SANDRA

SANDRA

fredag 4 april 2014

Hemma....



Jaha, då var man hemma hos familjen igen. Väldigt mycket blandade känslor. Visst, det är jätteskönt att vara hemma hos dem som jag älskar. Inget snack om saken. Men det skulle kännas betydligt bättre om antibiotikakuren var över nu och jag slapp främmande människor springande här hemma tre gånger om dagen! Inte ett dugg skönt och inte ett endaste dugg smidigt! Inte för mig, inte för min familj, inte för hemsjukvården. Men kanske för avdelningen! Ett problem mindre ju! Varken jag eller mamma kan somna om särskilt lätt om vi blir väckta. Så inatt somnade jag inte förens vid tre. Tråkigt! Och hela huset vaknar ju när dem kommer och Melker skäller.

Idag ringde dem mig ifrån röntgen. Helena hade skickat en remiss dit för en ct av lungorna.... Mm.. Hon på röntgen sa att hon ringt avdelningen men där hade dem sagt att jag åkt hem. Mm.. och det har jag ju! och det var ju inte planen från början... Men men... Fick en tid vid sju på tisdag. Men jag orkade inte åka klockan fem på morgonen hemifrån för det! Så det får bli en annan tid. Ganska så viktig röntgen ju... Ska se om förändringarna är kvar i lungorna. Om dem är det så ska jag bli opererad och gå in i ryggen och kolla lungorna. Ta en biopsi kanske... Vet inte!  Men meningen var ju att jag skulle tagit prover och röntgen INNAN jag åkte hem. Så var våran plan jag lagt upp med läkaren. Två läkare som inte var där den dagen... men men... Nu är jag hemma och får som sagt antibiotika tre gånger om dagen. Ett inatt kommer dem igen. Gillar INTE! Men ikväll ska jag gå och lägga mig som vanligt. Orkar inte sitta ensam uppe och vänta ju. Mamma jobbar också.

Gillar inte att CRP gått upp TROTS behandling.

Hade en sån konstig känsla igår när jag lämnade våning 14. Kändes som jag aldrig mer skulle se dem... Men det KAN ju vara positivt! Kanske blir frisk ju....! Men det var en konstig känsla.... Gillar´t inte!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe sen se en film i sängen. Om jag kan för det onda i munnen ska jag ta några ostbågar! OM det inte gör för ont...

En stor kram från mig!

Inga kommentarer:

Bloggarkiv