Mycket....

Sitter och dricker mitt morgonkaffe. Precis ätit frukost och läst tidningen. Vaknade helt genomsvett idag. Drömde otäckt och sen så har jag feber. Men har fått sova inatt iallafall. Iallafall okej. Haft ont och så vaknar jag mycket sen jag sänkte medicinen. Nu har jag ingen läkare på psyk längre. Kunde inte ha kvar M. Han var för lustig och vi kom inte överrens alls. Men nu är det så att jag känner mig lite mer nere än förut... Kan bero på medicinen och den situation jag lever i. Troligtvis är det så! Men mamma ska hjälpa mig så jag får höja tillbaka Mitrazipinet. Jag mådde bra på 45 mg.

Min iPhone har kommit nu! Den ligger och väntar på mig i Linköping och jag vill bara åka dit! Men jag kommer inte dit....! Har inget körkort och även om jag hade det så skulle jag inte fått köra bil för läkaren. Jag är fast här på landet. Var jätteledsen igår kväll. Dem andra i familjen kan bara ta varsin bil och åka var de vill. Men jag kan ju inte det! Jag vet inte ens om jag ligger och krampar om en minut! Kan inte planera någonting. Tycker det är jättejobbigt! Jag vill ju också leva. Det här är inget liv. Orkar knappt eller vågar inte gå en promenad med Melker. Rädd för att svimma och han smiter och så skulle ja aldrig förlåta mig själv. Som tur är har jag underbara föräldrar som ställer upp. Pappa är mycket med Melker i skogen och går långa promenader. Så han får j den motion han behöver. Men jag då? Livet är inte rättvist! Sen orkar jag inte gå långa sträckor pga. mina lungor. Orkar helt enkelt inte. Vill inte ha det såhär!

Idag kommer den andra jackan jag beställde på Zalando. Beställde två. Om jag inte kunde ha den ena kanske jag kunde ha den andra. Det är ju fri frakt och fri retur. Älskar deras kläder!

Ska försöka få med mig mamma till min lägenhet idag. Vill ha min mobil och post. Och jackorna förstås. Dem ska vi hämta ut med isåfall. Vill gå med i Akademibokhandelns - Låna och läs-klubb. Så dit vill jag med. Mycket nu! Ska avboka tiden för provet i skolan imorgon. Mår inte tillräckligt bra för att orka. Skjuter upp det en vecka om det går.

Ingen har ringt idag heller. Inte så förvånad, men besviken....! Ingen lust att åka till akuten och sätta mig och vänta i tio timmar när neourologen har sagt att läkaren ska ringa. Nä, och nu känner jag inget.... Det händer ju bara!

Ska gosa med min vovve nu.

Kram Sandra