädena. Det gillade han verkligen. Men inte jag... Han är ju så jäkla vinglig, ingen direkt balans. Men han är ju inte så stor ju.

Tänker på Karin. Saknar henne så mycket. Sen längtar jag till flytten. Och så var jag på skolan igår Det gick bra. Dit på torsdag igen och prata med en lärare.

Har massor att skriva.Så fortsätter imorgon.

Godnatt gott folk.

Blandat

Mycket blandade känslor, kan börja med det jobbiga. Känner mig väldigt, väldigt ensam på denna jord och imorgon är det begravning av min älskade Karin. Min Karin som har funnits i mitt liv i 25 år och som helt plötsligt inte finns mera... Borta. Död. Skriver inte mer om det jobbiga nu... Blev för jobbigt om man nu kan säga så. Iallafall så få jag lägenheten: Det är klart nu. Underteckna kontraktet bara. Sen går flyttlasset den 1:e december. Underbart! Jättejättefin lägenhet! Orkar inte skriva mer ikväll. Kram Sandra

Trötter

Är svinatrött nu. Men det är ju sovtime snart så det är ju lugnt. Imorgon ska jag åka och se lägenheten; Håll tassarna att jag gillar den! Det är inflytt den 1/12. Så det är ju lugnt med uppsägning och så. Pappa prata med han som bor där och han sa att det var ett lugnt område, mycket barn dock men det gör inte mig nåt. Bara kul. Sen så var det sol nästan hela dagen. Så gött! Nya golv och tapeter. Får se om jag gillar tapeterna. Vill helst ha nya tapeter ju. KRÄSEN! Men den som lever får se. Berättar imorgon. Nu ska jag sova snart. Så godnatt! Kram Sandra

Fått en lägenhet-:)

Trött som tusan idag. Varit ute och gått en kvart nu. Inte mycket men alltid nåt! Jag tror inte jag gått upp så mycket i vikt. Har ett par shorts jag hade på mig för ganska länge sedan, och dem sitter löst! Yes! Men vågar inte ställa mg på vågen. Vågar inte utsätta mig för det. Vet hur dåligt jag mår efteråt.

Jag har fått en lägenhet!-:) Väntat länge nu och nu har jag en trea på markplan. Lite utanför stan, men det kan vara rätt så skönt också. Vi försöker få tag i han som bor där nu. Eftersom jag inte sett lägenheten. Ska dit i helgen och kolla på den om vi får tag på dem. Vet inte om jag är glad eller ledsen. Blandat. Jobbigt att flytta, orolig för att jag inte få tillräckligt med bostadstillägg. Har fått ta en del av sparpengarna nu bara för att försäkringskassan är så sega. Men denna lägenhet är billigare än den trea jag har nu. Den ger jag ungefär 5900 för och den här blir runt 5400. Så lite skillnad är det och markplan MÅSTE jag ha. Pallar inte mina trappor upp till tredje våningen. Vilka jäkla jobbiga trappor. Så dem kommer jag inte sakna. Men lägenheten kanske, för där trivs jag. Bott där i 2 år. Där är jag inget rädd, så jag hoppas jag kommer trivas i den nya lyan.

Måste hem till mig och hämta kläder till begravningen på tisdag. Har inte riktigt bestämt vad ja ska ha på mig. Är för fet för alla min kjolar(:- Usch. Hatar mig själv. Önskar jag hade lite mer kontroll på mitt matintag. Men nu har jag inte hetsätit på ett tag. Känns bra, men suget finns där ibland. Just nu kan jag tämja min hunger lite iallafall. Äter inte lika mycket tycker jag. Men för mycket. Inte nöjd. Ja, ja. Iallafall ska jag ha på mig min nya svarta kavaj och nåt till, byxor eller kjol, beror på fettet på min kropp.

Så förbaskat trött nu. Ska gå in och gosa med min Theo den stund. Prata lite skit med honom. Han lyssnar alltid, min lille kissemiss<3

Ha en trevlig kväll

Kram Sandra

Att hata sin kropp

Ångest just nu. Ångest för nåt så simpelt att ta en varm macka med familjen. Jag är skithungrig, men jag tänker som så - om jag inte äter den mackan ikväll, så kanske jag lär mig leva med hungern och den så smått försvinner, som jag vet att den gör. Gjort förut, hänt förut. På både gott och ont. Inte så gott förut, när jag var sjuk och smal och behövde äta, så var det på ont, kan jag se nu i efterhand. Men nu skulle det BARA vara på gott. Fet, fet, fet. Äcklig. Hatar mig själv. Hatar för att jag ens tänker tanken på att äta. Jag rullar snart fram - JAG ÄR ÄCKLIG! Fan, tårarna bränner innanför ögonlocken. Varför???! Vaför har jag ingen karaktär. Varför låter jag Sandra äta, Trassel borde få ordet nu igen. Mer makt åt min Trassel! Mer makt åt Trassel! Snälla, Trassel -kom tillbaka och ta makten. Jag gå under av allt fett. All ångest. All odödlig-hunger. Av ätstörningarna som finns där men som ingen ser och det som inte syns, finns inte. Det är hemskt att vara i e överviktig människas kropp och ha ätstörningatankar kvar. Samma som när man nästintill dog av svält. När kroppen var utmärglad. Då kände jag mig som jag är nu, ett XX antal kilo mer. Nu önskar jag mig bort.... Som då, men det är nu.... Skämms att äta bland folk, vill berätta hur det känns. Men jag vågar inte. För jag äter ju. Jag är ju fet. Jag hatar...

Sjuk och tankar på mat och annat jobbigt...

Mejlat till sjukhuset idag, till hon som har hand om dem som har immunbrist. Har blivit sjuk igen. Feber, ont i halsen, ont i lungorna och luftrören. Så inget att räkna med mig idag. Fryser och huttrar. Usch och fy.

Det är filmtajm snart. Läckan ska mamma och jag se på.

Min älskade piercing på kinden hade lossnat inatt. Panik! Men pappa fick till slut in den i kinden igen. Tack och lov.

Tänker mycket nu på allt och inget. Viss tanke på maten finns fortfarande. Även fast jag är överviktig så finns samma tankar kvar sen jag var anorektisk. Men Bulimi och Anorexi går ganska ofta hand i hand. Tyvärr. Och Fröken Bulimi har tagit grepp om mig istället för anorexian. Det är ett helvete båda sjukdomarna. Dem bottnar i samma ångest och tankar på mat. Jag känner ingen mättnad, inte mycket iallafall. Hunger känner jag. Från och till. Bulimi är mer skamligt, mer ångestfyllt för man är inte "ren" såsom när man svälter.. men mat är inte skämmigt egentligen. Alla måste äta. Annars dör man. Det vet alla. Men maten går rätt bra för mig just nu. Inte kräkts på ett ta nu. Ätit ganska normalt, tror jag. Mamma och pappa lägger upp min mat när jag är hemma hos dem. Tycker det är så svårt att veta vad en normalportion är och jag skämms om dem tittar på min tallrik, och så tänker jag att andra tycker jag tar för mycket mat och tänker "Åh, men hon som är så tjock,ska hon verkligen äta sådär mycket" Hon borde äta mindre... Ständigt såna tankar. men det har blivit vardag för mig nu efter alla år i ätstörningarnas träsk. Men jag är påväg mot det friska. Kämpar hela tiden...

Nu blev jag jättetrött. Sova en stund nu. Måste kurera mig nu, så jag blir frisk.

Kram Sandra

Åska och känslostormar

Åskan hänger i luften. Hatar åska! Hatar mig själv. Hatar livet. Allt och lite till. Så mycket tankar som far i mitt huvud. Kan inte fokusera, koncentrera mig på nåt. Jag orkar inte mer. Ilska, sorg, ångest, saknad och alla minnen. Men det är mest bara fina minnen som finns efter dig, Karin. Jag vill tacka dig för det! Dig och Johan. Ni finns alltid med mig. Alltid. Ni har förgyllt mitt liv. Med kärlek. Minnen. Skratt. Glädje. Jag vill inte finnas längre. Jag vet att det är förbjudna tankar. Men jag orkar inte. Inget känns roligt längre. Vill säga så mycket. Skrika. Skriva. Prata. Men det går inte.. Snälla nån.. Hjälp mig. Ge mig styrka, kraft och mod. Vet varken ut eller in. Tankar som mal.

Ont i kroppen också. Börjar nog bli sjuk. Inte det också. Hinner inte, orkar inte, vill inte. Det vill väl ingen men jag är sjuk så himla ofta. Mitt immunförsvar är inte som det ska. Går på utredning där på infektion. Nåt fel är det, men dem vet inte vart febern kommer ifrån. Nu ska jag höra av mig till dem om de kan ta ett prov om jag har reumatism. Får se.

Hoppas åskan försvinner. Inget kul ju. Min dator är snart urladdad. Så bye bye