inlagd....

Sitter i min säng på lungmedicin. Kom tillbaka ifrån en permis nyss. Vi var i min lägenhet. Pappa fixade lampor och sladdar och sånt. Blev fint! Nu ska jag lägga mig och läsa en stund tror jag. Är trött. Mår inte heller så bra. Sen så har jag ingen aptit alls. Inget smakar. Har fått dropp två nätter. Men inte nu längre. Sånt där ångestdropp, vitt näringsdropp... Och vanligt oxå. Det ger inte lika mycket ångest.

Haft väldigt lågt blodtryck och svimmat två gånger sen jag blev inlagd. Imorgon ska jag få en ny medicin. Ska tydligen hjälpa mot astman men den har jag inga större problem med. Det är nåt annat. INTE bara astma. Den vet jag hur den funkar.

Nä, nu är jag trött.

Kram

God Morgon!

Sitter och dricker mitt morgonkaffe. Hur jag mår, det vet jag inte. Har inte orkat känna efter. Men långt ifrån bra är det iallafall. Det känns utan att jag behöver känna efter... Tungandad och trött i hela kroppen. Tempen har jag inte kollat. Få se om lungmedicin ringer idag. De skulle göra det iallafall.

Igår var jag med pappa på stan och shoppade lite. Hittade ett par vinterskor, en pyamas, Björn Borg-trosor och en film. Svetten bara rann om mig. Orkar ingenting numera. Tyvärr.

Nu ska jag gå och sätta på en film och bara mysa i soffan!

Kram Sandra

Lördag idag.

Var på lungmedicin igår. Hade fått bli inlagd om jag ville. Men jag valde att vänta. Vi höjde kortisonet igen och höjde hjärtmedicinen och sen ska jag sluta med cellgiftet... Vilket känns sådär. Blandande känslor. Utan behandling dör man ju! Panik! Å andra sidan hjälpte det ju inte. Men vad ska dem hitta på nu då? Jag orkar inte må såhär pissdåligt! Jag gör verkligen inte det och jag är livrädd....

Ångest...

Har ångest så jag tror jag spricker snart... Det gör ont. Det gör ont i mig. Detta tar ju aldrig slut. Önskar jag hade något att se fram emot. Men har ingenting. Kan inte planera ens för imorgon eftersom jag inte vet hur jag mår då. Jag vill inte vara med längre om det ska vara såhär. Detta är inget liv. Jag existerar, men ändå inte. Jag lever. Mitt hjärta slår, men för vad? Är det ett värdigt liv för en 26-åring att ligga och kolla på film och läsa böcker om dagarna, istälet för att leva som en vanlig tjej i min ålder. Jag orkar inte ens gå den promenad som tog 12 minuter för mig förut. Orkade halvvägs. Känner mig så lat. Så misslyckad. Sörjer min förlorade kropp. Min friska kropp. Jag orkar inte mycket mera... Det här tär på mig och behandlingen hjälper inte. Snälla. Jag orkar inte kämpa! Jag orkar inte vara stark. Jag behöver närhet och tröst. Jag är rädd. Livrädd.

Hatar!

Mår inget bra och hatar mitt liv just nu. Behandlingen verkar inte hjälpa. Mår sämre och sämre. Inte ett dugg bättre. Trots fyra cellgiftsbehandlingar och på fyra skulle man se en förbättring. Men det har inte skett. Mina prover är inte bra. CRP har dubblas på en vecka. Dem vita är alldeles för höga. Massa andra prover som inte är bra. Blodvärdet hade stigit till 110 nu efter blodet jag fick. För lågt. Men inte superlågt. Tappar hår och hårkvaliteten blir bara sämre....Jag orkar inte mer! Spydde två gånger efter cellgiftet. Trots all illamåendemedicin. Nu ha jag tröttnat på det här. Nu får dem hitta rätt behandling. För jag orkar verkligen inte.

Känner mig ledsen..

Känner mig ledsen.. Vet inte varför men det är bara så. Försöker vara glad utåt. Försöker. Men det går inte. Inte alltid. Imorgon är det dags för min 4:e cellgiftsbehandling. Inget kul men är inte nervös. Men innerligt trött på allt vad sjukhus heter!

Idag har jag sett på film och läst böcker - som vanligt.

Snart ska vi äta mat. Bara mamma och jag. Pappa jagar älg och brosan jobbar.

Inte så mycket att skriva om idag. Så vi sätter punkt här!

Kram

Livet gör ont!

Fan vad livet kan göra ont ibland.... Tar det aldrig slut? Jag orkar inte mycket mer. Jättedepp idag. Men det måste gå. Det man inte dör av blir man starkare av! Men fasen vad jobbigt och ont det gör.....

Orken...

Ibland känns det som om man inte orkar. Men man orkar ändå. Man gör det, på nåt konstigt vis... Jag tycker inte om livet nu. Men Livet är för kärt för mig att välja bort. Jag vill ju inte dö men jag vill heller inte leva om det ska vara såhär... Har konstiga tankar i huvudet. Förut skar jag mig och brände mig, det gör jag inte längre. Över tre år sedan nu. Har inga tankar på det heller. Aldrig! Men jag kan känna att jag inte vill leva... Vilja försvinna. Att jag inte orkar. Men jag går ju inte och gör dumma saker hela tiden nu, som då. Då hängde jag mig eller intoxade så fort tanken dök upp i huvudet. Impulsiv. Sånt gör jag inte längre. Ska jag dö. Då ska jag dö. Inte bli hittad, räddad tillbaka till livet och bli inlåst på en psykavdelning - aldrig mer! Det skulle vara som att börja om på ruta ett igen...

Tisdag är det idag....!

Sitter och dricker mitt kaffe. Dagens första kopp. Vaknade tidigt idag. Jag som skulle sova länge! Dagarna blir ju så långa annars. Men men, det gick iallafall inte att somna om så jag gillade läget och gick upp och kollade lite på teve och läste lite. Åt frukost och nu sitter jag här som sagt med mitt kaffe. Har planer på att gå en promenad idag i höstrusket. En liten bit skulle jag väl orka..! Bättre än ingentig iallafall. Så jag ska nog ta och klä på mig och bege mig ut snart. Kram!

Tappa livslust och hår...

Mycket tankar och känslor i mig nu... Ett inre kaos. Kan inte riktigt sätta ord på det. Men kaos är ett bra ord för det jag känner. Känner mig ledsen och nere just nu... Inget känns speciellt kul och leendet är inte alltid äkta. Jag försöker vara stark och stor utåt, men det är inte alltid jag orkar... Som nyss. Lyssnade på en speciell låt om en speciell vän, och det gjorde jag bara för att få vara ledsen. Den låten betyder så mycket för mig. Jag gick ut på altanen och rökte och lyssnade på låten och lät tårarna rinna. Jag tillät mig att vara ledsen och svag.

Börjar tappa lite av håret nu. Kudden är hårig och bara man tar i min svarta kalufs så lossnar hårstråna... Hemskt. Hoppas det inte blir värre än såhär! Skulle inte tappa allt hår sa dem, men tofsar.. Det är väl det som börjar hända nu antar jag... Det kanske är värt det OM behandlingen hjälper och jag blir frisk. Men jag är inte så säker på att dem vet vad dem gör just nu på lungmedicin... Har inte fått någon diagnos än. Jag har haft feber nästan konstant i två år. Ätit höga kortisondoser sen maj 2010. Åkt in och ut på sjukhus sen augusti förra året. Börjar tappa sugen nu. Börjar tappa livslusten. Om det ska vara sähär - då vill jag inte leva. Punkt slut. Inget hot. Bara fakta. Detta är inget värdigt liv för en 26-åring. Jag vill ju så mycket mer än att sova och läsa och se på film! Jag vill ut och resa. Skaffa barn. Hund. Pojkvän. Jag vill leva helt enkelt och som det är nu gör jag inte det. Klarar inte ens av att bo själv. Orkar ingenting. Skulle aldrig orka gå och handla mat och städa. Jag blir som nyduschad. Svetten bara rinner. Det är helt sjukt. Orkar inte vara sjuk längre. Jag vill ha en diagnos. Inte bara så att dem säger att jag har en vaskulitsjukdom utan jag vill veta att jag har det och vilken och få behandling för den. Behandlingen får vara tuff. Bara jag får hjälp. Rätt hjälp.

Nu har jag sänkt kortisonet till 30 mg. Funkar sådär. Blir ju så jävla fet av kortisonet! Så jag vill sluta helt men det går inte.....

Nä, nu är jag dötrött. Tagit nattisarna och ska sova nu.

Kram Sandra

Hängig idag!

Idag är ingen bra dag. Varken i kropp eller själ. Vaknade med 38,1 i feber. Brukar inte vakna med så hög temp. Hög och hög, det är väl inte så mycket egentligen men jag känner mig sjuk. Svettas och fryser...

Igår var jag och mamma i Norrköping. Köpte mig ett par stickade byxor som jag hade tänkt. På Gina. Jättefina och jättesköna. Nöjd. Sen gick jag in på New Yorker. Men det skulle jag inte ha gjort om jag ville ha pengar på kortet... Hm... Men klänningen var jättefin! Så jag ångrar inget. Sen så köpte jag lite presenter till pappsen som fyller år på onsdag. Ska inte handla mer denna månad. Min plånbok strejkar! Handlat mycket dn sista tiden. Nästa vecka får jag mitt nya köksbord. Spännande!

Nu ska jag lägga mig och läsa. Har plöjt igenom massor av tidningar som jag ska ge bort och läst ut en bok "Ulles mamma" Den var sådär.... Ska börja läsa en ny nu. Svedd. Hoppas den är bättre! Annars får jag hitta nån annan bok..

Ska iallafall städa garderoben idag och rensa. Det är ett måste! Behöver bara lite kraft. Ska ta två panodil snart. Kanske blir lite piggare då...

Tycker jag blev lite piggare efter blodet jag fick sist på mottagningen. Men jag har ingen aning om vad blodvärdet ligger på nu, eller CRP:T...

Nä, nu ska jag lägga mig och läsa.

Kram till er alla! //Sandra