Nu börjar jag få fason på min blogg! Tack Linda. Älskar Dig! Du är underbar!
Mitt liv är kanska kaotiskt just nu. Mycket tankar och funderingar. Jag är sjuk. Det vet jag. Det är konstaterat. Men dem vet inte VAD eller HUR dem ska kunna hjälpa mig. Om det nu ens går att hjälpa... Tänk om jag dör. Jag vill inte dö. Jag är rädd. Jag är livrädd. Har så ont i magen och andningen är jobbig. Sen är jag höstdepp också. Hatar denna årstid. Men det värsta är att inte veta vad som är fel. Få en diagnos. Mamma och jag blev inte mycket klarare efter mötet på lungmedicin. Mer prover. Trodde inte det gick att ta fler prover... Hatar att bli stucken. Hatar att vara sjuk. Hatar att inte veta. Allt är ovisst.
Måste man vara stark för att man är stor?
Jag är stor. Men inte stark. Jag är rädd. Jag är livrädd. Det kan jag erkänna nu. Tappat gnistan lite nu. Som tur har jag min älskade familj och vänner vid min sida. Jag älskar er.
Kram från en livrädd Sandra....
SANDRA
3 kommentarer:
Jag förstår om du är rädd gumman.
Du får vara rädd!
Kämpa på vännen
älskar dig<3
Förstår att du har det jobbigt och känner stark oro över din sjukdom. Även om du är stor, har du all rätt att känna dig liten och rädd!
Kämpa på gumman!
Kramar Zita
Oh, jag vet precis hur du känner! har själv denna förbaskade sjukdom och har fått proppa i mig både Cortison , cellgifter samt ett biologiskt läkemedel i droppform! Vet hur det känns att gå från att vara smal och ha ett stort burrigt hår till att vara svullen med ett allt annat än "livligt" hår! Denna sommar och höst har jag ändå känt mig helt frisk men ligger nu här med feber och vätska i lungan...Kanske en helt vanlig sketen typ lunginflammation men man vet ju aldrig med denna lömska sjukdom! ha det så gott du kan! Kram! Monica
Skicka en kommentar