SANDRA

SANDRA

tisdag 24 september 2013

Ont, det gör ont!!!

Det är tufft nu. Jäkligt tufft och kämpigt. Hamnat i en svacka nu. En djup. En som jag inte vet hur jag ska orka ta mig ur. Livet har mist sin mening. Just nu. Det känns tomt, svart och hopplöst. Önskar tankar som man inte får tänka. Som jag inte vill tänka egentligen. Jag är ju faktiskt nyfiken på livet! Har ju fått smaka på det ibland. Och jag tyckte det var underbart, det lilla jag fått se! Men nu gör det så ont - livet alltså. Jag vet inte varför det blivit såhär. Jag är rädd. Rädd för mörkret. Rädd för mig själv. Men jag ska inte ge upp. Så länge det finns liv finns det hopp. Det bara MÅSTE gå! Kan ju inte lämna min familj, mina djur, mina vänner... Kan ju inte lämna livet! Inte nu! Även om det ibland känns som den enda lösningen. Jag blir ju aldrig frisk från min sjukdom. Jag sörjer min friska kropp. Den friska Sandra. Jag vill vara den jag en gång var innan mörkret slukade mig, innan sjukdomen satte klorna i mig. Jag vill vara jag igen! Samma livslust. Nyfikenheten på livet. Min energi vill jag ha tillbaka! Blir så ledsen....

Kan inte sova om nätterna heller. Sovit en och en halv timme inatt. Inte mycket. Lika som igår natt. Det håller ju inte om man ska behöva ligga vaken om nätterna också med samma jävla ångest som på dagarna! Nä, där går gränsen. Det orkar jag inte. Behöver få sova. Slippa den ständiga ångesten för en stund. Jag vet att ångest inte är farligt. Det är något jag lärt mig under alla mörka år. Man dör inte av det. Men det kan vara jävligt jobbigt. Gäller bara att stå ut. Förr gjorde jag mig ju själv illa. Skar mig sönder och samman. Det gör jag inte nu. Det hjälper inte. Hittat andra vägar att gå när ångesten tar över. Inget rakblad rör min hud och delar den längre. Den tiden är förbi. För alltid hoppas jag! Lyckades komma ur det beteendet efter nästan 10 år. Nu är det 5 och ett halvt år sedan jag skadade mig! Egentligen ännu längre. För den gången var bara ett återfall. Ett misslyckande.

Nog tjatat och gnatat om detta... Här är mitt nya klädträd! Står så fint i Dressingroomet! Ska köpa ett till sovrummet också.

Och min vackra ros som blommar såhär fint på hösten med....!







Nu ska jag försöka sova en timme eller två. Ska ta mig en Stesolid och se om det hjälper. Kram!


Inga kommentarer:

Bloggarkiv