The botten is nådd

Känns som om jag inte orkar mer... Känns som botten är nådd. Men det är den inte för jag vet att det kan bli värre... Mycket värre... Har TYVÄRR erfarenheter av det... Jag har mått dåligt i många långa år. Gjort allt man inte borde göra. Men sånt ät et slut med. Nu har kroppen sagt ifrån. Min kropp mår inte bra. Och det tär. Sörjer min friska kropp. Mitt friska liv. Hatar det liv jag lever nu. Känner inte igen mig själv. Det här är inte Sandra... Det är inte likt mig. Det här är inget liv. Och jag ser ingen ljusning... Om jag inte orkar vad gör jag då, orkar nån för två då? Känner mig så ensam. Livet är inte rättvist.

Hittat en hund jag så gärna vill ha och som är min om jag skulle få för mamma och pappa... Egentligen är det MITT liv. MINA pengar. JAG är vuxen. Men jag får inte ändå. Får inte ta en hund hit till mina föräldrar... Fast jag vet att det skulle hjälpa mig. min livslust och allt det där. Skulle lägga ner all eneri på den hunden.. Men dem säer att ja måste bli frisk först och det kan ju ta flera år!!!

Har inget att se fram emot. Är det såhär livet ska vara så vill ja inte vara med längre....


Förlåt för ett deppinlägg. Men det var och är mina tankar just nu.

Kram Sandra