Jag är hemma igen!!!!

Hemma hos familjen igen efter 12 veckor på lungmedicin. Känns så bra! Och jag mår rätt bra just nu. Och det är just nu jag lever också! Tar en stund i taget. Ibland en timme i taget, ibland en dag i taget. Men jag försöker leva i nuet och inte tänka bakåt. Det som har varit har varit och går inte att ändra på, men i framtiden finns möjligheterna. Undra vad morgondagen har att erbjuda? Ibland är det skönast att inte veta!

Lite besviken på lungmedicin att de inte ställt någon diagnos - än! Vill ha min sjukdom svart på vitt!

Maten går bättre nu. Förtillfället iallafall. Kan ju som sagt inte säga hur morgondagen är... Men det är bara JAG som kan bestämma om jag ska äta eller inte. Mitt val. Ett svårt beslut ibland när Han blir för stark. Men jag ska ALDRIG (man ska egentligen aldrig säga aldrig) Falla så långt ner i anorexin. Så sjuk som jag var då och så dåligt jag mådde, nä. Det var inte värt att nästan dö för att vara smal. Nu känner jag att jag hellre väger några kilon för mycket än är sådär jättesmal. Inget att sträva efter. tro mig. Jag vet.

Nu ska jag krypa ner i min EGEN säng och sova!

Godnatt!