Mår fruktansvärt....

Mår så fruktansvärt dåligt för tillfället. Ledsen och uppgiven. Tårarna bara rinner utan att jag vet varför. Jag är så innerligt trött på att vara sjuk. Och nu är jag sjuk utan att veta varför. Har säkert en infektion i kroppen. Tempen visar 39,3 nu. Sockret har dock sjunkit till lite mer normala värden. Men mår piss i kroppen. Jag är rädd. Jag är livrädd! Jag brukar inte bli rädd, men nu är jag det. Känner mig ensam. Ensam och rädd och sjuk. Önskar någon tog mig i sin famn nu och viskade i mitt öra att allt blir bra igen. Men det är det ju ingen som vet! Det är ju ingen som vet om jag överlever. Tänk om jag dör??? Jag vill inte dö! Men jag vill heller inte leva såhär. Jag vill ha ett liv. snälla, gode Gud - Hjälp mig! Jag lever inget värdigt liv nu. I själen mår jag skapligt. Men i kroppen uruselt. Ska försöka sova tidigt. Jag är dötrött. Men kan inte slappna av. Ska ta mina mediciner snart. Se om dem hjälper något. Hoppas jag får sova inatt! Vill inget hellre. Om det inte är bättre imorgon får jag väl åka till sjukhuset. Såhär kan jag inte må! Men vill heller inte vara inlagd.... Men jag kan inte ha det såhär iallafall. Nåt är helt fel i kroppen. Men vad? Jag är ju allergisk mot all penicillin också. Sist fick jag ju en allergichock när jag fick antibiotika i tablettform. Finns bara fåtal jag tål och dem är intravenösa. Aldrig att jag vågar stoppa i mig en penicillintablett. Var ju nära att stryka med sist. Förresten har jag ju ingen Porth längre. Och det går knappt att sätta kanyl på mig. Fan vad livet suger nu! Nu tar jag min nattmedicin och lägger mig och kollar på Hassel.

Kram från en ledsen och sjuk Sandra