En rädd Sandra....!

Mår rent utsagt för jävligt! Natten har varit en mardröm.... Inte många timmars sömn..... Vaknade av att jag först kräktes blod. Sen kom det en gång till och då hostade jag blod. Vilket jag inte brukar göra. Hänt någon gång. Men nu blev jag verkligen rädd! Usch... Nåt som är helt jävla fel i mina lungor nu. Nåt som jag inte känner igen. Det skrämmer mig. Blir sämre och sämre för var dag. Orken är liksom borta i min kropp. Jag blir andfådd för ingenting! Svettas. Yr. Temp som inte är av det normala. Skiftar mellan 37,0 - 38,6. Vilket inte är likt mig alls! Jag som aldrig brukar bli orolig över min andning. Men seriöst. Nu är jag det! Jätterädd! Ont i lungorna också. Men det hjälper ju inte att säga till på lungmedicin.... Dem kan ju inte hjälpa mig. Jag är rädd!!! Fick ta 6 combivent inatt. Maxdosen på en dag... och ändå hjälpte det inte... Pappa sa att jag andades väldigt otäckt inatt. Värre än vanligt. Blir ännu räddare nu ju....! Ewa ska ringa idag. Hoppas hon gör det. Men hon kan inte göra nåt, sa hon ju själv!

Idag ska jag följa med mamma till Finspång. Lämna in lite kläder och sen kanske shoppa nåt fint. Men helst av allt vill jag bara sova! Så innerligt trött och orkeslös....!

Ringt och sagt upp mitt mobila bredband nu. Går ut i maj. En utgift mindre.

Nu ska jag ta en kopp kaffe.

Stor kram//Sandra