Men denna lilla krabat ger mig lite livsenergi! Älskar dig min fina vavva!
SANDRA
måndag 4 mars 2013
Så jävla less
Känner mig så jävla trött och less på allt förtillfället! Inget känns roligt. Känner mig ensam....! Lever i ovisshet. Det är det värsta. Att inte veta. Att inte kunna planera för framtiden. Från dag till dag. Timme till timme. Trött på att ha feber konstant. Less på att vara så svullen av allt kortison jag tvingas äta för att kunna andas. Vill ta ett break från allt! Vakna när allt är bra igen.... Men det går ju inte. Bara att fortsätta kämpa. När det är som värst kan in det inte bli värre, bara bättre. Stå ut! Jag SKA klara detta! Jag vill ju leva, men inte såhär... För det är inget liv. Förlåt att jag klagar men är lite deppig och var tvungen att skriva av mig!
Men denna lilla krabat ger mig lite livsenergi! Älskar dig min fina vavva!
Men denna lilla krabat ger mig lite livsenergi! Älskar dig min fina vavva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag råkade av en slump hamna på din blogg. Min första tanke när jag läste den var. Någon har stulit bloggen om mitt liv. Anorexi. Självskadeproblematik. Trodde det skulle ta kål på mig. Kämpar som tusan och med goda resultat. Min kropp kommer på att den inte vill vara med. Fyra stressfrakturer i ena foten. reumatism och en fundering på om jag skulle kunna ha någon slags vaskulit. 2011låg jag åtta månader på lungan för jag höll på att drunkna i mig själv. Höga doser kortison metotrexate och även enbrel för att hålla mig dlytande. Misstrodd i sjukvården från soma sidan bär dom ser min historia och ser mina ärr. Förra året 13 penucillinkurer mot lunginflammation. Jag vägrar ge upp. Köpt en ponny för att tvinga mig till stallet även om jag bara oekar sitta i boxen och mysa med ponnyn. Har en fantastisk familj och fina vänner. Har två fina katter hemma. Det jag ville komma med detta är att du inte är ensammen i denna skit. Det finns folk med liknande erfarenheter. Det finns folk du aldrig träffat som läser din blogg och hejjae på dig. Du är stark och tänk den dagen du fått rätsida på livet. Kommit underfund med hur man kan leva ett fullgott liv med begränsningar. Begränsningar låter inte kul men jag tror det är ett måste för att inte bryta ihop orka leva med sig sjäkv och sin sjukdom. Och tänk vad stark och vilka erfarenheter rikare du blir i detta allt även om det nu låter som en klyscha. Detta blev ett knasigt inlägg. Men det jag vill komma fram till är. Du är en underbar människa och sträck på dig våga känna att du är bra och fin oxh se till dom små framsteg du gjör. Det är inte små fransteg att orka kämpa det är super stort och jag hejjar på dig. Slåss för att få tillbaka det du vill. Det går och jag vet att du kommer att fixa det. Kram
Skicka en kommentar