SANDRA

SANDRA

lördag 10 november 2012

Så ledsen och kramper!

Är så himla ledsen. Tårarna bara rinner ner för mina kinder. Har klarat mig hela dagen utan ett endaste krampanfall - och så kommer det när jag ska sova! Mamma och pappa fick liv i mig. Krampade sa dem. Minns själv ingenting. Ingen förvarning. Orkar inte ha det såhär! Ohållbart! Och jag är rädd. livrädd. Som tur var låg jag ner nu och skadade mig inte vid krampen. Men mår fruktansvärt illa och är trött och ont i varenda muskel i kroppen. Jag är så ledsen och rädd för jag vet inte vad det beror på. Om det är epilepsi eller något annat. På måndag ringer neuorologen. Se vad hon har att säga. LOVAR att jag inte blir ett dugg klokare efter det samtalet. Är så besviken på sjukvården och hur de behandlar mig. Min lungsjukdom får jag ingen behandling för alls, förutom 30 mg cortison som gör mig så fet och ful! Känner inte igen mig själv och kan inte ha mina kläder! Ledsen jag blir. Ätit det snart i tre år. HÖGA doser. Hjälper ju inte ens att sluta äta - har provat. Kortisonet förstör allt! Vaskulit-sjukdomen jag har behöver ju cellgifter för att jag ska kunna leva ett skapligt liv. Men får jag några? Nej! Får ingen behandling alls. De bara låter det vara. Du har ju din feber och så, det vet vi ju om så några prover känns inte så meningsfullt. De visar ungefär detsamma, sa min läkare sist. Okej...! Kanske börjar bli lite insnöad. Lät dumt när jag fick höra det. De bryr sig helt enkelt inte.

Nu ska jag försöka sova. tårarna har slutat rinna och jag mår lite bättre.... Var tvungen att skriva av mig lite....

Kram Sandra

Inga kommentarer:

Bloggarkiv